PÅSKMUSIK. Bachs påskoratorier har blivit älskade och framförs så här års i många svenska kyrkor. Björn Gustavsson om den lutherska kyrkans frontfigur på den sakrala musikens område.
Efter protestantismens genombrott blev Johann Sebastian Bach den lutherska kyrkans främste frontfigur inom området sakral musik. Ja, Bachs kyrkomusik, inte minst de stora oratorierna, bildar ett slags kulmen inom protestantisk kyrkomusik: ett rent, högt allvar, en kysk, innerlig ton – alltsammans omgivet av en strängt liturgisk ram.
Bach, som ju också fått tillnamnet ”Den femte aposteln”, brukade till och med underteckna sina tonsättningar med orden ”Till Gud från Bach”. ”All musiks syfte och mål är att spegla Guds prakt och uppnå själens förfriskande”, skrev en gång Bach, som sammanlagt komponerade flera hundra kantater för kyrkligt bruk.
Inte minst oratorierna har blivit högt älskade. Juloratoriet från 1734 inspirerade 250 år senare Göran Tunström till en roman med samma namn, där oratoriet får symbolisera ”jublets kategorier” och ”tillblivelsernas mysterium”. Romanen igenom genljuder Bachs juloratorium: ”den musik som ger oss hopp”.
Musiken i Juloratoriet är dramatisk och livfull, dock aldrig operamässig eller med så utstyrda, individualiserade uttryck som hos den samtida kollegan Händel; Bachs musik hämtar hela tiden näring ur det religiösa sammanhanget.
Och h-mollmässan! Likt ett kontrastrikt och böljande storskaligt landskap vecklar den ut sig, detta musikaliska testamente som med sitt grandiosa format spränger alla liturgiska gränser. Verket tillkom under en flera decennier lång process; man vet inte riktigt varför och om det någonsin framfördes i dess helhet. Särskilt Kyrie- och Gloria-satserna har en närmast profan prägel och vetter snarast åt dåtida kantatform i italiensk stil, med virtuost musikanteri och en konsertmässig karaktär à la Brandenburgskonserterna.
Bachs påskoratorier har blivit djupt älskade och framförs så här års i mängder av svenska kyrkor. Matteuspassionen har en musikalisk resning som djupt berör (inte minst arian ”Gott, Erbarme Dich”, som förresten Andrej Tarkovskij hade som ledmotiv i sin sista film Offret). Bach skrev även Markuspassionen, men större delen av denna musik har tyvärr gått förlorad.
Den kanske mest gripande och koralartat intensivt lyriska är nog ändå Johannespassionen; inte minst körpartierna karakteriseras av en sällsam, lidelsefull innerlighet. En av de bästa inspelningarna på länge har nyligen släppts med Bachorchester Mainz, Bachchor Mainz och duktiga solister under Ralf Ottos ledning (Naxos). Tyskar har ett alldeles särskilt förhållande till Bach – och här märks hängivenheten otroligt väl.
Till sist ytterligare några titlar ur den senaste tidens cd-flod. Bach Inspiration heter en skiva med Ensemble les surprises plus sopran- och flöjtsolist (Alpha-Classics). Här finns utdrag ur såväl Påskoratoriet som Matteuspassionen, men också en ”kaffe-kantat” och annan världslig musik, som ju Bach också skrev. Trots duktiga medverkande känns tolkningarna alltför trevande och dåligt sammanhållna för att riktigt gripa, och därtill med i flera fall alldeles för uppdragna tempi.
I övrigt märks en fin Lully-tolkning med Les talens lyriques, som under Christophe Rousset med sedvanligt tätt samspel och därtill med härlig stuns i spelet tar sig an operan Alceste. Än mer lättlyssnad barock återfinns i de orkesterverk som Freiburger Barockorchester med sprudlande iver tar sig an i Concerti a due cori (Harmonia mundi).
Slutligen en fullödig tolkning av Gustav Mahlers symfoni nr 9, med Radiosymfonikerna under ledning av Daniel Harding (Harmonia mundi). Här bjuds 83 minuters resa genom ett högromantiskt, dramatiskt, dovt lyriskt landskap, gestaltat på en musikalisk nivå man endast sällan får uppleva.
bjorn.gustavsson@opulens.se
