VINTERUPPLEVELSE. Konserter i toppklass – Björn Gustavsson känner sig både varm och upplyftad av Vinterfest i Siljansbygden.
Antalet musikfestivaler i Sverige är numera stort. En av de äldsta, Musik vid Siljan, blev under 1970-talet riktningsgivande för många av de festivaler som därefter vuxit fram. Musik vid Siljan, länge en av Nordeuropas största musikfestivaler, visade att satsningar av detta slag kunde attrahera mängder av besökare.
Några år in på 2000-talet skapades ännu en musikfestival i Siljansbygden, men denna gång i de västra delarna, Mora, Orsa och Älvdalens kommuner, och dessutom mitt i vintern. Under Martin Frösts ledning etablerades Vinterfest som en festivalvecka fylld av konserter i närmast världsklass, med solister influgna från hela världen.
Så här crescendoartat klingade Martin Frösts upptakt i programfoldern för 2008 års upplaga av festivalen:
Vilken energi, vilka eldsjälar, frivilligarbetare, artister och vilken publik! /—/ Att förläggaren för BBC Music Magazine själv skriver två sidor om Vinterfest och kallar den ”one of Europe’s most enjoyable music festivals” och att festivalen jämförs med Gidon Kremers anrika Lockenhausfestival, i tidningen Frankfurter Allgemeine, är naturligtvis smickrande.
Vinterfest arrangeras i samarbete mellan Musik i Dalarna och kulturförvaltningarna i Mora, Orsa och Älvdalen. För den musikaliska basen svarar Dalasinfoniettan, som under dessa dagar brukar göra storartade insatser.
2018 års upplaga av Vinterfest, med mängder av konserter i allsköns lokaler runtom i Älvdalen, Mora och Orsa, visar att konceptet har god livskraft. Och den nye konstnärlige ledaren, isländske pianisten Vikingur Olafsson, har inneburit en nytändning.
Årets festival inleddes med kohorn, näverhorn och andra gamla fäbodinstrument och med sång av Sofia Sandén och Ulrika Bodén. Hembygdsivraren Anders Zorn, som i början av 1900-talet arrangerade Sveriges första spelmansstämma utanför Mora, skulle ha glatt sig åt att se hur starkt den gamla dalamusiken alltjämt står sig.
Bland övriga höjdpunkter kan nämnas Bachmusik med violinisten Liza Ferschtman och cellisten Istvan Vardai på Zornmuseet – liksom när Vikingur Olafsson spelade pianomusik av Philip Glass på en nattklubb (!) i Mora, där det även bjöds musik av Karin Rehnqvist och Bela Bartok. Och på Fryksås hotell, med mångmilautsikt över den frusna Siljansbygden, spelades musik av bland andra Roman, ”den svenske Händel”.
Men mäktigast var nog ändå söndagskvällens avslutningskonsert i Solleröns kyrka, där Dalasinfoniettan excellerade i Mendelssohns konsertouvertyr Hebriderna, följt av Mozarts Sinfonia concertante – med två unga norska stjärnskott i solostämmorna för violin respektive viola: Guro Kleve Hagen respektive Eyvind Holtsmark Ringstad – och ett uruppförande, Seaside rendezvous, skrivet av kvällens dirigent Ville Matvejeff.
Kvällen var och förblev den fenomenale cellisten Andreas Brantelids. Med fullödig ton och ett schvungartat spel – virtuost på ett förbluffande avspänt vis – tolkade han lidelsefullt solostämman i Edvard Elgars hyperromantiska cellokonsert opus 85.
Och så går man ut i den kylslagna vintern, med meterdjup snö, eldar och isskulpturer, och känner sig både varm och upplyftad. Det märks på publiken: upplevelser av detta slag hjälper till att bära människor vidare genom mörkertiden.
bjorn.gustavsson@opulens.se
