FRAMTIDSOPTIMISM. Påpekar man att världen har blivit mycket bättre så framstår man som naiv och lättviktig och sannerligen inte som någon seriös intellektuell. En sådan ska väl peka på orättvisor och problem, våga sig på de svåra frågorna och stå på de svagas sida?
Det är faktiskt inte helt enkelt eller tacksamt att vara framtidsoptimist och tro andra människor om gott. Framför allt inte i dessa tider då olyckor, terrorister, gängkriminalitet, mässlingsutbrott, Trump, Karolinska sjukhuset och arbetslösa invandrare dominerar såväl nyhetsflödet som den politiska diskussionen. Då faller det lätt lite platt att lyfta fram att 80 procent av alla ettåringar på jorden är vaccinerade mot mässlingen nuförtiden. Eller att andelen av världens befolkning som lever i extrem fattigdom har halverats under senare år.
Egentligen är det märkvärdigt att de riktigt stora nyheterna inte slår igenom. Bara knappt var tionde person tror att siffran är så hög vad gäller vaccinationerna och knappt var fjärde att fattigdomsbekämpningen varit så framgångsrik, enligt en undersökning som Gapminder utfört. Svenskarna är inte bara okunniga, utan de tror också att världen är sämre än vad den är.
Varför är det så?
Författaren och nationalekonomen Andreas Bergh har flera intressanta förklaringar i sin senaste bok Två filter – varför du har fel om nästan allt, men ändå inte vill ändra dig. För det första har människor en tendens att vara mer negativa än positiva när de betraktar sin omgivning. Att se hot och lösa problem är en del av vår överlevnadsinstinkt. Att dessutom i realtid följa allt hemskt som händer genom våra mobiler överskuggar de gigantiska framsteg som mänskligheten tagit på i stort sett varje område. Om du inte tror mig – sök upp Hans Roslings pedagogiska videor med fakta och statistik om världens faktiska tillstånd.
För det andra har vi ett ideologiskt filter som gör att vi söker efter förklaringsmodeller och orsakssamband som bekräftar våra grundläggande värderingar. Vi omger oss också gärna med likasinnade – och vips har vi en värld som är svartvit och det är de andras fel.
Någon som känner igen i sig?
Vad kan man göra åt det här? För det första behöver vi lite till mans bli medvetna om våra okunskaper och skygglappar.
Utmana dig själv genom att utgå ifrån att det är bättre än du tror, att utvecklingen går att rätt håll, att det var sämre förr. Ha som ambition att öka din allmänbildning och i stället för att slentrianmässigt surfa in på aftonbladet.se för att se om det hänt något leta efter kunskaper om ekonomisk utveckling, folkhälsa och utbildning – gärna globalt för att vidga vyerna. Läs en hel bok. Ifrågasätt då och då dina bestämda uppfattningar. Har dina meningsmotståndare några poänger? Kan du ha fått något om bakfoten? Träffa människor som inte tycker som du själv. Låt argumenten brytas mot varandra. Våga erkänn att du kan ha fel. Läs på innan du uttalar dig med självsäkert eftertryck. Våga tro andra om gott. De flesta tar hänsyn, jobbar på och vill väl. Självfallet finns mängder av utmaningar att lösa – att vara optimist betyder inte att man inte ser problem. Men det går lättare om man tror att de går att lösa.
Incitament? Du lär må mycket bättre och det snabbt. Att få koll, inse att det inte är så farligt och våga lita på sina medmänniskor är vad som på modernt språk brukar kallas KBT. Och det finns vetenskapliga belägg för att KBT fungerar.
sofia.nerbrand@opulens.se
