Samtal med konstnären Petra Hultman

UTSTÄLLNING. Petra Hultman, 2018 års Beckersstipendiat, är aktuell med en utställning på Färgfabriken. Maria Johansson har träffat henne. 

Jag träffar Petra Hultman en januarieftermiddag på Färgfabriken, mitt under hängningsarbetet med en utställning som pågår där fram till den 18 mars.

Utställningen bygger på framför allt två stora verk. Det första är Examensarbete i konst, Petra Hultman. Arbete i textil, Mary Hultman. Arbete i trä, Hilding Hultman. Det består av ett flertal nyckelskåp i trä utförda av konstnärens farfar, Hilding Hultman, exakt likadana, nu sammanställda till skulpturer, och ett stort antal textila hantverk av konstnärens farmor, Mary Hultman, i många olika tekniker och textila material, nu utplacerade i rummet som textila staplar.

Det andra stora verket är Arbete i hemmet, ett videoverk bestående av 192 loopade filmsekvenser av hushållsarbeten från Husmors Filmer åren 1956–1961. Husmors Filmer AB (1951–1976) producerade ett slags infomercials baserade på information från fackkonsulenter och statliga institutioner som Hemmens forskningsinstitut och Statens institut för folkhälsan. Filmerna, som visades gratis på svenska biografer under eftermiddagen, blandade de senaste rönen från vetenskaplig och teknisk utveckling med produktplaceringar och reklam riktad till moderna husmödrar.

Sammanställda som installationer i rummet lämnar de enskilda inslagen sina ursprungliga betydelser och bildar monumentala verk som tangerar minimalistiska verk av Donald Judd och postmoderna verk av Laurie Simmons och Mika Rothenberg. I den konstnärliga kontexten och genom den visuella gestaltningen bärs berättelsen fram intuitivt till betraktaren.

Petra Hultman berättar att farmodern vävde och sydde i olika tekniker med stor noggrannhet, att hon rev upp och började om från början när det blev fel. Det skulle vara perfekt. Hon var ett tydligt exempel på ett flitighetsimperativ, menar konstnären. När farfadern vid 85 års ålder inte längre kunde lönearbeta gav han sig själv uppgiften att tillverka nyckelskåp. Det blev till slut nästan 300 stycken, som förvarades på pallar i källaren.

Själv började hon på gymnasiet på naturbruksskola för att senare välja konststudier. Under arbetet med verken som visas i utställningen har hon tänkt på arbetets tid och hur vi värderar det, berättar hon. Hennes tankar har även gått till folkhemsbygget. Husmorsfilmerna som verket Arbete i hemmet bygger på har en ganska otydlig avsändare – ett samarbete mellan olika statliga verk och kommersiella intressen. Produktplaceringar sprängs in i informativt material riktat till tidens husmödrar. Hultman menar att det är osäkert hur medveten publiken var om att det faktiskt handlade om reklam.

Vår diskussion leder vidare till vad som som pågick i samhället vid den här tiden och framför allt hur det var för de husmödrar som videoverket i utställningen sätter fokus på. Vid tiden för filmernas tillkomst pågick en frigörelse för kvinnor som alltmer lämnade hemmet och tog plats i yrkeslivet. Industrialismen behövde arbetskraft och gav kvinnor jobb. Lustigt nog blev det ont om hembiträden. Under efterkrigstiden kom kvinnor från det krigsdrabbade Europa till Sverige på särskilda arbetstillstånd som enbart lät dem ta arbete inom hemarbete, berättar konstnären.

När kvinnorna tog plats i arbetslivet ökade samhällets individualisering. Man tycktes bli alltmer beroende av samhället och allt mindre beroende av varandra. Massproduktionen, den bättre ekonomisk standarden med två löner i hushållet och utvecklingen av folkhemmets sociala skyddsnät som barnbidrag och bostadsbidrag gav samtidigt upphov till en konsumtion där identitet och tillhörighet i många fall var mer drivande som köpkraft än behov, tror Hultman. Det uppstod en annan sorts gemensamma referensramar. Man skapade egna men likadana hem. Man räknade ut de idealiska avstånden mellan kökets olika arbetsstationer och man skapade det så kallade standardköket med generella mått anpassade efter en normalkropp som på så sätt befästes. Man tog fram arbetstriangeln för att skapa ett bra arbetsflöde i köket. I vardagsrummet blev bokhyllan med plats för tv, soffbord och soffgrupp standard för alla hem.

På min fråga om hon funderat över hur hennes uppväxt med rötter i arbetarklassen påverkat henne som konststuderande, menar hon att det är något hon under hela studietiden förhållit sig till och reflekterat över. Samtalen på konstinstitutioner förs på ett språk och med referensramar som riskerar att utestänga dem som inte redan har självklar tillgång till dem. Men under studietiden utvecklade hon en förmåga att röra sig i flera världar, menar hon. De verk som just nu visas på Färgfabriken är ett bra exempel på det: där har hon använt konstrummet och ett konstnärligt språk typiska för den tidens arbetarklass.