BEGÄR. “Dubbelgångarnas sätt att älska och leva blir en omvänd spegelbild av den heterosexuella matrisens påtvingade begränsningar och förväntningar, på vad kön, sexualiteter, kärlek och intima relationer bör innehålla och representera”. Cecilia Persson recenserar Erika Johanssons debutverk.
Parasit av Erika Johansson
Vertigo Förlag (2018)
Ordet dubbelgångare har en central roll i Erika Johanssons starka debut med den prosalyriska boken Parasit, som består av egenartade och laddade erotiska skildringar av anima och animuskaraktärer som förfaller, i ett träsk av kärlek, åtrå och passion. Hon skriver med ett ljuvligt språkflyt och kanske blir somliga avståndstagande och provocerade av råheten i sexakterna men det förtar inte faktum att Parasit är en berikande och tänkvärd läsupplevelse.
Vem är det som knullar med vem och var befinner sig dubbelgångarna? Det är en berättigad fråga, då texten flyter samman utan skönjbara gränser och det är möjligen ett stilgrepp avsett att förstärka den biologiska och emotionella upplösningen och transformationen som dubbelgångarna genomgår? Är det en iscensättning av sadomasochistiska simultanta hermafroditer – eller en realistisk beskrivning vad destruktiv kärlek gör med oss – oberoende av kön och sexuell läggning?
Det är inte helt enkelt att tolka Parasit och det är lätt hänt att hädanfalla till moralismer och normativa diskurser kring ”fin och ful” sexualitet. Sex, sexualitet/er, erotik, pornografi, normalitet, väcker ofta starka affekter och HBTQ har gett oss en uppsjö av sexualiteter och identiteter att lära känna och förhålla oss till. Det kanske förenklat går att påstå att HBTQ delvis handlar om att avslöja och avtäcka tabun och den repressiva toleransens gränsdragningar, för det som kategoriseras som avvikande? Samt de sociala och kulturella föreställningarna om vad kön och sexualiteter är. Det avvikande skall normaliseras via ressentiment och statliga utredningar om hermafroditer och transpersoner är ett tydligt exempel på detta och som historikern Sara Edeheim analyserar i sin briljanta avhandling: Begärets lagar. Moderna statliga utredningar och heteronormativitetens genalogi. Men, Parasit är nog inte menat att vara ett inlägg i normkritiska debatter ─ och att göra boken till ett normkritiskt skönlitterärt debattinlägg vore verkligen reducerande mot dess påfallande litterära förtjänster så varför fortsätta kretsa kring het gröt?
Det har nog med förpackningen att göra och att Vertigo förlags varumärke är att ge ut kontroversiell erotisk litteratur. Som läsare dras man in i en viss sorts läsarter oavsett om man vill det eller inte. Parasit är både subversiv och performativ och dubbelgångarnas sätt att älska och leva blir en omvänd spegelbild av den heterosexuella matrisens påtvingade begränsningar och förväntningar, på vad kön, sexualiteter, kärlek och intima relationer bör innehålla och representera.
Den självkritiska reflektionen är ett indirekt värde med Erika Johanssons bok och den tvingar läsaren att gå i klinch med sina egna begärsregler och tillåtna eller otillåtna erotiska fantasier. Ömsom är Parasit en vacker beskrivning av sorg och förtvivlan som till exempel i de här bedårande raderna: Stanken av svedda träd och ruttnande kadaver sipprar tjock och kväljande in genom det spruckna hölje som en gång var vårt hus. Ömsom är boken som ett brölande karnevalståg av erotiska scener och om de väcker upphetsning eller aversion är egalt. Det blir mycket knulla, fitta, blod, stank, kuk, svett, orgasmer, våld och efter några sidors språkliga upprepningar så avtar läslusten.
Hur Parasit upplevs och tolkas, kan delvis förklaras med läsarens sexuella, politiska och moraliska preferenser men inte uteslutande ─ och det gäller självfallet all slags tolkning men i så kallad ”erotisk litteratur” ─ blir detta mer uppenbart. De impressionistiska bilderna tilltalar mer än de expressionitiska även om det nog går att kalla Parasit för en litterär variant av Munchs tavla Skriet.
Erika Johansson är en stor och intelligent skrivbegåvning och det vore oerhört spännande att se denna egensinniga debutant blomma ut, i en inte lika fullt så förutsägbar tematik med dess givna ordval och genreklichéer.
cecilia.persson@opulens.se
