Littestraden: Dikt av Ingrid Bolmsjö

LYRIK. Inför helgen publicerar vi en dikt av Ingrid Bolmsjö. Den bär titeln ”I sakristian med R.S Thomas”.

Ingrid Bolmsjö arbetade i många år som sjukhuspräst i Lund, nära människor som genomgår den yttersta prövningen, där existentiella frågor måste formuleras och utforskas. Prästyrket är på många sätt ett skrivande yrke och Bolmsjö kände att hon ville utveckla sitt skrivande på ett friare sätt. Hon sökte sig därför till Författarskolan i Lund, där Niklas Törnlund handledde henne. Han gav Bolmsjö diktsamlingen Minnen av eld av den walesiske poeten R S Thomas, vilken drabbade henne djupt.

Som anglikansk präst var Thomas verksam på den fattiga walesiska landsbygden och befann sig, menar Bolmsjö, i en ständig jakobsbrottning med en undflyende Gud, samtidigt som hans poesi vittnar om en passion för naturen och en djup inlevelse i utsatta människors villkor. Bolmsjö inspirerades till att gå i poetisk dialog med Thomas och skrev dikten I sakristian med R. S. Thomas som vi nu har fått äran att publicera.

 CAROLINA THELIN

I SAKRISTIAN MED R. S. THOMAS

    the tree of poetry

    that is eternity wearing

    the cloak of time.

                        R S T

i den mörka sakristian

sitter du böjd

ljuslågans svaga sken kastar

oroliga skuggor

korset på den vitkalkade väggen

bär inskriptionen:

INRI

en frispråkig rödhake

har slagit sig ner på fönsterblecket

predikar den?

du och jag har aldrig träffats

ändå känner vi varandras sort

jag:

en vildvuxen trädgård

ensligt belägen i

                                                     utmarken

prästkragen utblommad

sedan länge

i det kala rummet möts vi

bryter gemenskapsbröd

som blir till

längtansord:

låna mig

                                                       din sorg

som vattnar marken

dräktig

låna mi

                                                                 din väntan

i den finns meningen

låna mig

                                                             din vrede

de lågor som förtär

varje trosviss bekännelse

låna mig

din famn

öppen för

de minsta, de

med svullna magar tunna ben

låna mig

din insikt

att det lilla är

mer än nog

låna mig

                                                             din viljas vingar

som prövar   lyfter    bär

i starka motvindar

låna mig

                                                  diktens träd

vibrerande av liv

också i det dunkla

låna mig

                                                  rödhakens sång

som följer mig på vägen

som sjunger mig

hem