FILM. Ingela Brovik har sett ett antal bioaktuella filmer och reflekterar bland annat över sambandet mellan film och tidsandan.
”Mad about the Boy”
Den amerikanska filmen Bridget Jones: ”Mad about the Boy”, i regi av Michael Morris berättar på sitt speciella sätt om den snygga kvinnliga chefen Bridget Jones, spelad av Renée Zellweger, som charmar sina medarbetare på jobbet och verkar vara mycket nöjd med sig själv i rollen som chef för ett framgångsrikt företag. Men när den nya medarbetaren, en ung man, vill ha ett möte med denna charmiga kvinnlig chef blir hon först förvånad, sedan ambivalent. Vad vill killen egentligen? Själv blir hon omgående attraherad av den unge mannen och sedan förälskad i honom. Något som hon inser är fel. Men vad skall hon göra åt det?
Filmen blir till en märklig komedi om hur en man och en kvinna möts på jobbet och pendlar mellan viss ambivalens och lite ilsken kärlek. Men mest handlar det ändå om attraktion. Det uppstår humor, men är det på den kvinnliga chefens bekostnad? Eller den unge mannens? Om filmen handlat om en manlig chef som inlett en relation med en yngre kvinna så skulle det givetvis ha blivit en helt annan typ av konflikt.
”Babygirl”
En liknande amerikansk film, dock med mer ironiska inslag, är ”Babygirl”, i regi av Halina Reijn, med Nicole Kidman i titelrollen. Också den fokuserar på en kvinnlig chef, som på jobbet möter en ung manlig praktikant ,attraktion uppstår, vilket leder till erotiska scener med viss ambivalens hos kvinnan. Sexscenerna framstår som repetitiva, trots att syftet förmodligen är att skapa något spektakulärt som drar mycket publik till biograferna. Att Nicole Kidmans rollkaraktär kallas för Babygirl innebär också att en viss ambivalens uppstår ur ett kvinnligt perspektiv.
Kanske är de här filmerna en adekvat spegling av tidsandan?
Samtidigt finns det en underliggande ironi i denna story om kvinnan som söker sin vuxna identitet, trots att hon redan har familj, barn och en kärleksfull man. Men också i denna film uppstår en stark ambivalens och ett fokus på en kvinnas problem med att finna sin vuxna identitet och därmed sammanhängande sexualitet. Där har filmen, som jag ser det, vissa problem, samtidigt som ironin skapar viss distans, vilket blir till underhållning. Men högst sannolikt är detta inte en film för alla och envar.
Sammanfattningsvis så har vi alltså två amerikanska filmer med samma tema, kvinnlig chef i huvudrollen som blir attraherad/förälskad i en yngre man, som är ny på jobbet. De två berättelserna liknar varandra i sin skildring av kvinnliga chefers makt och ambivalens inför unga mäns attraktionskraft och spefulla lekfullhet.
Kanske är de här filmerna en adekvat spegling av tidsandan?
”Balconettes”
”Balconettes”, en fransk film i regi av Noemie Merlant är en helt annan sorts film. Den handlar om ett gäng unga kvinnor som håller ihop och vill inte bli förtryckta av manliga chefer eller blivande pojkvänner. Om någon av kvinnorna skulle råka i knipa rycker de andra tjejerna ut, demonstrerar eller ingriper, fysiskt eller symboliskt. Det här är en film med både humor och allvar. Vi har att göra med en stark gestaltning av att nu får det vara nog med förtryck av kvinnor, på jobbet eller i privata relationer. Det är en öppen film som tar upp viktiga frågor genom sina rollkaraktärer.
Dokumentär film om Garbo
”Garbo: Where did you go?”, i regi av Lorna Tucker, är en dokumentär om hur svenska Greta Gustafsson från arbetarklassen blev filmstjärna i Hollywood. Den är en välgjord, nedtonad dokumentär som följer den gåtfulla skådespelerskans väg till succén som ikon. Den skildrar Garbo utan att exploatera henne, och visar – lite undercover – hennes stora begåvning och olust att skylta med sin stjärnstatus. Greta Garbo levde mellan 1905 och 1990 och när hon gick bort var hon nästan bortglömd av många, trots sin status som en av Hollywoods mest berömda skådespelare. Därför behövs denna film nu.
Nytolkning av klassisk film
”Nosferatu” i regi av Robert Eggers är egentligen ett slags nyinspelning av den tyska stumfilmsklassikern från 1922 i regi av WF Murnau. Vi ser för övrigt Bill Skarsgård i en av rollerna. Berättelsen utspelas 1838 i Tyskland och berättas som en saga. Hur relevant den är för vår tid är lite svårt att avgöra men det är ändå intressant att se hur en skräckfilm från filmhistorien kan ges en ny gestaltning.
Film som fascinerar
”Brutalisten”, är en amerikansk film, i regi av Brady Corbet. Den gör skäl för beteckningen långfilm med cirka tre och en halv timmes skildring av en arkitekts levnadsöde. Arkitekten har överlevt förintelsen och kommer till USA efter andra världskriget. Huvudrollen är mycket väl spelad av Adrien Brody. I Amerika möter arkitekten en affärsman med mycket pengar som ger honom dynamiska, märkliga uppdrag. Bland annat får arkitekten uppgiften att förbättra arkitektur och inredning i affärsmannens fars hus.
Vissa filmscener i ”Brutalisten” blir extra spännande, som nät arkitekten förändrar husets fasad/taket på ett torn med kreativ och dynamisk kraft, som om det vore nybrutalistisk arkitektur från 1960-talet. Men detta utspelas, märk väl, långt tidigare i slutet av 1940-talet. Det är en fascinerande film som inte liknar någon annan film på bio just nu i sin egensinniga stil.
En ovanlig film i svartvitt
En annan ovanlig film är ”Flickan med nålen”, en svartvit film i regi av Magnus von Horn. Här har vi alltså att göra med en svensk regissör av en dansk film.
Handlingen utspelas i Köpenhamn efter första världskriget, då unga änkan Karoline, spelad av Vic Carmen Sonne, blir vräkt från sin hyresrätt efter att inte ha kunnat betala hyran i tid. Hennes lön på textilfabriken räcker inte till, så det får bli ett litet rum. Snart blir hon kär i fabrikschefens son, blir gravid, men övergiven och måste efter barnets födelse ta hjälp av Dagmar, utmärkt spelad av Trine Dyrholm, med att få barnet bortlämnat till en familj. Men vad händer egentligen med barnet? Den fotografiska styrkan i det svartvita fotot skapar en existentiell känsla som förhöjer filmens berättelse med en närmast unik konstnärlig kraft.
I kombination med Magnus von Horns regi blir filmen ett mästerverk i sin skildring av arbetarklassens fattiga liv i Köpenhamn på 1920-talet, en brytningstid då den moderna eran tar sin början.
info@opulens.se
