”Bränder” är ett mästerverk om krigets trauman

TEATER. Lena Torquato Lidén har sett ”Bränder” på Göteborgs stadsteater och anser att det är en mästerlig föreställning om krigets följder.

Bränder
Göteborgs Stadsteater Studion
28 feb – 2 april, barnpassning 22 mars!

Wajdi Mouawads pjäs ”Bränder”, i regi av Natalie Ringler, tar sin början i att en mor har dött och hennes vän notarien bett hennes vuxna tvillingbarn att bevittna det testamente hon formulerat. I det beskrivs uppdrag som barnen ska utföra. Den unge mannen får en anteckningsbok och kvinnan får en jacka med nummer 72 på ryggen och de får varsitt brev, ett till en bror, de inte haft kännedom om, och ett till en fader som de hört är död i hemlandet och som de, i vuxen ålder, aldrig har träffat.

Sonen reagerar med ilskan hos den som i hela sitt liv tyckt att hans mor varit en satmara. Båda går i väg utan att anta sina uppdrag. Sakta från denna punkt utvecklar sig historien om en mor som före sin död har varit helt tyst under en lång tid.

De åtta skådespelarna på scenen spelar var och en många olika små roller på ett ypperligt vis och föreställningen måste sägas vara ett mästerverk. Här gestaltas ett underliggande hotande våld och kaoset i ett krig som påverkat alla så starkt att det inte längre är möjligt att tala om vad som genomlevts.

Den till sist återfunna sonen spelas så starkt och övertygande av Ashkan Ghods att det är omöjligt att inte bli starkt berörd för att inte säga upprörd. Den återfunna sonen är nämligen en typisk sadistisk översittare.

Modern spelas av Maria Salomaa med otroligt tuff och hård mimik som avslöjar allt hon varit med om.

Aldrig kommer jag att glömma scenen, som är den enda riktigt grafiskt tunga precis före pausen, där en buss fullastad med flyktingar brinner och de som försöker fly skjuts.

Det vore önskvärt att alla de politiker, ”experter” och tyckare som slår på krigstrummorna just nu fick se den här föreställningen. Då skulle de bli påminda om vad människor tyvärr är kapabla till att göra mot varandra.