SKIVNYTT. Tre positiva nyheter att glädjas åt i Kangas klanger: Jazzdamerna i Artemis, etiopiske veteranen Mulatu Astatke och ökenblues-storheterna Tinariwen.
Artemis övertygar
De har vunnit anrika jazzmagasinet DownBeats läsaromröstning i kategorin Bästa jazzgrupp två år på raken. Nu släpper damerna i Artemis släpper sitt tredje album ”Arboresque” (Blue Note, LP/CD/DL). Ännu ett exempel på denna säkra kvintetts förmåga att variera sig och övertyga med superbt samspel.
Förutom en triad gamla örhängen från Wayne Shorter, Burt Bacharach och tidigare Art Blakey-pianisten Donald Brown består skivan av material komponerat av var och en av bandmedlemmarna. Pianisten tillika musikaliska ledaren Renee Rosnes, trumpetaren Ingrid Jensen, kontrabasisten Noriko Ueda och batteristen Allison Miller förenar sina musikaliska röster till en enda Artemis-gudinnestämma på denna instrumentalskiva. Ja, och så saxofonisten Nicole Glover, som varit med i blott två år i det nästa år tioårsjubilerande Artemis.
Det är en förhållandevis slimmad variant av Artemis vi hör. Inga gästartister i form av tidigare gästsångerskan Cécile McLorin Salvant. Inget överflödigt fett i låtarna, men däremot många snyggt spelade passager och då ej blott från Artemis precist kalibrerade motor Renee Rosnes. Små spår av latin, samba och swing kan skönjas på sina ställen på en fullständigt självklar skiva.
Om du inte ser skogen för träden i jazzdjungeln så kan ”Arboresque” vara en nog så god väg in i grönskan.
Det sprakar om Mulatu Astatke
En betydligt äldre artist är etiopiern Mulatu Astatke, 81-åringen som studerade jazz i Storbritannien och USA för över ett halvt sekel sedan. Med sin vibrafon och orgel utvecklade Astatke sedan det som ofta rubriceras Ethio-jazz. Musiken blandar traditionellt etiopiska tongångar med jazz, latin, soul och funk i en egen Mulatu-mix.
Filmregissören (och gamla postpunkmusikern) Jim Jarmusch målade med Mulatus musik i hyllade långfilmen ”Broken Flowers”, där Bill Murray delade huvudroll med hela sju Astatke-alster. Denna exponering, ihop med kultförklarade skivserien ”Éthiopiques”, öppnade många nya lyssnares öron för den skevt attraktiva etiopiska musiken från förr. Mulatu Astatkes låtar har samplats av blad andra Nas, Kanye West, Damian Marley och Madlib.
Nu gör Mulatu Astatke gemensam sak med Hoodna Orchestra från Tel Aviv på albumet ”Tension” (Batov/!K7 Music, LP/CD/DL). Hoodna har redan tidigare visat en tydlig fäbless för både afrobeat och Astatkes estetik. Mötet dem emellan faller ytterst väl ut, för det fullkomligt sprakar om ”Tension”.
Multi-instrumentalisten Neal Sugarman från amerikanska funksoulbandet The Dap-Kings spelar med på skivan, som han även har producerat ihop med Hoodnas gitarrist Ilan Smilan. Söker du på Sugarman ser du att han varit involverad i mycket som förtjänstfullt förenar forna tider med nutid. Så är även i fallet ”Tension”.
Nygammal vinkel på Tinariwen
Ökenbluesens stora namn Tinariwen – Malifödda tuareg-musiker baserade i Algeriet – har också en ny skiva ute. Eller: ny och ny… ”Idrache (Traces Of The Past)” (Wedge, CD/DL) är snarare en arkivtömning, men med musik av hög kvalitet.
Plattan följer här upp 2023 års album ”Amatssou” med en blandad kompott. Skivan rymmer en smula oputsade demotagningar av låtar som dykt upp på de vanliga studioalbumen i mer studio-orienterade versioner. Inspelningarna är från 2002, 2006 och 2008, och fyra av skivans dussinet spår är tidigare helt ohörda.
En välkommen, nygammal vinkel på dessa iögonfallande scenpersonligheters låtkatalog.
Se där, tre positiva nyheter att glädjas åt!
info@opulens.se
