POLITIK. I veckans krönika försöker Lars Thulin besvara frågan om vems fel det är att Donald Trump nu ges möjlighet att förvandla USA till en autokrati.
På måndag, den 20 januari, blir Donald Trump USA:s president. I upp till fyra år kan han inneha världens viktigaste jobb. För hur mycket man än avskyr USA:s dominerande ställning i världen, går det aldrig att förneka den makt landet har över resten av klotet. Detta på grund av landets ställning ekonomiskt, militärt, kulturellt. Många bävar för Trumps nycker och ibland rena galenskaper, det som blivit hans signum. Ändå är det nog inte främst honom vi ska klaga på eller vara rädda för.
Trump har rivstartat
Den forne kasionägaren, såpaskådisen, dömde brottslingen och presidenten, har rivstartat. Splittring, hot, hämnd, främlingshat och egoism är fortsatt hans bärande teman. Världen kommer att straffas med tullar om den inte gör precis som kejsar Donald vill. Kejsarens rike ska växa. Två Nato-allierade, Danmark och Kanada har territorier som bör tas över. Danmark ska lämna ifrån sig Grönland, om inte, ska de tvingas med militärmakt. Grannen Kanada, på många sätt mer välmående och välordnat än USA, vill Trump göra till USA:s 51:a delstat. Panama ska bli amerikanskt.
Världen, och en stor del av USA:s befolkning, väntar med bävan på vad mer som ska komma från hans mun: sanningar, lögner, populism, mobbning, beundran för diktatorer. Allt läggs i den vrålande mixer som sitter ovanför Donalds röda slips. Ut kommer den ena vansinnigheten efter den andra.
Medlöparna bär skulden
Men ska världen sucka åt det kaos som väntar och lägga allt ansvar och all skuld på kejsaren? Dessvärre är nog svaret nej. Precis som i många andra fall – skulden ligger på skrämda medlöpare, oroliga ja-sägare som hellre lyder än vågar stå upp för vad de tror på. Alla som skräms och hotas till tystnad och lydnad. Att stå upp och visa ryggrad kan ge en omedelbar smärta. Att krypa ihop, gömma sig bakom andra och med darrande röst säga ja, är enklare. Fast en dag ska räkningen betalas. Dagen då man får ta ansvar för det man gjort. Eller snarare inte gjort. Dagen då man får jobbiga frågor från barn och barnbarn:
‒ Men mamma/mormor varför gjorde du inget, trots att du visste?
En av de mest kända sociologiska studierna är Stanley Milgrams lydnadsexperiment från 1963. Slutsatsen av den är glasklar. Den kan formuleras så här:
Många brott i världen har begåtts på grund av olydnad. Men det är en bråkdel jämfört med dem som begåtts på grund av lydnad.
Med andra ord, de övergrepp och det vansinne som drabbat världen har möjliggjorts av folk som slutade tänka självständigt och därmed ansåg att de inte hade ansvar för sina handlingar.
Sanningen löper som en röd tråd genom hela vår kultur och historia. Från lärjungarnas svek och förnekelse av Jesus, efter den sista måltiden, i Getsemane, över alla hjälpredor som plikttroget följde Führerns order och möjliggjorde Förintelsen, till dagens ledamöter i amerikanska kongressen som hukar för Trumps hot och vansinne. Samt juristerna i Högsta domstolen som fått sina positioner av Trump i utbyte mot att han får stå över lagen och göra vad han vill.
Bananrepublik med Trump som president
Detta gör att världens första moderna demokrati nu kommer att förvandlas till en bananrepublik. Modernt kallad autokrati, det vill säga en nation helt styrd av en allsmäktig ledare. En kejsare.
Sverige är inget undantag. Vår regerings krypande för SD är i princip ett exempel på samma sak. Tre tidigare seriösa borgerliga partier har överlåtit makten åt ett nyssnazistiskt och populistiskt parti som 80 procent av svenskarna inte röstat på.
Yttersta beviset är att de skrivit under på att de inte får utöva politikens kärna, att debattera och kritisera. För Tidöpartierna får bara tala snällt om varandra. Undantag tycks vara SD som genom trollkonton startar hatstormar mot ledamöter i övriga Tidöpartier. Att Ebba, Johan och Ulf går med på detta är ofattbart. Enligt mig har de då förverkat sin position som representanter för sina väljare. För de representerar nämligen i praktiken i stället SD:s väljare.
Varför undergrävs demokratin i Sverige och USA?
Hur kan metoder som bara borde fungera i samhällen utan demokratiska traditioner, ha framgång i länder som Sverige och USA? Trots att majoriteten av befolkningen där har tillgång till mer information än någonsin tidigare. Där möjligheterna till en fri och öppen debatt borde vara obegränsad.
Svaret är nog att de starka verktyg som borde garantera utveckling och en fri debatt öppen för alla och därmed fördjupad demokrati, har kidnappats av starka krafter – politiska och ekonomiska. Elon Musks ägande av plattformen X är ett tydligt exempel på detta.
Dessa mörka makthavares vapen är polarisering och den uppnås genom en hatisk debatt där begrepp som lögn och sanning blir relativa. Trump-administrationens tal om ”alternativa fakta” är bevis på detta. Då rycks grunden undan för respektfulla, faktabaserade och lösningsinriktade samtal. Debatten handlar mest om hur usel och farlig motståndaren är. Allt färre röstar för något. Allt fler röstar mot något.
I USA:s fall leder det till ett kejsardöme och en demonisering av det parti som halva befolkningen står bakom. I Sverige till knäböjande inför ett parti vars mål, i likhet med dess systerpartier världen över, är att utrota den parlamentariska demokratin. Men det anses ändå bättre än något enda som föreslås från andra sidan, den som kallas blå i USA och röd eller rödgrön i Sverige.
lars.thulin@opulens.se
