PROSA. ”Lina Wolff ger prov på en skrivkonst som både är rolig och infallsrik, men framför allt oförutsägbar,” skriver Bo Bjelvehammar som läst drömdagboken ”Promenader i natten”.
Promenader i natten av Lina Wolff
Albert Bonniers förlag
Lina Wolffs debutbok 2009 var en novellsamling och nu kommer det en ny bok med prosastycken. Den här gången är det fråga om ett slags drömdagbok. Däremellan har hon skrivit fem romaner. Den största framgången hittills kom med hennes tredje bok ”De polyglotta älskarna”, 2016. Det bör också nämnas att Lina Wolff även är verksam som översättare.
Detta är en samling fragment, som sagt korta prosastycken, sällan mer än ett par sidor långa.
Under en sömnlös natt med en roman i vardande, kommer det ett oväntat besök på sängkanten, den romerske kejsaren Marcus Aurelius, stoikern bakom aforismsamlingen ”Självbetraktelser”.
Kejsaren har ett fruktbart recept mot vånda och ångest inför ett blivande romanbygge. Det är att skriva ner sina drömmar, allt under fyrtio dygn. Så blir drömdagboken till – resultatet blir med förord och efterord fyrtiotvå prosastycken. Det finns ingenting som går att förutse, inget förefaller förutbestämt, utstakat eller rösat.
Lina Wolff bejakar det oförutsägbara, och det drastiska. Det ska sägas att hon är synnerligen rik på infall, ibland i det surrealistiska häradet.
”Jag drömde att…” så inleds de flesta drömmarna, men plötsligt är det verkligheter, som går att känna igen. Som författarens egen nyöversättning av ”Hundra år av ensamhet” av Gabriel García Márquez eller författarens arbete med landsbygdsutveckling i en kommun mitt i Skåne.
Denna lek och detta trixande återkommer ständigt till huvudtemat ‒ skrivandet, skapandet och rollen som författare. Bortom att skriva och vara en del av en kreativ process, med begränsningar och en individuell frihet finns det en strängare roll som författare. Med ett större omfång och en större vidd.
Skrivandet är en sak, författarrollen är något helt annat. Det finns så många att samarbeta med och ta hänsyn till, kritiker, läsare, förläggare, biblioteksfolk ‒ det går möjligen att benämna som skapandets frånsida.
Sammanfattningsvis – Lina Wolff ger prov på en skrivkonst som både är rolig och infallsrik, men framför allt oförutsägbar.
bo.bjelvehammar@opulens.se
