SKIVNYTT. Kangas klanger får besök av en halvt bortglömd gammal vän. Frågan är om Clem Snide får publik draghjälp av sitt stora fan i Bonny Light Horseman?
”Clem Snide? Vem är Clem Snide?”
Jo, bandnamnet är taget efter en karaktär i William S Burroughs romaner, bland annat i ”Den nakna lunchen” och ”Biljetten som exploderade”.
Clem Snide är ett sådant där band som lever ett långt liv, lite i skymundan. Lyssnarskaran växer sakta, sakta. Andra glömmer nog bort att de har en loppisfyndad cd i flyttkartongen i källaren. Ibland kanske bandet släpper någon skiva på ett independentbolag med renommé, som Cooking Vinyl och Fargo (ja, kanske till och med ett kort hem hos Sire) men mest verkar de helt under radarn.
Så har det varit sedan starten i New York City 1991, och så verkar det förbli. Trots alla förtjänster som Clem Snides musik uppvisar. Så kan det gå när musiken liksom inte skriker och gormar ”Se mig! Hör mig! Köp mig!”.
Här finns heller ingen gimmick, ingen given look, inget kabukismink eller utsmetat läppstift eller tuffa gitarrposer. Arenornas fyrverkerier och explosioner ersätts med ett smäckert paket tomtebloss till låtar. Bloss som lyser upp kvällen och natten med sin stilla pyrande glöd.
Och så har vi det faktum att bakom bandnamnet Clem Snide står numera egentligen en enda person: den Tel Aviv-födda men i New Jersey uppväxta Eef Barzelay. Men till skillnad från såna som Bill Callahan har han inte helt ömsat skinn från gruppnamn eller bandkonstellationer. Jag vet inte om det skulle göra någon skillnad, men så är det i alla fall. ”Clem Snide? Vem är Clem Snide?”
Nytt album med Clem Snide
Precis när pandemin bröt ut kom förra studioalbumet “Forever Just Beyond“, producerat av fanet Scott Avett från The Avett Brothers. På nya albumet ”Oh Smokey” (Cloverdale, LP/DL) får Eef Barzelay hjälp av ett annat fan: Josh Kaufman från Bonny Light Horseman. Kaufman är även en erfaren producent för skivor av The Hold Steady och Bob Weir, och en ofta anlitad multiinstrumentalist på plattor med allt från The National och Taylor Swift till Hiss Golden Messenger och The War On Drugs.
Kaufman verkar instinktivt förstå vad Barzelays låtar mår bra av. För av bandet Clem Snides alt-country-förflutna har på tionde albumet blivit en lågmäld musik som bara finns där. ”Långsamma, ledsna låtar om Gud och döden”, som Eef Barzelay själv beskriver det.
Att Barzelays äktenskap sedan 25 år gått i bitar, att han dragit upp bopålarna i Nashville efter ungefär lika många år, och att han därtill lämnat sin mångåriga manager – allt detta har säkerhet bidragit till det reflekterande draget i musiken. Ett drag som är tydligare än någonsin.
Bonny Light Horsemans aktuella platta
Musiken känns personlig, riktad till just dig som lyssnar. Så har Eef Barzelay också genom åren tillbringat en del tid med att skriva låtar till specifika Clem Snide-fans. Han har för länge sedan insett att han nog aldrig når det där hejdundrande genombrottet. Inte ens på lägre nivå som producenten Josh Kaufmans förhållandevis mycket omskrivna Bonny Light Horseman, aktuella med den fina plattan ”Keep Me on Your Mind/Set You Free” (Jagjaguwar, LP/CD/DL). Den trion har under de senaste åren spelat på Way Out West och på några av Sveriges främsta klubbscener (Pustervik, Nalen). Men här, framför högtalarna i hemmet, med ett glas tidig julmust som enda sällskap, når Eef Barzelay ända fram.
Aptitlig överkurs med Clem Snide
Jo, just det, det finns en aptitlig överkurs också. Bara strax innan ”Oh Smokey” landade nämligen även ”Smothered & Covered Vol. 2” (Cloverdale, DL) med intima covers av låtar från såna som Bob Dylan, Leonard Cohen, Nick Drake, Faces, Cheap Trick, Daniel Johnston, Neutral Milk Hotel och… japp, ni läser rätt: Journeys ”Don´t Stop Believin’”.
Nu får ni ursäkta mig, jag måste resa mig och gå till kylskåpet för att fylla på must. Det blir lätt så när en halvt bortglömd gammal vän hälsar på.
info@opulens.se
