KERTÉSZ. ”Jag hade stor behållning av den här essäsamlingen som jag fann intellektuellt stimulerande och som återuppväckte mitt intresse för Kertész,” skriver Elisabeth Brännström som läst ”Imre Kertész och överlevandets skam” av Erik Löfvendahl.
Imre Kertész och överlevandets skam av Erik Löfvendahl
H:ström
När den ungersk-judiske författaren Imre Kertész fick ta emot Nobelpriset i litteratur 2002 var han den förste ungerske författare som belönades med det prestigefyllda priset, något som i vanliga fall borde ha lett till hyllningar och hög status i hemlandet. Så blev dock inte fallet i Ungern. I stället kröp antisemiter fram ur många av det ungerska samhällets skrymslen och vrår och det förekom flera inlägg i pressen där valet av Kertész kritiserades och det antyddes att när världen nu äntligen valde att belöna en ungersk författare gick priset till en jude och inte till en ungrare.
Kertész och den ungerska antisemitismen
Några år efter Kertéz död 2016 valde man också att ta bort hans mest kända bok Mannen utan öde från skolornas kulturkanon och vissa andra framstående och internationellt beundrade författare rensades också ut, bland annat Péter Nadas, även han av judiskt ursprung och Péter Esterházy, som varit djupt kritisk mot Viktor Òrbans regim. De berömda författarna ersattes av flera mer eller mindre bortglömda nationalistiska författare med motiveringen att de förbjudits under kommunisteran och att de skrev om ett Storungern som existerat före 1920. Det hör till saken att några av de nyinsatta författarna stått som medlemmar av den pronazistiska rörelsen Pilkorsarna som var ansvarig för mord på ungerska judar under andra världskriget.
I Kertész fall är det ju lätt att misstänka att han plockats bort från Ungerns kulturkanon på grund av sitt judiska ursprung, sitt val av ämnen och sin, enligt egen utsago, ständigt närvarande smärtpunkt som förblir Auschwitz, även när han skriver om något helt annat.
Tonen i Ungern när det gäller Kertész författarskap sattes redan under sjuttiotalet då Mannen utan öde, om den fjortonårige Györgi Köves som överlever Auschwitz, dit Kertész själv flyttades vid samma ålder, först refuserades innan den till sist gavs ut 1975, bara för att bemötas av negativ kritik från den ungerska kritikerkåren.
I sin fina essäsamling Imre Kertész och överlevandets skam utgiven på H:ström använder författaren och kritikern Erik Löfvendahl sig av flera olika perspektiv när han nu närmar sig Kertész, som han följt under många år efter den första lätt euforiska läsningen av Mannen utan öde.
Foukuserar på centrala punkter
Erik Löfvendahl riktar i de nyskrivna essäerna främst in sig på centrala punkter i Kertész författarskap, bland annat på avsaknaden av hemhörighet. Kertész kände sig inte hemma någonstans, vare sig inom ett visst land eller en viss grupp. Under uppväxten var han, liksom många av Budapests assimilerade judar, knappt medveten om att han var jude. Den tillhörigheten tilldelades han av nazisterna. Möjligtvis ansåg han sig vara ungrare, men tyvärr delade inte det samhälle han vuxit upp i hans syn på saken. Den enda hemvist han hittade var i skrivandet och det var således inom dess privata cirkel som han genomlevde en stor del av sitt liv.
En annan central punkt är Kertész syn på auktoriteter, både inom familjer och samhällsstrukturer. Kertész hade ett komplicerat, sårigt förhållande till sin far som mördades av nazisterna 1945 och han överlevde själv två gravt auktoritära system som han lärde sig avsky: nazismen och kommunismen.
Löfvendahl skapar en sammansatt bild av Kertész
Essäerna i Imre Kertész och överlevandets skam är högst personligt hållna. Genom att göra nedslag i flera av Kertész verk och analysera både författarens prosa och svårtydda inställning till självbiografisk litteratur, samt undersöka den drivkraft och det flöde av tankar som låg bakom hans ständiga vilja till att uttrycka sig i skrift, skapar Erik Löfvendahl en sammansatt bild.
Jag hade stor behållning av den här essäsamlingen som jag fann intellektuellt stimulerande och som återuppväckte mitt intresse för Kertész både som författare och tänkare. Löfvendahl förmedlar som sagt en mångfasetterad bild av författarens verk, känsloliv och tankesfär.
Allt detta är synnerligen relevant i dagsläget då antisemitismen blivit en del av en alltmer påtaglig fascism i Europa och resten av världen.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
