Lika illa som att mäta kranier

Krönikor/Samhälle.
Foto: Rawpixel

ÅLDERSBEDÖMNINGAR. ”Idag finns det ingen medicinsk metod som kan fastställa en persons exakta ålder, men det finns flera metoder för att uppskatta ålder”. Det är vad Rättsmedicinalverket skriver om sin egen verksamhet och redan där, i första stycket, har varenda vettig människa tagit till sig att det rör sig om uppskattningar och inget annat.

Man värderar och överväger, men ingen vill stå som garant för att inga barn under myndighetsåldern nekas asyl och sänds tillbaka till krigszoner som de på olika vis kämpat sig ifrån. För någonstans blev det viktigt, oerhört viktigt, att ingen myndig person ska slinka med och få leva i det här landet. Det blev viktigt att tro på ”processen” och förlita sig på ”vetenskapen” som om någonting annat vore en omöjlighet.

Det finns läkare som gör motstånd då de anser metoden vara för otillförlitlig, men det räcker inte så åldersbedömningarna fortsätter att utföras och vi matas med ”processen”. Rättssäkerheten är inte bara satt ur spel, det är som den inte existerat från första början. Inte för de här människorna. Det handlar inte längre om associationer, det vi låter ske idag är lika illa som att mäta kranier. För så börjar det, katalogiseringen av människor, omvandlingen av ett samhälles kollektiva ansvar till kollektiva skuld.

Migrationsverket erbjuder – alldeles gratis tycks man betona – undersökningen om man anser det vara oklart hur gammal en individ är, eller vad denne anses kunna ha bevisat. Det är frivilligt, men hur ska någon kunna neka eller avstå? Signalerna skulle falla under ingen rök utan eld. Eller den populära har man inget att dölja…

Medicinska åldersbedömningar måste upphöra. Det finns en anledning till att Sverige är det enda europeiska land som använder den här metoden på asylsökande, och det är inte för att vi är ett land i framkanten gällande forskning. Det är för att det är inhumant att påtvinga en människa en läkarundersökning. Det är motbjudande att se hur unga människor läggs på britsar och skjutsas in i ett rör eller biter ihop tänderna för kameran. Ingen människa med självrespekt kan fortsätta att stödja den här ”processen”, varje person med ett uns av heder måste säga att det räcker nu och faktiskt bjuda motstånd. Vägra låta det vara en fråga, för svaret är redan givet. Regeringen varken lyssnar eller talar och Rättsmedicinalverket står fast vid att det är så här som regeringens uppdrag ska genomföras.

Jag kan inte låta bli att tänka på de där tjugotusen ungdomarna som under året kommer att få tågluffa gratis genom Europa, jag missunnar dem verkligen inte det, men visst blir kontrasten helt absurd. En artonåring ges möjligheten att se några av de vackraste platserna i världen och uppleva så mycket skoj på vägen. En annan – uppskattad – artonåring förövas möjligheten till att sova tryggt i en säng och skickas till länder som Syrien och Afghanistan. Allt till följd av ”processen”, de medicinska åldersbedömningarna. Och jag begriper inte varför detta sker så skamlöst.

LINDA BÖNSTROM
linda.bonstrom@opulens.se

 

 

 

 

 

 

 

Alla artiklar av Linda Bönström

Linda Bönström är statsvetare, gymnasielärare och samhällsdebattör och har tidigare verkat även som frilansande översättare och poet. Hon är numera bosatt i Värmland. Tillsammans med Peter Sjöblom är hon chefredaktör för musiksajten MONO. www.monomagasin.se

Det senaste från Krönikor

0 0kr