HORACE. På SVT Play visas just nu en dokumentärfilm med titeln ”Horace går ‒ en vandring genom livet och krisen”. Stellan Lindqvist har sett den. Här följer hans reflektioner.
”Mannen på den sjuttonde stolen”
Han går inte, han vandrar. Vandrar gör man när man vill tränga in i något. Ett landskap, en känsla. Det är inte första gången han vandrar, det ser man på hans fötter, kängorna är väl använda.
På ryggen en ryggsäck, gången är spänstig. Han vandrar i ett gammalt landskap på en gammal väg. Murarna utmed den gamla vägen är övervuxna av murgröna, kanske också annat.
I ryggsäcken finns inte det vi tror, inte smörgåspaketet, inte termosen. Denna vandring är av ett annat slag. Det är mannen på den sjuttonde stolen som vandrar. Det är en vandring i offentligheten.
Kanske finns i ryggsäcken hans anteckningsbok, den där han skriver ner sina maximer. Kanske finns där Turgenjevs ”En jägares dagbok”, kanske något av Petrarca.
Kameran följer hans rygg, följer stegen. När landskapet vid ett krön öppnar sig, ser vi, långt i fjärran, en by på en av de många kullarna. En mycket gammal by är det, vi ser siluetter av tornhus. Detta landskap är en plats att dö på, som Rom, den eviga staden, säger han. Samtiden finns inte här, säger han och ler. Hans leende är inte riktat mot intervjuaren eller kamerateamet som vi kan tro. Det är insiktens leende, den utvaldes, den som inte ville utväljas men ändå blev utvald.
Man ställer frågor och mannen på den sjuttonde stolen svarar. Världen är som den är, säger han, intressant men likgiltig. Ibland är man hatad, ibland är man älskad. Människor leker sina roller, larmar och gör sig till.
Insikter av dessa slag är förstås tunga, därför är också hans ögonlock tunga, skärmar av det som måste skärmas av.
Samtidigt, i leendet och i glittret i hans ögon, finns en sorts lätthet som kan tyckas förunderlig. En väg ut? Frikopplandet från samtiden skapar en sorts frihet, tycks leendet och glittret säga, lämnar revor i nätet, revor där han kan leva, revor utom räckhåll för samhällets förkvävande normer, dess hyckleri och principer. Revor för den som har förmågan och möjligheten att leva det goda livet. Skål!
Ovan allt detta finns dock ett ‒ hans enda stolthet, adelsmärket: vänskapen (i detta fall med en viss herr A, också han en kännare av det goda livet). För denna vänskap skall han ljuga, baktala och slunga hämndens spjut.
Mannen på den sjuttonde stolen är en ensam man.
info@opulens.se
