LYRIK. ”Trots det avancerade bildspråket framstår Kerro Holmbergs dikter som konsekventa och klara. Dikterna är korta och mycket koncentrerade.” Det skriver Thomas Almqvist som läst hennes aktuella diktsamling.
Tänka ugglans bo av Kerro Holmberg
Pequod Press
Jag läste Kerro Holmbergs förra diktsamling, ”Öronen i jorden”, som jag tyckte mycket om. Nu kommer uppföljaren till den och den är hennes nionde i ordningen. Holmberg föddes 1959 och verkar som både poet och konstnär. Jag antar att det är hon som gjort det mycket snygga omslaget till boken, även om det inte står angivet någonstans. Det påminner förresten en hel del om omslaget till ”Öronen i jorden”. Även den här gången har hon skrivit en samling existentiella dikter, som berättar om hur det är att vara människa idag.
Kerro Holmberg visar upp en enastående självmedvetenhet i sin egen rätt med dikter som alltid är väl förankrade i verkligheten, då hon förflyttar sig mellan dåtiden, nutiden och framtiden och ondgör sig över tidens gång, vilket fyller henne med ett stort vemod. Hon känner en stor samklang med naturen, både i egenskap av poet och som bildkonstnär.
Naturen har alltid spelat en stor roll i hennes författarskap och gör det fortfarande. Här tillsammans med hennes mjuka men kluriga bildspråk.
”/…/ Min tröst har varit att tänka ugglans bo
nu står jag här med två exemplar
av samma nyckel
fast låset husen adressen saknas
På knä stöta pannan mot golvet marken
den mest naturliga gesten i världen
tillvarons blomma”
Här finns också ett visst mått av socialt och politiskt patos, som dock sällan fördjupas.
”Varför gjorde vi ingenting?
Varför fortsatte det?”
Ljuset och hoppet om ett gott liv verkar gå segrande ur striden, trots allt.
”Och vår historia kunde fortsätta
Det var helt tyst då när båten drogs
Som om sommaren var fortsättningen
Som om livet vore evigt våra liv”
Här finns fortfarande en stor friskhet i det personliga uttrycket, där språket är naket och direkt. Hon fortsätter i alla fall att fundera på livet, människan och språket, även om inte den här diktsamlingen fängslade mig lika mycet som den förra. Trots det avancerade bildspråket framstår Kerro Holmbergs dikter som konsekventa och klara. Dikterna är korta och mycket koncentrerade.