FILM. Ingela Brovik tipsar om sevärda filmer på bio under den tidiga höstsäsongen. Det rör sig bland annat om filmer med skådespelare som Kate Winslet, Alexander Skarsgård, Joaquin Phoenix och Demi Moore.
En av höstens viktigaste filmer
”Lee” är en amerikansk film i regi av Ellen Kuras med Kate Winslet i huvudrollen som Lee Miller. Lee Miller var som kvinnlig krigsfotograf på plats i Paris 1944 när de tyska soldaterna lämnade staden de ockuperat under lång tid. Hon hade varit fotomodell i USA på 1920-talet, blev sedan fotograf och började fotografera kriget på ett annat sätt än de manliga kollegorna. Inte minst då hon fotograferade de brutala spåren av krig i tyska områden, och förintelseläger i Polen. ”Lee” är en mycket stark film med kvinnlig blick på andra världskriget.
I slutet finns dock en oväntad scen då Lee, rasande över att hennes foton inte publicerats, tar sig in på redaktionen, tar sina negativ och klipper sönder dem. Det är en självdestruktiv handling som hennes manliga kollegor nog aldrig skulle ha utfört.
Kate Winslet gör rollen som Lee med extremt stor precision och integritet, intensivt utlevande med sårbarhet under ytan. Utan tvivel är detta en av den tidiga biohöstens allra bästa och viktigaste filmer, där Alexander Skarsgård gör rollen som den lågmälde äkta maken.
Surrealistisk skräckfilm med Demi Moore
”Lee” är en film som står i diametral motsats till en annan amerikansk film, ”The Substance”, med Demi Moore i huvudrollen som den vackra filmstjärnan som vill behålla sin skönhet till varje pris. ”The Substance” är en tuff skräckfilm om hur det är att vara kvinnlig stjärna i ett yrke som bygger på att ha kvar sitt utseende för att behålla sin status, skönhet och alla pengar till varje pris.
Det blir en närmast surrealistisk story där det ser ut som om hon föder en yngre kopia av sig själv för att fixa allt, syr ihop sin rygg (som i en målning av konstnären Salvador Dali). Manlig och kvinnlig makt tävlar om att vinna i denna dramatiska skräckfilm. Den är välgjord och uppvisar en viss humor av oväntat slag.
Iransk film som inte ska missas
”En liten bit av kakan” är en iransk film, som nu kan ses på bio. I den filmen finns en oväntad scen från dagens Iran, där en äldre kvinna som heter Mahin, spelad av Lily Farhadpour, går fram till polisen på gatan och frågar, lite lekfullt varför han han arresterat en ung kvinna. Är det för att slöjan eller sjalen sitter lite slarvigt? Polisen blir lite sur, men efter en stunds dialog låter han den unga kvinnan bli fri och polisbilen kör i väg. Mahin och hennes väninna blir lättade och den unga kvinnan blir mycket glad. Befriad. Det är en filmscen som (givetvis) är obekväm i Iran.
Filmen är regisserad av Maryam Moghaddam och Behtash Sanaeeha (Iran, Frankrike, Sverige,Tyskland) och i centrum för filmen står den tidigare nämnda 70-åriga änkan Mahin vars dotter flyttat från Iran. Mahin är en kraftfull kvinna med stor lyhördhet i en stark film som pendlar mellan lek och allvar. Nu har hon blivit trött på att vara ensam, trots många väninnor, och gör plötsligt det förbjudna. Hon tar kontakt med en man och bakar hans favoritkaka. Detta är avgjort en av höstens bästa filmer på bio i Sverige. Dess värre har de två regissörerna, av myndigheterna i Iran, förbjudits att besöka vårt land. Missa den inte!
Polsk spelfilm med dokumentär ton
”Green Border” är en polsk film i regi av mästerregissören Agnieszka Holland utspelas vid gränsen mellan Belarus och Polen. Dit har folk från olika delar av världen rest för att försöka komma in i Europa/EU. Det hela utspelas hösten 2021 när Belarus president lovat flyktingar att få fri lejd till gränsen mot Polen.
En syrisk familj med tre barn, mamma, pappa och farfar är på väg mot gränsen liksom en ensam kvinna från Afghanistan. De är ovetande om att den polska högerregeringen inte vill ta emot fler flyktingar. Därför finns det polska gränspatruller som aggressivt bevakar den polska gränsen och förflyttar flyktingarna fram och tillbaka över detta område. Alla skådespelare gör ett så trovärdigt arbete att filmen ibland framstår som en dokumentär.
Vi har att göra med en existentiell film i utsökt svartvitt foto i fyra kapitel. Den är visuellt kraftfull och utgör en viktig berättelse om vår tids stora frågor om frihet och rättvisa.
I eftertexten av filmen står det att cirka 30 000 flyktingar har dödats vid den polska gränsen och att detta pågått under en längre tid.
Norsk film om Quisling
”Quislings sista dagar”, är en norsk film i regi av Erik Poppe. Den är den sista delen i regissörens trilogi ”Den sköra demokratin”. I första delen ”Kungens val”, från 2016, väljer den norske kungen att göra motstånd efter den tyska ockupationen 1940. I den andra delen ”Utöya 22 juli” följer filmen några ungdomars flykt i samband med terrorattentatet.
I ”Quislings sista dagar” berättas om den präst som utsetts att tala med Vidkun Quisling efter att han arresterats för att ha anslutit sig till den tyska ockupationen av Norge under andra världskriget.
Nu skall prästen tala med landsförrädaren Quisling i fängelset. En tänkvärd film som bygger på nytt material om den präst som måste tala med den man vars namn blivit ett begrepp i Norge, för svek och förräderi.
Välgjort och bisarrt med Joaquin Phoenix som Joker
”Joker: Folie a deux”, i regi av Todd Phillips, är en högljudd amerikansk actionfilm. I huvudrollen ser vi Joaquin Phoenix som Joker, en mördare som satts i fängelse, men hyser drömmar om att bli en hyllad ståuppkomiker som skämtar om våld och övergrepp. Poliserna vill nämligen gärna höra nya skämt från Joker, när de skall köra honom till ännu en rättegång.
Han möter en ung kvinna, som är pyroman, spelad av Lady Gaga. Hon är lysande i sin lite skeptiska hållning till honom. Kärlek uppstår, i en film som tar våldsamt absurda vändningar. Den växlar mellan grovt våld, musikalnummer och psykotiska utspel.
Detta är en film där manlig självömkan från Joker mixas med actionfilmartade inslag. Sammanfattningsvis är detta en välgjord, extremt påkostad underhållningsfilm med bisarra inslag. Möjligtvis kan man säga att den speglar ett slags tidsanda.
info@opulens.se
