MANDELSTAM. I går publicerade vi en essä om den ryske poeten Osip Mandelstam. Den är skriven av Michael Economou och som en uppföljning publicerar vi i dag hans översättning av ett brev som Nadezjda Mandelstam skrev till sin make.
Essän kan läsas här.
Här nedan återges en svensk version av Nadezjda Mandelstams brev till Osip Mandelstam (i brevet kallad ”Osia”). Brevet finns inte i minnesboken Stalins mirakel, men bör tillhöra den donation (brev, texter, dikter och foton) som hon skänkte ett universitet i USA (Princeton). Den engelska version som jag utgått från, är Ilya Kaminskys – en ukrainsk-amerikansk poet och litteraturvetare, och då han arbetar på nämnda universitet, utgår jag från att han haft tillgång till brevet i dess Mandelstam-arkiv.
När Nadezjda Mandelstam – förnamnet betyder för övrigt ’hopp’ – skriver sitt brev, vet hon inte om maken är i livet.
Vi i vår tid tror oss veta att han i oktober 1938 har några månader kvar att leva, och vi kan vara tämligen övertygade om att han aldrig fick läsa hustruns brev.
Nadezjda Mandelstams brev till Osip Mandelstam
22 oktober 1938
Osia, min älskade, fjärran sötnos!
Jag finner inga ord, älskling, för att skriva detta brev som du kanske aldrig ska läsa. Jag skriver i ett tomrum. Kanske ska du återvända och inte finna mig här. I så fall blir detta allt som du kan erinra dig av mig.
Osia, vilken lycka det var att leva tillsammans likt barn – allt vårt käbblande och allt vårt argumenterande, lekarna vi ägnade oss åt och så vår kärlek. Nu tittar jag inte ens upp mot himlen.
För om jag ser ett moln, vem kan jag då visa det för?
Minns du hur vi tog med oss varor för att laga våra enkla måltider på platserna där vi rest våra tält likt nomader? Minns du smaken av de bröd vi kom över som genom ett mirakel?
Och vår sista vinter i Voronezj.
Vår lyckliga fattigdom, och poesin du skrev. Jag minns dagen då vi en gång gick tillbaka från badet, när vi köpte ägg eller korv, och
en kärra fylld med hö körde förbi. Det var ännu kallt och jag frös i min korta jacka (men det är inget jämfört med hur vi måste lida nu. Jag vet hur frusen du är). Just den dagen återuppstår för mig nu. Jag förstår det så klart, och det smärtar mig att dessa vinterdagar med alla dess bekymmer var den mest underbara och sista lyckan som livet gav oss.
Alla mina tankar är hos dig. Alla mina tårar och alla leenden gäller dig. Jag välsignar varje dag och timme i vårt bittra liv tillsammans, min sötnos, min kompanjon, min blinde livsvägledare.
Vi var som två valpar, nosande vid varandra och så lyckliga tillsammans.
Och ditt så febriga huvud, och så lättsinnigt vi slösade bort dagarna i vårt liv. Vilken glädje det var, och hur medvetna vi alltid var om vilken glädje det var. Livet kan ju vara så länge. Så outhärdligt och så utdraget för var och en av oss att dö ensamma. Blir detta vårt öde, vi som är så oskiljbara?
Vi valpar och barn, förtjänade vi detta? Förtjänade du det, min ängel? Allting fortskrider som förut. Jag vet ingenting. Ändå vet jag allting – varje dag och timme i ditt liv står fram enkelt och klart för mig som i ett delirium.
Du stod framför mig i min sömn varje natt, och jag frågade och frågade vad som hänt, men du svarade inte. I min senaste dröm köpte jag mat till dig i en smutsig restaurang på ett hotell. Människorna där var främlingar. När jag hade köpt maten, insåg jag att jag inte visste vart jag skulle ta den, för jag vet ju inte var du är.
När jag vaknade, sa jag till Shura: ”Osia är död”. Jag vet inte om du ännu är i livet, men från och med stunden i den drömmen, har jag helt tappat bort spåren av dig. Jag vet inte var du är. Vill du lyssna på mig? Vet du hur mycket jag älskar dig? Jag kan inte nog säga hur mycket jag älskar dig. Jag kan ju inte ens säga det till dig. Jag talar bara till dig, bara till dig. Du finns alltid hos mig, och jag som var så vild och argsint och som aldrig lärde mig att gråta löjliga tårar – nu gråter och gråter och gråter jag.
Det är jag: Nadia. Var är du?
Farväl. Nadia.
not: Shura var Osip Mandelstams bror
(övers. Michael Economou, från engelsk version av Ilya Kaminsky)
info@opulens.se
