Städa ett tondövt Svenskt Näringsliv – uppifrån!

SVENSKT NÄRINGSLIV. ”Ostädade trappor ska sopas uppifrån och ner. Inte tvärtom,” anser Lars Thulin, som är starkt kritisk till Svenskt Näringslivs inställning till kortare arbetstid. Vanliga arbetare måste nämligen jobba betydligt längre än vad Svenskt Näringslivs egna välbetalda kontorsnissar gör.

Organisationen Svenskt Näringsliv hävdar att Sverige som välfärdsnation skulle gå under om medborgarna fick några timmars kortare arbetsvecka. Förlusten skulle kunna bli 500 miljarder kronor, en sådan förändring vore en otänkbar katastrof för landet. Den utredning som kommit fram till den hisnande summan har dock klassats som hafsig och oseriös på en del håll. Sedan gick man på en rejäl mina till. I en utmärkt artikel i Dagens Nyheter framkommer att organisationen själv tillämpar en arbetsvecka som är väsentligt kortare än de allra flesta andra svenskar har.  Sammantaget, med fyradagarsvecka tre månader på sommaren, kommer man mycket nära den veckoarbetstid som enligt dem själva skulle orsaka ett totalt haveri för landet.

Pinsamma bortförklaringar

Försvaret för denna märkliga skillnad mellan vad man kräver av andra och vad man kräver av sig själva, är kvalificerat snömos. Som skäl för den korta arbetstiden anger organisationens HR-chef Anni Holmberg att ”det centrala (med verksamheten) är att skapa resultat”. Hur många verksamheter i näringslivet jobbar med andra mål? Bortförklaringen är pinsam och på dagisnivå.

Svenskt Näringsliv har misslyckats

Jag har inget emot marknadsekonomi eller ett privat näringsliv. Under en stor del av mitt yrkesliv sysslade jag med ekonomisk journalistik. Därför anser jag att vår typ av kapitalism på många sätt, dock inte alla, varit en viktig del i framgången för vårt land. Därför har jag inget emot att det privata näringslivet har en intresseorganisation som Svenskt Näringsliv.

Tvärtom, den behövs och i kraft av sin betydelse och ekonomiska resurser borde den vara en stark och spännande röst i debatten, en som både kan leda och följa den samt lyhört läsa av läget i landet. Helt enkelt vilja Sverige väl – med utgångspunkt från den egna verkligheten, åsikter som sedan får brytas mot andra röster som ser det hela annorlunda.

Svenskt Näringsliv har i decennier emellertid helt misslyckats med detta och istället blivit en grinig och gnällig samling gubbar som utmärks av tre drag: att enbart skåda sin navel, att tycka oerhört synd om sig själva samt att med kuslig precision hamna totalt snett i debatter och därför ytterst arrogant provocera 90 procent av Sveriges invånare. Och då uppvisa en närmast total tondövhet. Därmed blir man ett dåligt skämt i allmänhetens ögon.

Följden blir att organisationen kastar skit på sig själva. Det är synd – för hårt arbetande företagare är värda att bli representerade av något mycket som är mycket bättre. För dessa medlemmar betalar dryga pengar för den – cirka 800 miljoner kronor om året, närmare bestämt.

Exempel på Svenskt Näringslivs misstag

Några färska exempel:

Svenskt Näringsliv gjorde det genom att helt ducka i frågan om corona-bidragen som mycket välmående företag fick, men inte behövde. Fast ändå behöll. Stora bidrag från skattebetalarna gick rakt in i bolagens kassakistor och bidrog till att aktieägarna i flera fall fick jätteutdelningar.  Frågan upprörde hela nationen. Inte Svenskt Näringsliv. I stället använde man i sin kommunikation i frågan klipp-och-klistra metoden och körde rakt av med de berörda bolagens märkliga förklaringar som bland annat var att ”det handlade om olika pengar”.

Svenskt Näringsliv gjorde det i ett märkligt inhopp i försvarsfrågan då man helt oprovocerade meddelade att Sveriges företag, i kölvattnet av invasionen i Ukraina, minsann inte skulle betala en krona extra till försvaret. Detta i ett läge där pensionärer var beredda att skicka sina surt förvärvade slantar till Ukraina och till upprustning av vårt undermåliga försvar. Men inte en krona från direktörerna. För det var ju så synd om dem, eftersom de redan betalade skatt. Så det så.

Och nu talar alltså Svenskt Näringsliv om att arbetstagare som betongarbetare, förskollärare, lastbilschaufförer sjuksköterskor, och städare minsann måste jobba betydligt längre än vad Svenskt Näringslivs egna välbetalda kontorsnissar med stiliga skrivbord gör.

Sopa uppifrån och ner!

En rå företagsekonomisk analys av Svenskt Näringslivs bemanning ger därmed vid handen att man nu har så lite att göra att det inte går att fylla de anställdas arbetstid. Utan de kan i stället gå hem några timmar tidigare med full lön. I den typ av marknadsekonomi som organisationen hårdnackat försvarar, finns det bara ett sätt att lösa detta: minska bemanningen, trimma organisationen, friställa, ta bort dödkött och allt vad det nu kallas. På ren svenska: sparka folk! Den medicinen är dessvärre inte alltid fel. Men för Svenskt Näringsliv ska den alltså inte ordineras. Bara för ”de där andra”.

Finns det folk att avvara på Svenskt Näringsliv i en städning? Förmodligen. Styrelsen består av 85 personer (!) och enligt den egna sajten har man närmare 240 anställda, uppenbarligen med goda anställningsvillkor

Utrymme finns nog för effektiviseringar, så att alla på den arbetsplatsen äntligen kan få göra skäl för sin lön genom att fylla sin arbetstid. Den arbetstid som personer utanför Svenskt Näringsliv har varje vecka. Och vilka ska få lämna organisationen? Svårt att veta, men inhyrda konsulter kan säkert hålla i kniven. Fast den gängse sanningen är att ostädade trappor ska sopas uppifrån och ner. Inte tvärtom.