MATKULTUR. Jesper Nordström har med stor behållning läst Richard Tellströms omfångsrika bok om den svenska matkulturens utveckling under 800 år.
Varje tugga är en tanke – Svensk matkultur under 800 år
av Richard Tellström
Natur & Kultur
”Alla tycker väl om att ta en god bit mat och kanske en stänkare”. Så högst oakademiskt förhåller jag mig till mat och restaurangkultur. Vidare måste jag erkänna att jag är rätt trött på den mat och dryckesbesatthet som råder i medielandskapet. Det är som om svensken i gemen inte har något annat för sig än att njuta av nya roséviner och prova aktuella lunchställen. Här i mitt i stigande takt gentriferade Malmökvarter finner jag numera sällan en rak och okonstlad hamburgertallrik eller ”en stor stark” till överkomligt pris.
Om man bortser från en rätt trist kafeterialiknande lunchsylta på ett köpcentrum har jag fortfarande inte hittat något ställe, i min stad, där det finns isterband med stuvad potatis på menyn.
Under mina år som Sfi-lärare tog jag mig ibland för att lämna skolverkets ram och drog igång diskussioner om vad som är ”typiskt svenskt” och en av mina mer, i elevernas ögon, tankeväckande frågor om varför det inte finns svensk mat på svenska restauranger.
Mitt svar på det i diskussionen gick i linje med att vårt land hävde sig rekordsnabbt upp ur en fattig misär till att bli ett av världens främsta välfärdssamhällen. Plötsligt stod där ett folk som tuggat potatis och salt sill i århundranden och nu hade möjlighet att kunna välja något nytt. Så blev vi som kalvar på grönbete och ville verkligen frossa i kinamat, pizza, thai, samt franska lyxklassiker som entrecôte med bearnaise.
Tellströms gedigna tegelstensvolym
Det är denna rörelse ‒ nödtorft till livsstilsmarkör kring mat ‒ som löper som en röd tråd i Richard Tellströms verkligt gedigna tegelstensvolym om mathistoria under 800 år i vårt land. Det är svårt att sammanfatta denna faktaspäckade mastodont till bok men en av de stora vattendelarna är skiftet från katolicism till protestantism och uppkomsten av en närmast pre-urban härskarklass.
Under medeltiden var maten ett evigt tröstlöst hjul av sådd, skörd och lagring. Som om alla var låsta i ett slags ond cirkel av att arbeta för att kunna äta för att kunna arbeta för att kunna äta.
När Tellström berättar om kosten på den tiden framstår till och med den påvraste linssoppa med ostsmörgås som lyx. Det är verkligen svårt att fatta den påvra monotoni som rådde på 1200-talet.
Historiematerialism
Hans utgångspunkt är den robust historiematerialistiska och som läsare får vi veta mycket om regional särart, handel, hur Hansans handel och ibland krigsembargo påverkade livsmedelstillgången.
Tellström går extremt grundligt till väga. En skarp iakttagelse är att de trånga och rätt omysiga köken i funkisarkitektritade bostäder var ett resultat av den framväxande konserv- och halvfabrikatsindustrin; nu skulle man bara öppna och värma, inte direkt stå vid spisen och laga mat.
Översiktligt med roande detaljer
Bokens främsta styrka är att den är skriven i översiktliga tematiska linjer men också kommer med små korn av roande enskilda fakta.
Ta Toast Skagen exempelvis som tydligen var en smårätt uppfunnen för att kunna servera alkohol i matkravens tid. Det för tankarna till anekdoten om när Fritiof Nilsson Piraten gick på Savoy för en cognacsgrogg men kyparen krånglade genom att fråga vilken mat gästen ville beställa och svaret blev ”stek några vindruvor då för bövelen”.
Tellström framstår inte direkt som någon humorist i boken, men det betyder inte att framställningen är tråkig. Det är sakligt utan att bli torrt. Det är närmast en fördel i en tid när matprofiler förväntas vara så hårt profilerade och konstant underhållande som möjligt. Tellström är helt enkelt en grå eminens som bottnar i sitt ämne och ändå besitter förmågan att engagera läsaren.
jesper.nordstrom@opulens.se
