ROMAN. Jesper Nordström har läst DDR-författaren Brigitte Reimanns roman ”Syskonen” och anser att det är ”en mycket fascinerande skildring av övergångsperioden just före uppförandet av Berlinmuren.
Syskonen av Brigitte Reimann
Övers. Jesper Festin
Albert Bonniers förlag
Mitt förhållande till DDR/Östtyskland är något jag skäms för en smula. I samma anda som någon skön snubbe springer runt på Roskildefestivalen i en CCCP-t-shirt är det lätt att hamna i en ytligt ironisk syn på landet. Kanske är det för att det handlar om det kommunistland som stod närmast den västerländska liberalismen när det föddes ur tumultet efter andra världskriget.
Det urbana konsumtionssamhället låg i botten, tydligast i Östberlin där århundranden av restauranger, teatrar, museer och allt det som ger livet sötma nu plötsligt skulle inlemmas i en heroisk socialism.
Kanske var det just på grund av denna överlagring som vi fick de illa sydda orange städrocksklänningarna, de formpressade plastmöblerna som inte riktigt nådde upp till Verner Pantons nivå.
Ja det var som om Östtyskland i jämförelse med Västeuropa kunde påminna om Cliff Barnes i Dallas, en slags kusin från landet som försökte och försökte men alltid blev tvåa. Det var ett scenario som väckte en blandning av ömsinthet, ironi och moderskänslor i överförd bemärkelse.
Allt detta ledde till en kuliss som dolde vilken hemsk diktatur det var, Stasis tentakler som sträckte sig in i det mest privata i en stat som ansåg att allt var politiskt.
Brigitte Reimanns roman ”Syskonen” skildrar ett Östtyskland med slitna bohemromantiska miljöer i skiftet från 1950- till -60 tal. Hennes bok, som utkom 1963, handlar med andra ord inte om stora betongförorter och Trabant.
Det är snarare den stämningen vi även ofta möter hos författare från västtyska Gruppe 47 där det småskaliga, slitna, lappade och lagade går hand i hand med mycket undertryckt och lågmält, en form av tillkämpad ”trots allt”-nöjdhet.
Hos Reimann finns en natur och miljöskildring som nästan för tankarna till skånska naturskildrande poeter, ett slags stram silverglans.
Färgen blir så viktig i hennes författarskap, det är den röda körsbärskakan eller de tillfällen då familjen verkligen kan dricka gul grapefruktjuice på café i ett land med ständig varubrist. Kanske också en slags moralistisk attityd gentemot allt det som är borgligt och dekadent. Reimann lägger in de små privata njutningarna som en upenbar motvikt till den nidbild vi har av landet som det bruna och åter bruna.
Om ni tillåter en kulturreferens till så påminner det om Edgar Reitz tv-serie ”Heimat” som kunde innehålla en scen i svartvitt medan ett enda ting i bild var i färg. Smöret, brödet, någons hårt älskade krimskrams med affektionsvärde.
Brigitte Reimanns roman utspelas alltså före byggandet av Berlinmuren och skildrar också den braindrain som förelåg. Det vill säga att de välutbildade flyttade till Väst och inte direkt kände några betänkligheter inför att ta sina statligt finansierade studier och slå större mynt av dem utomlands. Hon skildrar föräldrar som är skuldbeläggande, brodern som planerar flytten till Väst och styrkan i den här romanen är att den balanserar de universellt mänskliga konflikterna med de ideologiskt betingade.
Så blir till exempel en målning föreställande en svetsare med det typiskt intensiva blå ljuset kritiserad för att vara för vacker och estetisk. Samma slags kritik som Bertolt Brecht fick i ansiktet för att hans teaterkonst var för sofistikerad. Formalism med andra ord som det hette i den kommunistiska terminologin. Det tröstlösa var att allt som var innovativt och vackert skulle misstänkliggöras och rivas ner till en basal programmatisk nivå. När skönheten kom till byn då var Stasi där…
”Syskonen” är en mycket fascinerande skildring av övergångsperioden just före uppförandet av Berlinmuren som så definitivt stängde in medborgarna i DDR.
Man anar ett politiskt klimat som inte har hårdnat totalt ännu. Framför allt är det en stilistiskt säker bok som till skillnad från DDR:s mer accepterade socialrealister går att läsa oavsett den politiska dimensionen. Som all bra litteratur höjer den sig över det rent illustrativa.
jesper.nordstrom@opulens.se
