FILMFESTIVAL. Ingela Brovik rapporterar från Lilla Filmfestivalen i Båstad och konstaterar att de stora frågorna tas om hand väl i det lilla formatet, med engagemang, passionerad kunskap och humor.
Vinjettbilden för årets filmfestival utgörs av ett foto på regissören Bo Widerberg som sitter på knä framför sin filmfotograf, på marken, utomhus, och tittar intensivt ut ur bilden.
Detta foto är taget under inspelningen av ”Den vita sporten”, en svensk dokumentärfilm från 1968 där Bo Widerberg är en av flera regissörer i Grupp 13 där även filmstudenter ingick. Kollektivt gör man denna inspelning av vad som sker i Båstad den 3 maj 1968 när studenter från Lund och Uppsala demonstrerar mot att Sverige ska möta Rhodesia i en Davis Cup-match i Båstad. Rhodesia (nuvarande Zimbabwe) var ett av Sverige icke erkänt land och ökänt för hur den vita minoriteten styrde och förtryckte nationens svarta majoritet.
Widerberg var alltså inte ensam regissör för denna inspelning men hade koll på läget och ställde många viktiga frågor till folk i Båstad. Det är en intensiv dokumentärfilm och många olika grupper i och utanför Båstad får komma till tals, från demonstranter, politiker och tennisbyråkrater till poliser. Filmen speglar tidsandan med många olika perspektiv och vann Guldbaggen som bästa svenska film – ganska oväntat. Den anses vara en av de viktigaste politiska filmerna som gjorts i Sverige.
Nu har den åter visats för biopublik på årets upplaga av Lilla Filmfestivalen i Båstad (1-4 augusti) inför en engagerad publik.
En annan av många intressanta filmer på årets festival är Jan Troells nya dokumentär ”Det var en gång ett nu”. Den är en av festivalens höjdpunkter och en filmisk resa genom tid och rum med filmkameran som ett öga mot tiden under 93 år, en spännande road-movie genom livet, med scener ur olika filmer som satt spår. En oförglömlig dokumentär, som Troell kallar en ”film under arbete”, ett samlat material som kan ses som en väv av bilder och tankar ur ett liv vigt åt kameran, en dynamisk film som gestaltar tidsandan, mångsidigt.
”Det var en gång ett nu” är en dokumentär som kommer att växa och har undertiteln ”Film under arbete”. Troligen kan vi få se ytterligare tillägg på nästa års filmfestival.
Årets stipendiat Maria Fredriksson fick ta emot sitt stipendium vid invigningen av festivalen och därefter visades hennes dokumentärfilm ”Ett jävla paradis”, en egensinnig film om två äldre män, den ene hyresgäst som slarvar med hyran, den andre hyresvärd, sur på sin busige hyresgäst, smal som en sticka, alltid med en cigarett i munnen. De bor i ett litet rött trähus, har arga dialoger med varandra, en annorlunda film om verkligheten, utanför det förväntade.
Stefan Jarls ”Själen för fan”, är en dokumentär som presenterades som kortfilm förra året har nu utökats och blivit en långfilm. Den handlar om de svåra frågorna som filmen gör allt för att diskutera, hur man skall förhålla sig till livet och själen. Detta är en film som öppnar nya vägar och perspektiv, som så ofta hos Stefan Jarl. Hans filmer behövs i vår tid.
”Möte mellan skådespelare” är ett av de mest speciella programinslagen på årets festival, där tre skådespelare är på plats för samtal och analys av sakernas tillstånd. De tre är Ann Petrén, David Dencik och Amanda Jansson. Mycket spännande, ibland dramatiska dialoger om hur skådespelare arbetar med sin roller, hur man skall förhålla sig till regin och sina egna idéer om tolkning av roller. Det är uppenbarligen ett arbete som man ofta tar med sig hem efter och vi i publiken fick höra många ovanliga, starka berättelser om hur det kan gå till.
Det var ytterligare ett perspektiv att ta med sig från årets Lilla Filmfestival i Båstad där de stora frågorna tas om hand väl i det lilla formatet, med engagemang, passionerad kunskap och humor.
info@opulens.se
