SOMMARSERIE. För de läsare som följt Opulens under en längre tid torde författaren och konstnären Melker Garay vara ett välbekant namn. Nu har vi nöjet att presentera Garays senaste roman ”Refuserat” som sommarföljetong i 25 delar. Detta är den näst sista delen.
Tidigare avsnitt hittas här.
24
Lingvistisk tragedi
Min syster har gått. Hon frågade mig vad det var på fel på manuset. Allt! hade jag vrålat. Alldeles riktigt. Jag vrålade. Hon måste ha trott att jag blivit förryckt. Men förryckt var jag inte. Kanske tappade jag fattningen för ett ögonblick när jag märkbart irriterad föste ut henne ur mitt hem. Vad vet hon om att skapa litteratur? Eller rättare sagt: vad vet jag om litteratur? Ingenting över huvud taget, vilket vid det här laget torde vara uppenbart. Djupt ångrar jag att jag sände mitt groteska manus till henne för genomläsning.
Jag orkar inte längre! ORKAR INTE!
Om ni inte begriper allt vad jag har skrivit, så kommer här en avslutande sammanfattning. Vi har alltså att göra med en lingvistisk tragedi på 897 sidor där varje rad vittnar om att den smaklöse författaren är litterärt bankrutt. Manuset är ingenting annat en omisskännelig episk ruin, en skam för allt det som är förknippat med stor litteratur.
I det finns en fenomenal lyrisk flathet och värst av allt en skriande respektlöshet mot det uppbyggliga ordet. För sant är att en genomträngande känsla av skam genomfar mig var gång jag motvilligt plågar mig igenom raderna i mitt hopkok till manus. Med andra ord, en textansamling som ingenting annat är än ett sorgesamt mischmasch som avslöjar att den som hållit i pennan saknar all tillgivenhet till språket. Och tveklöst är vederbörande en förhärdad motståndare till det skrivna ordet; det ord som skänkt människan så mycken glädje genom århundrandena. Angelägen är denne att brutalt bryta ner all skönhet i den upphöjda skaldekonsten; ja, om detta råder ingen som helst tvekan. Manuset visar därtill på en påtaglig brist på tankekraft, för att inte tala om en närmast vidunderlig avsaknad av fantasi. Ett flagrant brott mot all redig belletristisk anständighet. Fy fan! Orimligt är det att ett förlag med ett obefläckat anseende skulle tillskriva mitt obscena manus något som helst litterärt värde. Mitt manus är avskyvärt. Horribelt. Horribelt.
melker.garay@opulens.se
