TV-SERIE. Ulf Cronquist har sett tv-serien ”Three Women” som baseras på Lisa Taddeos bok om systerskap och kvinnlig sexualitet i dagens USA. Han konstaterar att det är ”en närmast kuriöst pryd produktion.” Men finner också en del ljuspunkter.
Tv-serien Three Women, som nu visas på SVT Play, bygger på den bästsäljande boken med samma namn av Lisa Taddeo, nu med tillägget en fiktionaliserad undersökande journalist, Gia, som blir den framträdande fjärde kvinnan.
Taddeo arbetade enligt utsago under åtta år med texten, korsade USA sex gånger och var till viss del embedded med sina intervjuobjekt.
Gia är kanske en inte helt pålitlig berättare, bland annat infogas här en historia om hennes mamma som var så attraktiv att en äldre man förföljde henne på gatan varje morgon och öppet onanerade inför hennes kropp.
Hon spelas av Shailene Woodley (Big Little Lies); de tre kvinnorna är Lina från Indianapolis, spelad av Betty Gilpin (Nurse Jackie), Maggie från North Dakota, spelad av Gabrielle Creevy (In My Skin) och Sloane, spelad av DeWanda Wine (She’s Gotta Have It). En sorts huvudroll har också den stele Blair Underwood (L.A. Law) som Sloanes make. Möjligtvis säger urvalet något om produktionen.
Problemet är männen
I sin embeddedness förblir Gia obrottsligt lojal med sina medsystrars liv. Problemet är män – den symboliska fallosen, lagen som de lyder under. Över serien, episkt omfattande tio avsnitt, upplevs och speglas denna identifikation i vad man kan kalla en sorts ikoniskt kvinnlig inkännande formativ struktur som de lever med och lär av.
Problemet är uttryckligen män och deras symboliska makt, i serien visuellt signalerat – innehåller explicit sex – med mäns pornografiskt utstående organ medan det inte finns någon direkt motsvarighet i bildspelet med kvinnliga kroppar.
Någon sådan kvinnlig fallos visas inte – vad hade man kunnat göra av detta i denna – presenterad som – radikala berättelse om kvinnligt begär? På den punkten och trots en inte liten hype är det en närmast kuriöst pryd produktion – en eftergift till vad målpubliken, får det antas, amerikanska kvinnor (inte) vill se?
Explicit sex
Lina lever i Indiana, traumatiserad av en date-rape som tonåring och gift med en man som använt henne enbart som avelshona (inget sex utan prokreation) och saknar allt vad ”Human Touch” innebär: i en kongenialisk scen spelar hon Bruce Springsteens låt med titeln i bilen. För att uppleva någon form av närhet återförenas hon med sin high-school sweetheart som är en gift (och ansvarstagande) familjeman som med nöd och näppe lyckas pressa in tid för deras KK-möten.
Hans falliska organ är pornografiskt och utstående närvarande – innehåller explicit sex – speciellt i en scen med oralsex som involverar en sorts passionsfrukt. Lina blir utfryst av samhället och sin familj eftersom hon inte framlever som en gudfruktig äkta hustru som tar hand om sina barn. I en surrealistisk scen är det nära att hennes son drunknar i ett utedass när hon söker kontakt med sin älskare på mobiltelefonen.
Utfryst av omgivningen
Maggie i North Dakota har blivit sexuellt utnyttjad i skolan av sin engelskalärare, en gift (ansvarsfull) man med två barn, och polisanmäler honom flera år senare när hon ser på tv att han blivit utnämnd till årets pedagog i hemorten. Hon framträder med sitt riktiga namn i boken och tv-serien där den offentliga rättegången redovisas. Läraren frikänns på alla punkter och Maggie får löpa gatlopp. Hennes far begår självmord eftersom det antyds att han är alkoholist under rättegången – och att hans dotter har syndat? Maggies katolska omgivning fryser ut henne.
Den falliska symboliken här koncentreras kring den högre faderns lag medan man bildtekniskt kan konstatera att den prisbelönte pedagogens penis aldrig syns i bild, inte ens som en utbuktning under hans tighta byxor. Innehåller inte lika explicit sex – är det månne så att demonpedagogen enligt Maggie inte hade så mycket att visa upp?
Ett swingerpar
Medan Lina och Maggie speglar varandra som utfrysta i ett tragiskt (ikoniskt) systerskap är den tredje kvinnan i tv-seriens titel av annorlunda karaktär. Sloane är en framgångsrik entreprenör med mycket pengar på banken som driver events med sin äldre make. De är tillsammans ett swingerpar, men det finns en speciell touch: Sloane har också en itch för attraktiva män som hon vill ha sex med. Och det går an för maken, bara han får vara med och godkänna hennes olika älskare, samt vara med vid tillfället som voyeur och dela ut kondomer. I det sammanhanget har de en delad fallisk makt, där Sloanes begär syns vara något större än hennes makes.
Här återgår dock snart den falliska representationen – innehåller explicit sex – till avbildande pornografi med priapos i centrum. Någon kvinnlig motsvarighet antyds inte, som sagt. Det är för övrigt iögonfallande att berättelsen här utspelas på plats i Martha’s Vineyard.
Systerskapet
Men var finns då det informativa i Three Women? Vi ser det ikoniska speglandet, systerskapet, och dess motstånd mot den symboliskt falliska dominanten – i bild, upprepat en välutvecklad och alltid pornografiskt redo fallos som åtrås av kvinnan. I Maggies fall (något osannolikt?) däremot frånvarande i olika par av tighta byxkonstruktioner. Det mer kittlande är i så fall Gias road trip, på väg i en kreativ situation genom alla (?) Amerikas stater, för att, som det sägs inledningsvis, hitta sanningen som inte finns på väst- eller östkusten.
Jag vet inte om Lisa Taddeo utökade sin fantasi och inlevelse genom att förlänga sitt arbete med filmen. Men Shailene Woodley som Taddeos alter ego, Gia, visar upp en kameleontisk föreställningsförmåga som är värd att betraktas oavsett premissen: hon står ut i en produktion som kanske är lite för lång för sitt eget infiltrerande.