Fint gestaltad tidsbild i Mårtenssons nya roman

Litteratur.
Ulf Mårtensson
Ulf Mårtensson. (Foto: Privat)

ROMAN. ”Det som är romanens stora förtjänst är den etnografiska ansatsen och den fint gestaltade tidsbilden,” skriver Bo Bjelvehammar som läst Ulf Mårtenssons roman ”Vägen tillbaka”. 

Vägen tillbaka av Ulf Mårtensson
Roman
Tolånga ordhandel

”Vägen tillbaka” är en fristående fortsättning på Ulf Mårtenssons debutroman ”En annan väg”. Vi får följa skräddarfamiljen Herman och den nya berättelsen börjar våren 1945, när det andra världskriget tar slut. Nu gäller det att anpassa sig till ett nytt liv och samtidigt återgå till det som fanns före kriget. Alla har hört om krigets fasor och de stora övergreppen. För de allra flesta är det bara stänk och spår av allt det svåra som har hänt i andra länder och med hela folkgrupper.

Visserligen har störtade flygplan och transporter av krigsmaterial kommit nära även människorna i den lilla byn Vanstad i Färs härad. I Vanstad tilldrar sig huvudsakligen romanen, med nedslag i Tolånga och Malmö.

Det har kommit en oro till alla och en osäkerhet härskar inför framtiden.

I berättelsens centrum finns tre syskon. Sjömannen Edvin har länge längtat hem och han återvänder till Skåne efter de långa krigsåren. I Tomelilla slår han sig ner och börjar arbeta i en fotoateljé. En svår olycka gör att han måste tänka i nya banor och söka sig nya arbetsfält.

Edvin är både självständig och underfundig. Livet på sjön har lärt honom att lita till sig själv och tro på framtiden.

Systern Selma driver tillsammans med sin man en lanthandel i Tolånga, där Selmas mor är behjälplig särskilt med parets son Åke, som har svårt att värja sig mot kamraternas trakasserier. Det kallades inte mobbning på den tiden, men det var just det som det var fråga om.

Lanthandeln är en viktig inrättning för folket i byn, på flera sätt, som informationskälla och som stöd vid ekonomiska besvär. Det gick att handla på kredit på den tiden. Att skriva upp i bok och betala vid månadens slut. Det gick för det mesta bra, men dock inte alltid.

Selma har tidigare levt i staden, hon kan fortfarande längta dit, till den hetsiga rytmen och till alla dessa människor i ständig rörelse.

Brodern Sven lever sitt liv i Malmö och arbetar i en bokhandel. Han lever, jämfört med sina syskon, ett annorlunda liv. Han är gift med Åsa, som arbetar på Strumpfabriken och de har två barn tillsammans. Nu börjar deras äktenskap falla sönder på grund av att Sven har blivit kär i en annan kvinna.

Ulf Mårtensson berättar lågmält och inkännande om några människors liv, deras tankar, handlingar och funderingar. Det handlar ofta om vardagslivets dramaturgi, eller kanske snarare avsaknad av densamma. Livet flyter på, om än i snigelfart.

Det som är romanens stora förtjänst är den etnografiska ansatsen och den fint gestaltade tidsbilden, att låta några människor leva i en miljö, med så tydliga tidsmarkörer. Språket bär fram en särskild tidsanda, trovärdig och vardagsnära. Särskilt kvinnorna skapar både i arbetet och på lediga stunder ett alldeles eget universum.

Ordet etnologi fanns möjligen inte 1945, men ordet folklivsskildring fanns, detta ord tänker jag på när jag läser romanen.

Använd denna bylinebild
BO BJELVEHAMMAR
bo.bjelvehammar@opulens.se

 

Det senaste från Litteratur

0 0kr