Nyskrivna dikter av Andreas Björsten

Prosa & poesi.
lyrik, dikter, poesi, Andreas Björsten
Illustration: C Altgård/Opulens

LYRIK. Vi har i dag glädjen att återigen presentera några exempel på Andreas Björstens poetiska porträtteringskonst.

Andreas Björsten (f 1959) började som estradpoet när inga andra vägar tycktes stå öppna. Publiceringsmöjligheter uppstod först när Thomas C Ericsson med vänner började ge ut tidskriften Den Blinde Argus och Lukas Moodysson gav ut stenciltidskriften Spao Spassiba. Bägge med början 1985.

Poeter fick ofta, för att få ut sin poesi, starta eget förlag på den tiden. Vilket Andreas också gjorde, outsiderförlaget nämligen, där första egna boken kom ut 1988. Andra böcker av hans hand (men på andra förlag) kom 1991 och 2008. Så småningom blev det en volym sammanställd av hans lösryckta, tunna utgåvor med dikter och alla uppläsningar han deltagit i. Det var volymen Som det började och fortsatte, Samlade dikter 1981-2019 utgiven av Bokförlaget Megafon (2020), Thomas C Ericsson och Ola Lindvall.

Så småningom tog Fri Press över utgivningen av Björstens dikter, där redaktören Bo Ranman hitills givit ut två diktsamlingar av Andreas, Dikter som porträtt (2022) och Några kommer nära andra förblir borta.

Numera utgör Parkinsons sjukdom en bekymmersam faktor i Andreas Björstens liv. Vänner som Jonas Ellerström och Peter Lindforss är av en central betydelse för honom. Jonas Ellerström är sedan början av 1980-talet en stark röst när det gäller dikt präglad av muntlighet och ett personligt tonfall. Peter Lindforss (död 26 juli 2015) skrev dikter innerliga, hårda och djupt kända. Poesi som det återstår för större delen av det svenska folket att upptäcka.

Om dessa två nämnda poeter har Andreas skrivit roll- eller porträttdikter, liksom om så många andra.

 

Tryckfrihetens begränsningar

Oskrivet är bäst
viskar bladen

regnet strilar ner
i alla oövertäckta brunnar

Den senmoderna svenska modellen
äter upp sig själv
backar ut från alla
ekonomiska åtaganden
gentemot ”folket”

*

Osvuret är bäst
säger demonen

Otryggt är bäst
säger överklassen

Det är tryckfriheten
Införd och återinförd

Oskrivet är bäst
med tanke på situationen

 

Det spelar fortfarande i rummet

Iggy Pop
vet att sanningsenlighet
är ett långtifrån säkert sätt att skydda sig
från olycka
Han har sett det mesta
växa ur ett hål i marken

 

Fågelskådare i Södermanland

de hade samlat in dunfjädrar
små blad och kvistar
för en återkomst i himmelriket
och jag förbluffades
av ljudnivån på bron
där vi stod och vände oss
långsamt om i 360 grader.
från varje hörn i det öppna rummet
strömmade emot oss ett fågelrop och en sång

tillägnas Jonas Ellerström

 

En vandringsskvader

Peter Lindforss blev mot slutet av sitt liv en platsens poet – och jag har nämnt några av de platser som betydde mycket för honom. En parkbänk på Kungsholmen.
En musikbörs där Micke Goulos dokumenterade hans lekfulla charader.
En sovplats, inte oväsentligt.
Efter hans död markerade Lill-Babs platsen med blommor där han tillbringade nätterna strax utanför Filadelfiakykan.
Jag ser grönskande stjärnor reva himlavalvet, några stycken i taget.

Peter Lindforss var hemlöshetens poet, han vandrade fram sin plats. Han strosade nere vid Karlbergskanalen, drog kniv och befriade en duva från den fiskelina den snärjt in sig i.

Nu har jag tappat bort mig bland alla översättningar, dikter och sånger han har skrivit eller figurerat i. Hans sex eller åtta diktsamlingar, beroende på om man räknar postuma saker, ligger spridda i lägenheterna hos hans fåtaliga läsare, de som i sömnen vänder sig om. Hans Leonard-anknytning är utan vank. Jag försöker förgäves beskriva hans liv. Dikten om den insnärjda duvan uttrycker all sorg och all glädje i världen. Kunde vi slicka såren nere på Mellqvists en sommarmorgon – men Mellqvists är för dyrt – skulle mycket vara vunnet, döden skulle dra sig tillbaka ut ur våra liv. Den blå rock han alltid bar med sig hade regnat bort på ett tidigt stadium, blivit oförstörbar i minnet. Den slitne vännen tog in allt så länge samvetet stod öppet.

 

Vallmo

Det är sommaren 1972
och Peter är där
i New York
försedd med önskedrömmar

Han ger sin bekant Lou Reed
en vallmoblomma
Försedd med undertext
Skriv den här sången nu

ANDREAS BJÖRSTEN info@opulens.se
ANDREAS BJÖRSTEN
info@opulens.se

 

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Prosa & poesi

0 0kr