ROMAN. Bo Bjelvehammar har läst Annika Thors aktuella kortroman ”Sälflickan” och konstaterar att det är en stark gestaltning av samhällets olycksbarn. Dessutom går det att med lätthet se paralleller till det som sker i dagens samhälle.
Sälflickan av Annika Thor
Roman
Wahlström & Widstrand
Annika Thor återkommer i sin nya kortroman ”Sälflickan” till tiden kring andra världskriget. Det är en tid som hon tidigare gestaltat i ungdomsromanerna om Steffi och Nelli och ”Om inte nu så när”. Berättarrösten i romanen tillhör Harry. Det är nämligen han, den pensionerade konstnären, som ser tillbaka på sitt liv och minns – dagarna i skolan, efterdyningarna av spanska sjukan och det hårda stenhuggararbetet.
Thor tar oss med till ett samhälle i Bohuslän där det finns två grundpelare, en konservfabrik och ett stenbrott. Generationer arbetar där bredvid varandra. Det finns dock vissa som har annat i tankarna, som vänder kroppsarbetet ryggen och blir studerade.
Alla de övriga lägger märke till vilka som ändrat stil och skaffat nya klassmarkörer. Det kan räcka med att någon skaffar en kavaj, som Tore. Det är så långt från de andras värld.
Eskil och Harry har andra drömmar, de ska framför allt inte bli uppnästa, utan följa i sina föräldrars spår. Men de lockas likväl bort från verkligheten, särskilt Harry har en oförmåga att se politiska samband och idéers vidd eller innehåll.
Harry har ett särskilt ansvar i den stora familjen. Harry ska nämligen ta ansvar för sin syster, Lilly, som ser saker och ting på ett lite eget sätt. Någon kallar henne sinnesslö och skolfröken vill ta bort henne från skolan och sätta henne på institution. Föräldrarna vägrar att lämna bort henne. Harry tar ofta Lilly till vattnet, när hon blir omöjlig och bångstyrig. Vattnet lenar.
Det är en tid av mörker och oro. I skuggan av andra världskriget blir många indragna i politiska skeenden och processer som de inte kan hantera eller bemästra. Mycket kretsar kring skuld och ansvar.
Annika Thor ger i denna kortroman en tillbakablick på ett intensivt och avgörande ungdomsår, särskilt för Harry och Lilly. Det är en rak och ärlig bild av gränslösheten hos barn och det ensamma barnets utsatthet.
Därtill är det en stark gestaltning av samhällets olycksbarn och dessutom är det lätt att finna paralleller till det som sker i dagens samhälle. Spänningarna, rörelserna, motrörelserna och det svårfattade – hur allt kunde gå så snett på område efter område.
Och så sker här något stort, ”Sälflickan” utvecklar sig från att vara ett öknamn, till att bli ett kärleksnamn.
bo.bjelvehammar@opulens.se
