FILM. Malmös arabiska filmfestival är den största med fokus på arabisk film utanför arabvärlden. Ingela Brovik har tagit del av årets upplaga. Här är hennes rapport.
Malmö Arab Film Festival, som arrangerades för 14:e året i rad, hade i år ovanligt många starka filmer om flickors, tjejers och kvinnors liv och vilja att ha rättvisa, jämlikhet, i ett gemensamt samhälle, med pojkar, killar och män. Det är fråga om filmer med humoristiskt perspektiv. I alla år som jag följt MAFF har det visats just sådana kort-och långfilmer, dokumentärfilm, spelfilm med mera, men i år var det fler än någonsin förr, inför en glad, engagerad biopublik.
”The Mother of All Lies”, är en marockansk film i regi av Asmae El Moudir där en familj och deras grannar bygger upp ett helt litet kvarter av dockhus med små dockor som bor där. Dessa dockor berättar sanningen om vad som hände 1981 i Casablanca, där folk samlades på gatorna för att strejka och protestera mot höjda priser på bröd. Gång på gång återkommer folk i filmen till detta årtal när en massaker på hundratals medborgare ägde rum – men det är dockorna som via människorna – berättar sanningen, som är så hemsk.
Ja, så hemsk är den att många inte vill komma ihåg vad som verkligen har skett. I fokus finns den äldre kvinnan, en urmoder i familjen, som både minns och helst vill glömma, med ett kraftfullt ansiktsuttryck som talar direkt till publiken. Det här är en av årets bästa filmer på MAFF, en film som hyllats och vunnit pris i Cannes. Och som snart, om cirka en månad, även får svensk biopremiär).
En annan tänkvärd film på MAFF är ”Four Daughters” i regi av Kaouther Ben Hania, och med flera producentländer (Tunisien, Frankrike, Tyskland och Saudiarabien). Det rör sig om en dokumentärfilm som skildrar en sorglig, problematisk familjehistoria. Den tunisiska modern Olfa förlorar två av sina fyra döttrar till IS/ Islamiska Staten i Libyen. Flickorna är tonåringar, Ghofrane sjutton år, Rahma, sexton år. Vad som egentligen hände försöker filmaren Kaouther Ben Hania få veta genom att göra ett slags mental road-movie genom familjens auktoritära historia.
Genom att mixa verkliga familjemedlemmar som mamma och två yngre döttrar/systrar med skådespelare för att gestalta vad som hänt blir detta en hybridfilm, som måste ha varit oerhört svår att göra, men som blir genial.
Det handlar om en mamma som inte kunde ge kärlek eller tid till sina döttrar i Tunisien där de två som radikaliseras, på grund av familjens hårda struktur, börjar bära hijab och niqab. Något som är förbjudet i Tunisien, som ”modernt” land där kvinnor inte skall dölja sig bakom slöja.
Detta var en av de viktigaste filmerna på årets MAFF, med en kvinnlig regissör som öppnar nya sätt att berätta om vår tids viktiga frågor. Något som krävt både mod och konstnärligt nyskapande. En angelägen film som nu glädjande nog även fått svensk biopremiär.
Kortfilmsprogrammet uppvisade många olika slags filmer som gestaltar tidsandan på intressanta sätt, som ”I promised you Paradise” i regi av Morad Mostafa, (med Egypten, Frankrike och Qatar som producentländer). Det är en film som berättar om en 17-årig afrikansk migrant i Egypten, i konflikt med tiden i att vilja rädda nära och kära, en film som bränner till i frågan mänskliga rättigheter, just nu. Oförglömlig.
I långfilmen ”Bye Bye Tiberias” i regi av Lina Soualem, (med Frankrike, Belgien, Palestina och Qatar som producentländer) handlar det om Hiam Abbass, som lämnar sin palestinska hemstad för att bli skådespelare i Europa och hamnar i Paris. Trettio år senare återvänder hennes dotter till hemstaden och frågar sin mamma om hennes val. Det är en film som pendlar mellan nu och då, fokuserar på familjens kvinnor, porträtterar fyra generationer palestinska kvinnor och deras kärlek och besvikelse över exilen och annat.
Det är en stark film även detta, med kvinnors historia i centrum, mellan lek och allvar, identitet och tidsanda, att ta med sig från årets spännande arabiska filmfestival i Malmö.
info@opulens.se
