DEMOKRATIN. ”Så folket har själva skapat Donald Trump och hans likar,” skriver Lars Thulin som varnar för den populism som sprider sig över världen och utgör ett mycket allvarligt hot mot demokratin.
En nationell ledare som hävdar att covid-19 nog kan botas genom att rengöringsmedel injiceras i lungorna. Som sedan vägrar acceptera en valförlust och uppmanar en valansvarig i en delstat att ”hitta” 11 780 röster för att förändra resultatet. Och grovt hotar personen om denna inte lyder. Som därefter hetsar sina anhängare till ett försök till statskupp, får dem att storma parlamentet, bland annat med syfte att hänga nationens vicepresident.
I ett fungerande land hade denne person blivit ett fall för säkerhetspolisen alternativt psykvården. Vi vet att det inte är så utan att personen är på fri fot, har en stor del av folkets stöd och är på väg att åter bli president. Och hotar med blodbad i hela landet om han inte får makten.
Detta händer inte i en militärdiktatur i en undanskymd och outvecklad del av världen. Utan i landet som med rätta kallar sig världens första moderna demokrati samt är klotets i särklass mäktigaste. Mannen heter Donald J Trump och landet Amerikas Förenta Stater, USA. Hur är detta möjligt? Har en stor del av landets 333 miljoner invånare blivit galna? Eller befinner sig demokratin i dödsryckningar? Kommer detta i så fall sprida sig över världen? Som så mycket från USA har gjort?
Många har ställt sig frågan. Här följer ett försök att besvara den.
Måhända för att detta styrelseskick, som skänkt världen sådan framgång och välstånd, segrat ihjäl sig.
Att ett folk i en rik nation med fri tillgång till information och med en fri debatt, plötsligt skulle förlora förståndet är knappast möjligt. Såvida inte ett virus som påverkar hjärnans högre funktioner härjar. Det är inte troligt.
Så håller demokratin på att dö? Ja, kanske. Måhända för att detta styrelseskick, som skänkt världen sådan framgång och sådant välstånd, segrat ihjäl sig. Många tar den för given och därmed tråkig och osexig. Och vill pröva något annat, något mer spännande. Då uppstår ett vakuum och in i detta flyttar starka och mörka krafter med dolda agendor. Krafter som ljuger och förför och som bortskämda, missnöjda och lata medborgare gärna tar till sig.
Problemet finns inbyggt i ordet demokrati. Som kommer från demos, som betyder folk, och krati, som ungefär betyder styra. Folket ska styra över sig själva. Inte kungar eller kejsare, inte militärer, inte präster. Det låter självklart och enkelt. Men är i verkligheten krävande. För att styra innebär arbete och ansvar.
I antikens Grekland och i de första försöken till demokrati i vårt hörn av världen samlades medborgarna till en speciell plats för att diskutera och bestämma. I moderna demokratier väljer vi ombud som diskuterar och beslutar åt oss. Om de inte sköter sig avsätter vi dem. Och vi har delat upp makten i en beslutande, en verkställande och en dömande del som ska bevaka varandra.
Men därmed kan vi inte slå oss till ro. Utan måste inse att vi, folket, fortfarande styr. Att ombuden bara är ombud, sålunda våra tjänare och inte tvärtom. Så fortfarande är det vi som måste stå för de viktiga diskussionerna och att driva fram de rätta besluten. I dag, då teknologin gett gemene man en unik och i princip gratis tillgång till information borde vi kunna göra detta långt bättre än någonsin i världshistorien.
Så vad händer? Folket tycks abdikera. Genom att bara se ombuden som några som ska ge oss personlig lycka, utan en tanke på det allmänna. Och hävda att de är korrumperade om de inte gör det som passar just våra egna agendor. Men många bryr sig inte om att söka alternativ, utan tar för givet att allt ändå ska fungera så att de kan ägna sig åt evighetslång och meningslös underhållning om drömda världar och följa influencers som bedyrar att fotcremen av märket XY samt resan till Rhodos är lyckan.
Därmed har vi lämnat ifrån oss makten och övergett spelplanen. In kommer populismen. Den använder manus och terminologi från de drömda världar vi följer på skärmar och den erbjuder oerhört enkla lösningar på komplicerade problem. Lösningar som påstås kunna genomföras utan att vi anstränger oss. Men populismen har en annan agenda, att upphäva demokratin. Och ersätta förleden demo, folket, med ordet auto, som betyder själv. Autokrati handlar om självutnämnda ledare som enbart driver nationen för sina egna intressen.
Demos, folket, förstår inte detta förrän det är för sent. För dessa ledare kan avskaffa demokratin med dess egna medel. Det är styrelseskickets nackdel, det kallas den demokratiska paradoxen. När det skett är vägen tillbaka lång och ofta blodig.
Så folket har själva skapat Donald Trump och hans likar. Han är en galjonsfigur och inte särskilt smart, vilket framgår av hans tal. Samma ingredienser skapade Brexit i Storbritannien. Något smartare var Adolf Hitler som använde identiska verktyg. Vår egen historia på området inleddes med Ny Demokrati då en greve och en skivbolagsdirektör hävdade att de kunde lösa alla våra problem utan att vi behövde anstränga oss. Idag lovar en akademiker utan någon examen samma sak. Han heter Jimmie Åkesson.
Många svenskar tar tacksamt emot och slår sedan över till en ny tv-serie i åtta säsonger. För det gamla ordspråket gäller fortfarande: ett land med demokrati har de politiker det förtjänar.
lars.thulin@opulens.se
