POSTNORD. Jag undrar verkligen hur Postnords vd motiverar sin höga lön på 935 000 kronor. Niohundratrettifemtusen. Nej inte om året. I månaden. Ja, i månaden! Samtidigt har vi en postgång där kallelser till cancerbehandling slarvas bort. Där varuförsändelser stjäls av brevbärare. Där gamla tanter hotas med vräkning för att nya hyresavin slarvats bort i postgången. Där julkort kommer fram i april nästa år.
Jag var en gång på ett typiskt nördigt landsortsmuseum… Ni vet ett sådant där som ligger i anslutning till en villa och där det står tolv dragspel och femton varianter på en radiomöbel och så en rikstäckande karta från 1967 över alla postnummer i Sverige. Denna förväntades brevbäraren kunna utantill innan han satte sig på cykeln. Även om han antagligen bara delade ut i sin hemstad var kravet att han skulle investerat så mycket energi i sitt jobb att han hade ett överskott på kompetens så att säga. Numera har vi nån half-wit som inte ens kan köra bil. Exemplen på nerkörda rabatter, skador på fastigheter, olyckor med stora materiella skador orsakade av Postnord är närmast ett tema på sociala medier. En lastbil som fastnat i en tunnel här. En förstörd vinylrariet där. ”Detta paket får inte vikas.”
Om en arkeolog år 3 000 skulle leta efter en signifikativ artefakt som speglar det forna folkhemmets kollaps skulle han med fördel kunna gräva fram en mycket symboliskt blå cykel från detta företag som i typiskt nyliberal anda hålls ihop med silvertejp och floskeln att ”det är nya tider nu”.
JESPER NORDSTRÖM
