När Alice klädde av Jimmie och hans SD

TIDÖTRUBBEL. ”SD:s uppträdande visar att partiet i princip förbjuder debatt som är otrevlig för partiet, samt att man blivit så uppblåst, så stöddig och så segerviss att man tappat kontakten med verkligheten,” skriver Lars Thulin.

Det märkliga bråk som seglat upp mellan KD:s Alice Teodorescu Måwe, Ebba Busch och Jimmie Åkesson handlar om mycket mer än Alice uttalande i en DN-intervju.

Det visar att SD leder regeringen med järnhand. Och att inga protester mot detta eller mot partiet är tillåtna. SD visar därmed upp en snarstuckenhet och gnällighet som är monumental. Vilket i sin tur bevisar att partiet är på väg att spricka i tron på sin oövervinnerlighet och självtillräcklighet.

Detta är ren konsumentupplysning för oss väljare. Så här ser partiet ut bakom en någorlunda putsad fasad, som dock inte får petas på. För då går SD:s säkerhetsventil.

Kina har i motsvarigheten till grundlag en skrivning som säger att kommunistpartiet aldrig får ifrågasättas. SD tycks ha plagierat detta. Framförallt får Den Store Ledaren Åkesson aldrig ifrågasättas. För då sätter partiet in kraftfulla motåtgärder.

Tidöavtalet är märkligt

Det mest märkliga i historien är att KD-ledaren Ebba Busch vågat höja rösten. Hon, som öppnade dörren för samarbetet som ledde till att SD nu i princip styr Sverige. Sedan har hon fört sitt eget parti till att bli SD Light. Ändå vågar hon ta strid med Den Store Ledaren från Sölvesborg. Han som aldrig får ifrågasättas. Det visar att hon ändå har det som på ett töntigt och grabbigt språk kallas stake. Något vår statsminister saknar. För att få den posten han har, lät han kastrera sig totalt.

Tidövatalet är märkligt. Det är följden av en till vissa delar alkoholindränkt helg på Tidö Slott. Där skickade SD in en önskelista. Och tomten, i form KD, L och M, återvände med säcken proppfull med klappar. En för svensk politik helt unik skrivning finns på sidan 3. Det låter så här:

”Samarbetspartierna bidrar till ett gott samarbetsklimat genom att uppträda med värdighet och tala respektfullt om varandras centrala företrädare. Eventuell offentlig diskussion utifrån meningsskiljaktigheter i sakfrågor mellan samarbetspartierna ska emellertid bejakas, som en naturlig del av den öppna, demokratiska samhällsdebatten i ett fritt samhälle.”

Den första meningen säger att vi alla ska vara jättesnälla mot varandra. Men vad som ska definieras som respektfullt och värdigt definieras inte. Innebörden är ändå klar – politiker får inte kritisera varandra. Att kritik förekommer i öppna och emellanåt högljudda debatter är demokratins grundpelare, faktiskt dess hela affärsidé. Tidöpartierna raserar den pelaren. Att gissa vilka som ville ha skrivningen är inte svårt att göra. Och KD, L och M river utan ett uns av protester.

Andra meningen i denna skrivning är SD:s paradgren: två steg framåt, ett steg bakåt, alltså att påstå något mycket kontroversiellt. Och sedan ta tillbaka det – delvis. Fast hela den andra meningen är en plattityd. Definitionen på en sådan är en åsikt vars motsats är orimlig. För motsatsen till den meningen är att man inte får tycka olika i politik.

Ingen får kritisera SD

Avtalet är påtagligt ensidigt – ingen får kritisera SD, men SD får kritisera andra hejdlöst. Som när Björn Söder i samband med Pride-festivalen anklagade statsminister Ulf Kristersson och riksdagens talman Andreas Norén för att legitimera pedofili. Detta bröt uppenbarligen inte mot avtalet.

Att tidigare seriösa och demokratiska partier som KD, L och M gått med på denna skrivning i avtalet är fullständigt obegripligt. Och en skamfläck som för evigt kommer förfölja dem.

Bröt Alice TM mot Tidöavtalet? Knappast. För vad hon gjorde i intervjun var att nämna SD:s rötter, vilket partiet själv ha beskrivit i en vitbok om dess historia. En text som skrivits av en före detta medlem.

Och, påpekade hon, om ledande företrädare som Åkesson och Jomshof inte är högerextrema varför gick de då med i partiet när det var bevisat högerextremt? Alice ”brott” bestod sålunda av två delar: hon sade något som är en bevisad sanning och utifrån detta drog en slutsats så enkel att en normalbegåvad åttaåring skulle göra samma analys på några sekunder. En analys som i SD:s värld dock är Det Mest Förbjudna.

SD drog därför igång hela sitt politiska maskineri för att tysta en kritiker som vågat nämna sanningen och en glasklar slutsats. Först genom alla de röster som regelbundet och på ett olika sätt trålar i sociala medier för SD:s räkning. Sällan för att framföra och försvara egen politik och förslag utan för att smutskasta, brännmärka och håna alla som vågar kritisera partiet och den Den Store Ledaren.

Bråk kan vara lärorika

Därefter vrålar Den Store Ledaren själv ur sig hån mot KD på X. Som grädde på moset ska partiet anmäla KD till det så kallade samordningspartiet för att man brutit mot Tidövatalet. Att partiet reagerar så våldsamt säger väldigt mycket. Nämligen att dessa få rader trampat på en oerhört öm tå. Om inte, hade det bästa för SD förstås varit att tiga ihjäl allt.

SD:s uppträdande visar att partiet i princip förbjuder debatt som är otrevlig för partiet, samt att man blivit så uppblåsta, så stöddiga och så segervissa att man tappat kontakten med verkligheten.

Samt att Ebba Busch till sist visade en ryggrad man inte trodde fanns.

Visst kan bråk var uppfriskande och lärorika.