NYORDNING. ”Natomedlemskapet har skett på det i särklass mest odemokratiska tillvägagångssättet i svensk historia,” skriver Filip Hallbäck.
Den 7 mars 2024 markerar inledningen på en ny epok, i och med att Sverige blev fullvärdig medlem i kärnvapenalliansen Nato. Historieskrivningen tycks redan rulla i gång för att få den otroligt skamliga processen att falla i den kollektiva glömskan. Framtidens medieforskare och historiker kommer dock att kritiskt granska perioden 18 maj 2022 och 7 mars 2024, det vill säga, den svenska Natoprocessen.
Redan nu kan det konstateras att det hela har kantats av extrema eftergifter till både USA och den turkiska regimen, samt ett utbrett förakt för den svenska demokratin (minns att Sverige aldrig hade en folkomröstning om Natomedlemskapet, till skillnad från exempelvis EU-medlemskap, 1994 och EMU-medlemskap, 2003).
Sverige skämde ut sig
Kom också ihåg att Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg så tvärsäkert hävdade att processen skulle gå fort och smidigt, men i realiteten skämde Sverige ut sig fullkomligt inför omvärlden under två års tid på ett sätt som svenska folket i allmänhet och såväl politiker som ledarskribenter i synnerhet inte riktigt själva inser.
I skrivande stund tänker jag särskilt på Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg som på fullaste allvar skriver att Sverige kommer att förbli ”landet lagom”, trots Natomedlemskapet. Jag är inte alls övertygad om att så blir fallet.
Att Sverige blir medlem i Nato vid denna tidpunkt är som att ansluta sig till Warszawapakten i början på 1990-talet när Sovjetunionen kollapsade. Tajmingen för ett Natomedlemskap kunde inte ha varit sämre, eftersom västvärlden i allmänhet och USA-imperialismen i synnerhet håller på att vittra sönder och samman i bred bemärkelse.
Miltarisering till döds
Två indikatorer handlar dels om hur västvärlden håller på att militarisera sig själva till döds, dels hur västvärlden gradvis förlorar legitimitet i omvärldens ögon. Medan Brics-länderna på ett nyskapande sätt lagt grunden för ett ekonomiskt samarbete och ämnar öka sitt inflytande i det globala syd, fortsätter västvärlden på ett djupt otidsenligt sätt att investera både resurser och prestige i militär dominans i syfte att försöka bevara sin ensidiga position på den globala arenan.
Vidrig dubbelmoral
Det som tydligast illustrerar denna historiska brytningspunkt kommer till uttryck i de fundamentalt olika synssätten på Rysslands pågående krigföring i Ukraina respektive Israels pågående folkmord i Palestina. Västvärldens ledare uttrycker gemensamt sin solidaritet med ett land (Ukraina), men inte ett annat (Palestina) – trots att Israel hittills har mördat över 30 000 civila palestinier på knappt ett halvår, vilket är nästan dubbelt så många som av Ryssland mördade civila ukrainare på över två år. Denna vidriga dubbelmoral är uppenbar för länder utanför västvärlden.
Efter att den formella Natoprocessen fullbordats börjar flera statsråd nu ta bladet från munnen och förklarar vad medlemskapet kommer att innebära. Försvarsminister Pål Jonsson (M) meddelar i Ekot att han inte utesluter att värnpliktiga kommer att skickas ut i strid vid Natos yttre gräns (”När vi nu är allierade så kan försvaret påbörjas utanför Sverige”). Minister för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin (M), ämnar investera i propaga… Förlåt, jag menar att ”öka kunskapsläget” genom specifika satsningar som riktar sig dels till ungdomar mellan 16 och 25 år, dels till en bred allmänhet.
En av mina grannar hade under två år den ukrainska flaggan upphissad på sin flaggstång. Idag är den flaggan bokstavligt talat ombytt till Natoflaggan. Varje gång jag får syn på den flaggan känner jag ett obehag inför framtiden, inte minst för hur det svenska medielandskapet kommer att formas i spåren av militariseringen.
USA-imperialismens förlängda arm
Hade jag haft modet, skulle jag gjort en Sinéad O’Connor-liknande aktion där jag sjöng ut min heliga vrede i direktsändning, rev sönder ett foto på Stoltenberg och ropade ”fight the real enemy”. För jag ser att Nato som USA-imperialismens förlängda arm i Europa, har skapat fler problem än vad den någonsin har löst.
Se bombningarna i forna Jugoslavien 1999 och Libyen 2011, liksom ”insatserna” i Afghanistan som pågick i över 20 år. Nato förlorade sitt existensberättigande för över 30 år sedan och borde ha skrotats, men i stället valde man – i brott mot de löften västvärlden angav till Michail Gorbatjov – att expandera österut och konstruera nya fiendebilder för att motivera kraftigt ökade försvarsbudgetar. Elefanten i rummet är givetvis vapenindustrin, vars intressen aldrig har varit demokrati eller mänskliga rättigheter, utan enbart vinst genom vapenexport.
Numera är Sverige en del av problemet, i och med Natomedlemskapet som har skett på det i särklass mest odemokratiska tillvägagångssättet i svensk historia. Den historiska domen över Ulf Kristersson (M) och Magdalena Andersson (S) kommer inte att bli nådig, i den mån de alls blir ihågkomna.
info@opulens.se
