OROSTIDER. “Vad gäller dagens USA har demokratin börjat urholkats på samma sätt som Aten fick uppleva under 400-talet f Kr.” Det skriver Philippe Boström som befarar att historien kan upprepa sig.
Efter att Nazityskland besegrats under andra världskriget, bildades Atlantpakten Nato år 1949 som blev USA:s främsta redskap i uppdämningspolitiken mot Sovjet, som efter andra världskriget betraktades som det huvudsakliga hotet mot freden i Europa. Nato fullgjorde sin uppgift i 40 år med odiskutabel framgång fram till Sovjetunionens kollaps år 1991.
Trots att Sovjet inte längre utgjorde ett hot mot freden i Europa fortsatte Nato sin expansion och inkluderade nya medlemsstater som angränsade mot den nybildade Ryska federationen. Man skulle kunna argumentera och hävda att Nato hade ingen funktion om man inte kunde hävda att Ryssland var västs ärkefiende som skulle erövra hela Europa om inte Nato existerade.
Historien upprepar sig ofta
Historien upprepar sig ofta och efter att grekerna besegrat perserna vid sjöslaget vid Salamis år 480 f Kr bildade Aten sin maritima försvarsallians, som kallades det deliska sjöförbundet dit alla de joniska städerna och öarna tillhörde och i vilken Aten både hade den militära och politiska ledningen.
I takt med att persiska krigsfartyg inte längre skymtades på det Egeiska havet ändrades det deliska sjöförbundet från en defensiv till expansiv organisation. Förbundsflottan användes för at genomföra militära operationer längs hela Medelhavet med vars hjälp Aten kunde monopolisera kornhandeln samtidigt som man kunde bygga ett imperium. Många stater försökte lämna förbundsalliansen men tvingades tillbaka med militära påtryckningar.
Vad blev resultatet av Atens expansiva utrikespolitik under 400-talet f Kr och finns det några lärdomar att hämta från historien till vår tid? Låt oss återvända till början.
Efter grekernas seger vid slaget om Marathon som stod en sensommardag år 490 f Kr och som blivit känd för berättelsen om yrkeslöparen Feidippides som skickades till Aten för att berätta om segern och sprang de 42 195 meter på rekordtid, som idag är sträckan för ett maratonlopp vid moderna olympiska spel, fruktade många greker att perserna skulle återvända med en ny större invasionshär.
Den ledande politikern vid den här tiden hette Themistokles, en framsynt politiker som argumenterade för att hotet i öst skulle mötas med en offensiv försvarspolitik som utgjordes av en stark flotta som kunde förhindra en persisk invasion. Han ville modernisera den atenska krigsflottan genom att rusta den med triremer, ett högteknologiskt krigsskepp med tre rader av roddarbänkar som hade plats för 170 åror.
Denna flotta med 200 krigsskepp låg färdig att tas i bruk sommaren 480 f Kr, då perserkonungen Xerxes inledde sitt fälttåg västerut. Det avgörande slaget stod vid det trånga sundet Salamis utanför Aten. Genom taktisk list lyckades atenarna besegra den numerärt överlägsna persiska flottan som inte kunde manövrera fritt i det trånga sundet som korkades igen av krigsfartygen som strömmade in och kolliderade med varandra. Följande år besegrades den persiska lanthären i slaget vid Plataiai år 479 f Kr.
Två stora maktsystem
Segern över perserna gjorde Aten till en stormakt vid sidan av Sparta. Det militära befälet av grekernas gemensamma försvar övergick till Aten som begagnade tillfället att bygga upp sin maritima militära försvarsorganisation som kallades det deliska sjöförbundet dit alla de joniska städerna och öarna tillhörde och i vilken Aten både hade den militära och politiska ledningen. Förbundsstaterna fick bevara sin självständighet men skulle bidra med pengar eller krigsskepp till Aten.
På likande sätt, efter andra världskrigets slut verkade det som att världens öde skulle bestämmas av två stora men i grunden mycket olika maktsystem, det ena grundat på vad som varit Ryssland och det andra på Amerikas förenta stater. Tyskland styckades upp mellan väst med USA i spetsen och öst med det kommunistiska nationsblocket med Sovjetunionen vilket resulterade i att två stora internationella militära organisationer bildats för att upprätthålla världsfreden: Nato (Atlantpakten) år 1949 och Warszawapakten år 1955.
Precis som det deliska sjöförbundet under Atens ledning skulle stoppa en ny persisk invasion blev den Nordatlantiska försvarsorganisationen (Nato) som hade bildats på initiativ av USA den 4 april 1949, västs främsta redskap i uppdämningspolitiken mot Sovjet, som efter andra världskriget betraktades som det huvudsakliga hotet mot freden i Europa.
Kallt krig
Rivaliteten utlöste ett ”kallt krig” där maktblocken riktade högteknologiskt spionage, ekonomiska och diplomatiska sanktioner samt sina kärnvapenbärande missiler mot varandra medan deras medborgare nervöst hoppades att dessa aldrig skulle avfyras.
Tillbaka till 400-talets Aten där den atenska generalen Kimon nu stod i spetsen för Atens politik. Kimon hade varit delaktig i bildandet av det deliska sjörfbundet och genomförde nu en alltmer expansiv upprustningspolitik som resulterade i att man slutade med att välja laggivare eller oratorer som politiska ledare utan istället valde generaler, så kallade strategoi. Dessa tio strateger, som valdes ur adelsfamiljerna och fick med tiden stort inflytande över Atens utrikespolitik. Atens demokrati urholkades och alltmer makt koncentredes till Atens elit där Areopagen, (den lagstiftande domstolen) befogenheter ökades och kunde underkänna folkets beslut.
Vad gäller dagens USA har demokratin börjat urholkats på samma sätt som Aten fick uppleva under 400-talet f Kr. Medborgarnas missnöje växer och många anser att USA företräder en bakåtsträvande politik. Många ställer sig frågan om deras röst verkligen räknas eftersom den kan underkännas av den amerikanska Högsta domstolen. Som Maria Ressa, journalist och vinnare av Nobels fredspris 2021 utryckte det: ”I slutet av 2024 vet vi om demokratin överlever eller dör”.
För att kunna upprätthålla sin starka militära position i Medelhavet tvingades Aten snart att föra krig mot andra grekiska stater. Aten tvingade andra städer och öar träda in sjöförbundet med hjälp av militära påtryckningar medan andra, såsom Naxos, förbjöds att lämna alliansen trots sin önskan..
På samma sätt har Nato upplevt kiv och gräl bland sina medlemsnationer. Medan länderna som tillhörde Nato och Warszawapakten riktade sina olycksbådande kärnvapenbärande missiler mot varandra, var FN invecklat i debatter om vem som skall klandras för kapprustningen.
Expansion och påtryckningar
På senare tid har presidentkandidaten Donald Trump anklagat Natos medlemsländer för att inte betala tillräckligt för att få åtnjuta militärt beskydd av USA och hotat med att uteblivna betalningar kommer få militära konsekvenser. Påtryckningarna påminner om de påtryckningar Aten utsatte sina allierade för under 400-talet f Kr som förvandlades till skatteskyldiga lydstater. Det atenska sjöförbundet fortsatte att hänsynslöst driva in pengar trots att man inte skymtat persiska fartyg på Egeiska havet på årtionden.
Atens expansiva politik slutade i rena erövringskampanjer. När Aten stod på höjden av sin makt innefattades 150 öar och kuststäder i hennes imperium. Atenska krigsfartyg patrullerade till Svarta havets kust i norr, Israels kust i öst, längs Siciliens kust i väst och i det egyptiska Nildeltat i söder.
Efter andra världskrigets slut har USA på liknande sätt startat en mängd konflikter i världen, såsom Koreakriget, Vietnamkriget, Afghanistankriget och Irakkriget. USA har idag cirka 800 militära baser i världen.
Den gemensamma krigskassan i Aten började användes till kommunala ändamål i staden Aten och för byggnadsverken på Akropolis vilkas kan beundras än idag. På kritiken som uppstod svarade Atens nu starke man, Perikles, att Aten inte hade någon redovisningsplikt så länge man fullgjorde försvarsplikterna.
Kritiken tystande inte och Perikles ansattes i folkförsamlingen och av komediförfattarna vilket resulterade i berömd anekdot. Där Perikles vände sig till folket och frågade om för mycket pengar hade spenderats på byggnadsverken i Aten varav folket svarade i kör att man ansåg det. ”Då”, svarade Perikles. ”Må kostnaderna inte stå för er räkning utan min; och må mitt namn huggas in på byggnaderna”. Atenarna som sägs varit missunnsamma gav därefter snabbt Perikles förtroendevotum.
På ett sätt var det deliska sjöförbundet en framgång eftersom de stoppade perserna från att försökte invadera Grekland igen och på samma sätt förhindrade Nato Sovjetunionen från att attackera Europa och kan sägas ha fullbordat sitt uppdrag när Sovjet kollapsade år 1991.
Men Nato, till skillnad från Warszawapakten, som helt avskaffades år 1991, har fortsatt att flytta fram sina positioner efter “kalla kriget” och inkluderat nya medlemsländer som Bulgarien, Estland, Litauen, Rumänien, Slovakien, Slovenien där flertalet angränsar till Ryssland.
Både USA och antikens Aten hävdade att de militära försvarsallianserna behövdes för att bekämpa hotet från öst trots att det är öppet för diskussion i båda fallen om försvarsallianserna verkligen behövdes när hotet minskat markant. Detta kan tyckas ännu mer märkligt med tanke på att “80 procent av Ryssland är en del av Europa” som USA:s förre utrikesminister Henry Kissinger uttryckte det 2022 under ett toppmöte organiserat av Financial Times.
Aten lyckades aldrig återhämta sig
När det gäller Aten ledde exploateringen av deras allierade till allmänt missnöje vilket resulterade i att de lämnade sjöförbundet och övergick till Sparta som startade ett öppet krig mot Aten. Inbördeskriget, som kallas för det Peloponnesiska kriget (431–404 f.Kr.) har fått sitt namn efter det peloponnesiska förbund som var en allians av löst sammanfogade stater som hade som krigsmål att lösa upp Atenarnas imperium. Det peloponnesiska förbundet samarbetade med Persien och lyckades åstadkomma en fullständig blockad av den för Aten livsviktiga kornhandel med Svarta havet. Kostnaden för det 26 år långa Peloponnesiska resulterade i den första förfalskningen i den monetära historien. ”Den Atenska ugglan”, den antika världens reservvaluta reducerades från silver till bronsprägling. Fredsvillkoren blev hårda för Aten. Atens imperium löstes upp och deras krigsmakt begränsades till tolv krigsfartyg. Aten lyckades aldrig återhämta sig.
Kärnvapenhotet
När det gäller USA och Nato:s inringning av Ryssland med militära baser i flertalet tidigare sovjetrepubliker som Kirgizistan, Tadjikistan, Uzbekistan, Georgien och Azerbajdzjan, i Kosovo men också i Turkiet, Litauen, Estland och Lettland samt missilbaser i Polen, Rumänien och Bulgarien har USA:s och Nato:s expansion skapat misstänksamhet hos Ryssland.
USA:s och EU:s närmande till Ukraina och ambition att föra in landet i västs gemenskap har möts av rädsla och paranoia av Ryssland som fruktar att nästa steg skulle blir att Ukraina går med i Nato. Detta var en av anledningarna som ledde till annekteringen av den suveräna staten Ukraina år 2014. Samma år varnade Henry Kissinger Ukraina i en artikel som publicerades i Washington Post år 2014 där han uppmanade Ukraina att ”undvika institutionell fientlighet mot Ryssland”.
Dessvärre invaderade Ryssland den suveräna staten Ukraina 2022 och sedan dess har Sverige och Finland anslutit sig till Nato. Till följd av kriget plågas världen av inflation och ekonomisk osäkerhet. Världsmakterna har återigen vänt sin arsenal av kärnvapen mot varandra och världens medborgare är återigen hemsökta av hotet från en eldstorm orsakad av kärnvapen. Frågan man kan ställa sig är om USA kommer återupprepa historien och begå samma misstag som ledde till Atens undergång? Den västtyska syntpopgruppen Alphavilles låttext Forever Young ekar återigen i våra öron :
”Heaven can wait, we are only watching the skies. Hoping for the best but expecting the worst, are you going to drop the bomb or not?”.