”Hilda”, en rafflande och välspelad pjäs om klass

Scen & film.
som spelas på Göteborgs stadsteater. (Foto: Ola Kjelbye)
Eva Rexed som överklasskvinnan Madame Lemarchand i “Hilda” som spelas på Göteborgs stadsteater. (Foto: Ola Kjelbye)

TEATER. ”Det är rafflande, hemskt och välspelat av de tre skådespelarna, Eva Rexed, Jesper Söderblom och Isabelle Grill, i utmärkt regi av Gustav Englund,” skriver Lena Torquato Lidén, som sett ”Hilda” på Göteborgs stadsteater.

Hilda av Marie Ndiaye
Göteborgs stadsteater
Lilla Scenen
Spelas t o m den 9 mars

Den unga överklasshustrun har letat överallt i den lilla franska staden efter ett hembiträde som i hennes tycke är “perfekt” och hittat Hilda, vars man är hantverkare som hon konspiratoriskt beställt för ett jobb hemma hos dem.

När han kommit ska han övertygas om att Hilda ska erbjudas jobbet som hembiträde. Sedan börjar en lång duett dem emellan.

Smicker blandas med fruktansvärt ohyfsade kommentarer från överklasshustrun som bland annat hoppas att Hilda, drömhembiträdet, ska vara vacker och varken extremt mager eller tjock eftersom båda varianterna äcklar henne.

Hildas man säger inte mycket, han avvaktar och hans ansikte talar om avståndet mellan dessa två personer. Hur han avskyr överklasskvinnan men vet att det inte passar sig att säga något ofördelaktigt. Hans stickade tröja och arbetarbyxor och tydliga avståndstagande åtminstone mot fysisk kontakt.

Till slut frågar han ändå om lönen och om hur gamla barnen är som hans hustru ska ta hand om hos den främmande kvinnan. Frågor som hon tar emot föraktfullt men svarar på, försvarar sig att hon vill ha en fransk kvinna efter att ha haft utländskor till lägre löner. Den senaste som just slutat blev utvisad och hon tycker inte om hur beroende utländskorna är, att de gör allt för att vara till lags.

Hilda övertygas att lämna sina egna barn på daghemmet och komma för att arbeta. Men redan den första gången kommer för att lämna lönen i kontanter till mannen, som om hon hyrde henne av honom, kommer en kylig kritik.

Hon är neurotiskt beroende av att Hilda ska ta hand om barnen hon inte klarar av själv. Men framför kritik och tycker att hembiträdet inte verkar älska dem.

Till svar berättar Hildas man att hennes barn är ledsna och att han inte vill att Hilda ska komma hem så sent från jobbet.

Gradvis börjar man, genom deras dialog inse att trots överklasskvinnans ständiga bedyranden att hon är vänster, så hyser hon ett totalt kontrollbehov och en obehaglig gränslöshet i hur hon behandlar sin anställda.

Det är rafflande, hemskt och välspelat av de tre skådespelarna, Eva Rexed, Jesper Söderblom och Isabelle Grill, i utmärkt regi av Gustav Englund.

ANVÄND DENNA!
LENA TORQUATO LIDÉN
lena.torquato.liden@opulens.se

 

 

 

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Scen & film

0 0kr