ROMAN. ”Genomskinlighet och tydlighet är Sebastijan Pregeljs signum, när han fångar det förtätade ögonblicket, gärna speglat i tillbakablickar,” skriver Thomas Almqvist som läst romanen ”I Elvis rum”.
I Elvis rum av Sebastijan Pregelj
Översättning från slovenskan: Ann-Sofie Öman
Rámus
Den slovenske författaren Sebastijan Pregelj föddes 1970 i Ljubljana, där han fortfarande bor. Han debuterade 1996 och fick under 90-talet stor uppmärksamhet för sina novellsamlingar. Han har även skrivit romaner och barnböcker.
För ”I Elvis rum” belönades han med Cankar-priset för årets bästa slovenska bok. Här berättar han om hur det var att växa upp i Ljubljana under tiden för Jugoslaviens sönderfall.
Han lär sig cykla och börjar skolan samma dag som Tito dör, han går på gymnasiet, gör militärtjänsten och sedan får vi också vara med om Sloveniens frihetskrig och om hur hans barndomsvänner hamnar i olika arméer, då skillnaderna i ursprung mellan dem börjar märkas.
Romanen bygger i hög grad på verkliga händelser, men det är inte någon dokumentär skildring av verkligheten.
Samma dag som Jan, romanens berättarjag, börjar skolan, dör Josip Broz Tito (1892-1980). Han ledde de jugoslaviska partisanerna under andra världskriget och blev sedermera president i Jugoslavien och var det ända tills han dog.
Tito förenade de jugoslaviska nationerna och ledde dem på frihetens väg bort från nazisterna och fascisterna.
Separationen från Jugoslavien
Slovenien blev självständigt 1992 med Ljubljana som huvudstad. 1990 röstade slovenerna för en separation från Jugoslavien och för ett självständigt Slovenien. Dagen efter självständighetsförklaringen började kriget som varade i tio dagar, då slovenerna gick segrande ur striden.
Den jugoslaviska armén fick dra sig tillbaka. Allt det här påverkar Jan och hans barndomskamrater i högsta grad. Pregelj lägger in en del tidsmarkörer i berättelsen, som vinter-OS i Sarajevo 1984 och Tjernobylkatastrofen 1986.
Närmast idylliskt
Jans barndom är till synes lycklig och nästan idyllisk men skildras ändå med en ganska stor portion vemod, ett vemod på grund av tidens obönhörliga gång.
I Elvis rum leker pojkarna Stålmannen och Stjärnornas krig. Under hela uppväxttiden är det barnets perspektiv som gäller, vilket gör det hela väldigt trovärdigt och övertygande. Romanen uttrycker barnets sökande efter kunskap med en stark känslomässig men ändå kontrollerad intensitet.
Inre och yttre landskap
Pojkarna växer till sig och börjar intressera sig för flickor. Pregelj rör sig obehindrat i yttre och inre landskap och visar upp en nästan överraskande ömsinthet och empati för några av berättelsens mera utsatta personer. En del av minnesbilderna kan verka en aning bagatellartade men tillsammans bildar de en storslagen väv av minnen från ett ofta svårtolkat förflutet.
Lättsam men inte lättviktig
Pregeljs prosa är inte ordknapp men kan ändå kännas ganska stram, tack vare ett lätt självironiskt tonläge. Tonen kan ibland vara varmt medkännande men i nästa nu fullständigt osentimental. Han är också duktig på att genomskåda illusioner av falsk trygghet och besitter dessutom en klarsynt iakttagelseförmåga och en stor portion människokunskap.
Förtätad och avskalad prosa
Hans prosa känns ibland snudd på avskalad men på samma gång intensivt förtätad. Han är en lättsam men inte lättviktig författare men dessutom väldigt underhållande. ”I Elvis rum” är en stark barndoms- och uppväxtskildring, så fylld av både glädje och sorg, ljus och mörker men också av drömmar och längtan.
Genomskinlighet och tydlighet är Sebastijan Pregeljs signum, när han fångar det förtätade ögonblicket, gärna speglat i tillbakablickar. ”I Elvis rum” är en både välskriven och tänkvärd roman, som jag gärna rekommenderar till läsning.
thomas@opulensforlag.se
