Littestraden: Dikter av Simon Berg

LYRIK. Den här veckan har vi nöjet att presentera fyra dikter av Simon Berg.

Simon Berg arbetar med sten – med huggning, sågning och allt annat det innebär. Han har tidigare arbetat som konstrecensent, brandman, skogshuggare och projektledare för offentlig konst. I sitt skrivande är Bergs ambition att sätta ord på allmänmänskliga inre tillstånd och dess platser. Det som formar oss och det som leder till handling och val, intresserar honom.

Vi har nu den äran att presentera fyra av Bergs dikter där han med enkel, lågmäld och kraftfull poesi vill ge nya perspektiv och sätt att se på det som sker runt omkring och inuti oss. 

CAROLINA THELIN

krasse

alla som tjatat sig till din kropp                                                                                                      har rest tillbaka

alla dåliga ligg                                                                                                                                                                  är kvar i dig

                                                                                                                                                                                                    önskningar
om smultron och mjölk
som de i folkvisan

klamrar sig fast                                                                                                                                                     dunkla och vackra

år efter år                                                                                                                                                             

din smärta
som krasse på bomull

allians

återigen pratas det om
en hemlig allians
mellan träden och stenarna
i dungen vid åkern
med märgelhål

som vanligt blir
vi påminda
om den rädsla
vi fick som barn när
vi tände eld på
gammal plast vid hålet

träden skrek mot oss
stenarna visslade mot oss
högre och högre
ladorna staketen grusvägen
blev till jord
vi sprang hem
kinderna dunkade hårt

de flesta av oss
har ett fotografi
av det som står skrivet
på vattentornet
med oss vart vi än går

när trädens rötter nått hålet
ska trädens grenar lyfta upp stenarna
och bilda murar
ingen människa kommer in eller ut
det börjar hända nu det händer nu

barndomens jord

idag plöjs
barndomens jord
du längtar
du måste
harva välta så
och bädda in
smärtan du fick
av dina föräldrars namn

du vet redan nu att
när det är dags att skörda
kommer din hembygds
oskrivna regler hamra
in dina måsten i ditt ansikte
så att du inte glömmer
att det åligger 
människan du var tidigare
där i pisset
att torka
rensa
mala
att dela med
dig till dom som en
gång fostrade dig
till den du är idag

älvor

nu
alla gator töms
rummen mörkläggs

ovanför oss
söker hungriga älvor efter
mjölk och blod

ännu en gång blir
tystnaden fylld med
meningslös jord och betong