Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 8

SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den åttonde delen i en svit texter hämtade från den amerikanske författaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Totalt kommer vi att publicera elva delar i sommar. Tidigare delar finns här. 

Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 8

I urval och översättning av Gunnar Lundin

Åter i Förenta staterna (Emerson är 45 år)

Aug., odaterad, Concord

Jag talade om vänskap, men mina vänner och jag är som fiskar i våra vanor. Skulle jag försöka ta Thoreau under armen kunde jag lika gärna försöka stoppa armen under grenen på en alm.

Aug., odaterad

Jag har märkt att alla litterata människor har en tendens att tro sig vara illa impopulära. Parker underrättar mig allvarligt i samtal och brev att han helt säkert är den impopuläraste av alla människor i New England. Alcott trodde detsamma om sig själv, och jag skulle utan tvekan, om de inte förekommit mig, själv ha gjort anspråk på denna utmärkelse.

10 sept.

George Sand är ett stort snille, och kan likväl tacka sin franska härkomst för friheten från kristna floskler och hycklerier.

Okt., odaterad

Alcott är en man av obestridligt snille, ändå finns det inte någon idé eller sentens eller begrepp eller handling av honom som är så utmärkt att den kan tas ur sitt sammanhang och citeras.

Han är som (Ellery) Channing, vilken har en målares öga, en beundrans­värd uppskattning av form och särskilt av färg, men som när han köpt färg och penslar och skulle måla ett landskap på ett tunnlock inte lyckades teckna ett träd så att hans hustru kunde se att det var ett träd. På motsvarande sätt kan filosofen Alcott inte åstadkomma något enda koncist omdöme eller någon kärnfull sats.

På hans gravsten ska stå: Här ligger Platons läsare. Läsa kan han – med glädje och oefterhärmlig naïveté, och ju högre stilen är, desto mer naturlig och vardaglig ter den sig för honom. Och ändå har han en så omväxlande aptit att han alltid anser den senast lästa boken vara den bästa. Här visar sig amatören.

Okt., odaterad

Jag märker genast om den jag är tillsammans med ogillar mitt sällskap, och förstår inte hur min besökare kan undgå märka att han inte är önskvärd. Det är hans sak att uppfatta att jag förstås uppträder artigt. Det är hans sak att erbjuda sig att gå.

27 dec.

Provtagning. Har dina ord blivit mynt som cirkulerar i samtiden? Det har Carlyles.

Vad alla människor tänker, tänker han bättre.

Carlyle anses vara en dålig författare. Stämmer det? Överallt där man finner god litteratur – doriska texter, Rabelais, isländska sagor, den engelska Bibeln, ja Cromwells tal – finner man märkligt nog likheter med hans stil.  

1 april

Den slående skillnaden mellan bildade engelsmän och oss är deras grundliga fostran; de är alla Etonstudenter, behärskar metrik och klassiska humaniora. Den akademiska drillen känns.

13 juli (Emerson är 46 år)

Om jag vore lärare i retorik – lärare för ungdomar i välskrivning – skulle jag använda Dante som textbok. Se hit, unga vänner, och lär att bäcken som flyter i sin fåra genom trädgården, eller bonden som plogar fältet en bit bort, liksom din pappa och mamma, dina skulder och tillgodohavan­den och ditt nät av vanor är den allra bästa grundvalen för poesi, det material du måste arbeta med. Dante visste att så att säga lägga sin kroppsvikt in i varje arbete, och är i likhet med Byron, Burke och Carlyle den verklige retorikern. Jag finner honom full av nobil vulgare eloquenza; han kan svära och bli rå om det behagar honom, vilket händer.

Sept., odaterad

Macauly än en gång. Förtjänsterna i Macaulys History är av en lägre sort, densamma som i allt slags engelskt hantverk, trevlig, passande och lättillgänglig, bärbar, gjord för att Harpers ska få trycka en upplaga på cirka hundra­tusen ex.  Längre än så sträcker sig inte Birmingham.

14 dec.

Som New Englands jord är min talang bra endast när jag bearbetar den. Om jag slutar förelägga mig uppgifter, har jag inga idéer. Detta är en fattig och steril yankeeism. Vad jag beundrar och älskar är den generösa jorden som naturligt och spontant blommar och bär frukt året om.

14 dec.

Naturlig aristokrati. Vilket vulgärt misstag att tro att en gentleman måste vara redo till handgemäng! Allt man kan begära av en gentleman är att han är oförmögen att ljuga. Han är en person med gott omdöme, kunnig, beläst, förekommande, bildad, kapabel i det han gör och med en absolut kärlek till sanningen. Han menar alltid vad han säger, och säger vad han menar, även om han uttrycker det höviskt. Spotta på honom – inget kunde få honom att spotta tillbaka; inget smicker, inga rikedomar, inget tryck från rådande opinioner. Sparka på honom; han betraktar det som en gärning av ett råskinn; men han är inget råskinn, och kommer inte att sparka tillbaka. Varken kniv eller revolver eller begåvning och artigheter kommer att göra det minsta intryck på hans röst eller hans ord; för han är sanningens man, och kommer att tala och göra sanningen till sin död.

Jan, odaterad, 1850

Förälskelse är temporär och kan sluta med äktenskap. Äktenskapet är den fulländning förälskelsen ovetandes syftade till. Äktenskapet är ett gott som bara de två parterna vet om – ett förhållande av fulländad förståelse, ömsesidig hjälp, förnöjsamhet, förtrogenhet med sig själva och med världen – vid vars sida förälskelsen ter sig som grön frukt.

21 (?) juli

I fredags, den 19 juli, dog Margaret Fuller på klipporna utanför Fire Island Beach, synlig från stranden bara några hundra yards bort. Hennes land visade sig in i det sista ogästvänligt mot henne; modiga, vältaliga, subtila, kunniga, hängivna, trogna själ!…

Hon hade en underbar förmåga att inge förtroende och få människor att locka fram de innersta hemligheterna ur andra personer…Den ängslige sade: ”Vad ska vi göra när den här unga kvinnan kommer hem med en ovälkommen make och en liten unge?” Hon behövde bara öppna munnen så var segern vunnen. På kort tid skaffade hon sig en överblick över omständigheterna och de inblandade…

Med MF har jag förlorat min publik. Jag skyndar nu till mitt arbete påmind om att jag har få dagar kvar. Det kommer att bli en samling vänner och något Beethovenstycke som sorgemusik.

Okt., odaterad

Ålderdom. Världen tål att slitas på. Dessa hösteftermiddagar med i grönt och guld och rödbrunt ­marmorerade landskap, den stålblå floden och de rökblå New Hampshirebergen, är och förblir lika klara och lysande penselverk som alltid.

Jan., odaterad

Jag upptäckte sedan jag avslutat föreläsningarna att de bildade ett mycket bra hus, men arkitekten hade olyckligtvis försummat trapporna.

Feb., odaterad

Det finns människor som tappar balansen i sällskap, och det finns andra som finner balansen i sällskap; spänningen som uppstår i samvaron och iakttagelsen av andra korrigerar deras personliga uppfattning. Margaret Fuller visade sig alltid oväntat mycket till sin fördel i samtal med andra människor, med mer sunt förnuft och gott omdöme än någon annan – fastän hon i vanliga fall såg genom färgade glas.

Maj, odaterad

Dåliga tider. (Lagen om förrymda slavar) Vi vaknar på morgonen till smärtfulla varsel, och finner snart orsaken: den motbjudande nyheten i varje (dags)tidning, vanäran som drabbat Massachusetts, som förmörkar himlen mitt på dagen och bestjäl varje stund på dess lugn och ro. Vi kommer aldrig att känna oss väl till mods igen förrän denna avskyvärda lag har upphävts i Massachusetts och förrän regeringen en gång för alla försäkrats om att den inte kan och aldrig kommer att tillämpas här. Allt jag äger och allt jag kan ska jag ge och göra i protest mot lagens tillämp­ning…Ordet frihet i Mr Websters mun låter som ordet love i munnen på en kurtisan. Mr Choate, vars begåvning består i att hitta fina ord att godtyckligt hänga på varje lagöverträdare, har fört sitt yrkesprivilegium dithän att han undrar ”Vad skulle 1620-års puritaner ha sagt om det de moderna reformatorernas sentimentala skräp?” Och så görs Massachusetts stränga fäder, vilka Mr Choate är övertygad om hellre skulle brännas på bål än smutsa ner sig med dessa förbannade ting, till förnekare av det ”sentimentala skräpet” i Guds tio bud. Skämtet är för fräckt…Mr Webster har frivilligt strukit sitt namn ur alla ärorika rullor där det fanns inskrivet – klippt av varje samband med frisinnade, rakryggade och filantropiska människor, och avsvärjer sig på knä i Richmond och Charleston tidigare villfarelser …

Federationen! Visst, jag – om allt annat vore likvärdigt – lovordade den; men vad betyder Federationen för en människa som är fördömd, avskuren varje känsla av självrespekt och möjlighet till rent spel…där begreppen samvete och religion blivit till bittra ironier, och frihet det spöklika intet som Mr Webster inlägger i ordet? Den värsta skada som kunde följa på ett utträde och ett därpå hoppusslande av vrakdelarna skulle vara lätt och reparabelt jämfört med det elände som Federationen medfört. Om vi dröjer ett år med att handla kommer en stående armé, anförd av gentlemän från Södern i syfte att skydda kommissionärerna och jaga de förrymda slavarna, att illustrera Federationens nya godsaker för Boston, Worcester och Springfield…Skulle någon i Massachusetts idag ge Mr Webster sin röst ens som springpojke i rådhuset? Är inte dessa skador en oundviklig följd av en dålig lag? – en lag som ingen kan stödja eller medverka till utan att förlora all självrespekt och för alltid förverka rätten att kallas gentleman?… Juristerna är överens om att Lagen om förrymda slavar är olaglig, och har detta väl en gång erkänts av folket kommer hela denna nya diktatur att falla i spillror…

Mr Everett, en man som förmodas vara medveten om sin egen betydelse, tillråder oss patetiskt att visa vördnad för Federationen. Ja, men döljer han inte sitt horn under denna sammetsfras? Menar han att vi ska lägga hand på en man som från slaveriet flytt till Massachusetts jord, och så gjort mer för friheten än tiotusen politiska tal, och binda honom och kalla på sheriffen och säga: ”Jag är en förespråkare för frihet; jag har tillsvarvat många vackra satser – ingen, med undantag för Mr Webster, har gjort det bättre – för folket mot aristokratin; och, som min sista och vackraste sats, för att visa alla ungdomar som köpt min bok och applåderat mina satser och gömt dem i sitt minne, hur allvarliga de är – Varsågod, herr sheriff, här är en svart man i min egen ålder, en som inte vet stort mycket om Demosthenes, men som menar vad han säger; sätt nu handklovar på’n och vakta honom noga tills den värdige gentlemannen som rest ända från Georgia för att söka efter honom kommer. Jag är övertygad om att han har mycket intressanta ting att tala med rymlingen om under den långa resan hem. Och varsågoda, här är några ex av mina föreläsningar i Concord och Lexington och Plymouth och Bunker Hill att fördriva tiden med under resan från Boston till plantagens spöstraffsbänk. Menar Mr Everett verkligen detta? – att han och jag ska göra så? Federation är en strålande sak, liksom välstånd, liksom livet självt; men om priset är ens samvete är det för högt.

­

Juni, odaterad (Emerson är 48 år)

Vi kan nu konstatera att de stora händelserna för amerikanerna inom kulturen under artonhundratalet var en ny uppskattning av Dantes, Michelangelos och Rafaels snille; Shakespearestudier; och, framför allt, Goethestudier. Goethe var den ko varifrån de fick all sin mjölk.

De gjorde det ”Europeiska missnöjet” till sitt och reste till Italien. Sedan följde en naturvetenskaplig revolution, och om man var i London och ville se de litterära celebriteterna på modet, måste man bevista soiréerna hos markisen av Northampton, president i Royal Society, eller gå till geologiska sällskapet i Somerset House.

Det förefaller emellertid som om alla bildade ungdomar av båda könen tillbringade många år under detta sekel med att på rygg i gräset betrakta ”sommarmolnens grandiosa rörelser på himlapällen”.

Juni, odaterad

Amerika. Emigration. Om man skulle bestämma den amerikanska rasens genius /särart måste man betänka att det inte är godtyckliga /slumpartade massor från Europa som överskeppas, utan att Atlanten är ett såll genom vilket endast eller huvudsakligen den frisinnade, äventyrliga, känsliga, Amerikaälskande i varje stad, klan, familj förs hit. Det är Europas ljusa hy och blå ögon som kommer. De svarta ögonen, de svarta vätskorna, det europeiska Europa lämnas kvar.

Juli, odaterad

Goethe är för oss gångjärnet mellan den gamla tiden och den nya. Han stänger den gamla, och öppnar den nya. Det betyder föga om man kom till världen efter Goethes död – den som inte läst Goethe, eller goetheanerna, är en stofil och tillhör antediluvianerna.

Okt., odat.

När jag läser Carlyles Life of Sterling upplever jag – som alltid – att Carlyles största förtjänst är inom retoriken eller skrivkonsten. Här är en bok befriad från alla dåliga konventioner och utan något skrank mellan läsaren och författarens medvetande; han talar rörligt, i hög stil, i vardaglig stil; högljutt och med eftertryck; sedan i dämpat tonläge, så ett oförblommerat skratt, följt av lugnt berättande, varpå han gör små antydningar eller höjer ögonbrynen, och hela denna framställning är med stor precision återgiven på boksidan.

Han styr sin skuta med hänsyn till berättarvindens kast. Det går inte längre att ge ut en bok i den gamla knaggliga Neal-on-the-Puritan­modellen. Men trots allt detta gör han föga för att dölja sin personliga åsikt.

Jan., odaterad 1852

Jag har märkt att ett sinnestillstånd inte minns eller fattar ett annat sinnestillstånd. Så har jag nu under en tolvmånadersperiod skrivit dikter (Days) som jag varken minns tillkomsten av eller senare gjorda rättelser och som jag idag inte skulle kunna göra något motsvarande till, och har endast, som bevis för att de är mina, olika yttre fakta, som manuskripten där jag fann dem, och den omständigheten att jag sänt dem till mina vänner etc, etc.

6 juli (49 år)

Sedan ett par dagar finns Washingtons huvud uppsatt i matsalen, och jag kan inte hålla ögonen borta från det. Det har en viss appalachisk kraft, som om det verkligen var Amerikas första frukt och ett uttryck för nationens egenart. De tunga blygrå ögonen ser på en, som ögonen på en oxe på en äng. Och munnen äger ett allvar och ett djupt lugn, som hade denne MAN uppsugit all ro och stillhet som finns i Amerika och inte lämnat något kvar åt sina rastlösa, ledsvaga, hysteriska landsmän.

Okt., odaterad

Skomakaren och fiskförsäljaren säger i sina butiker: ”Förbannade lärdom! den skämmer bort pojken; så snart han fått i sig lite kunskap vill han inte längre jobba.” ”Ja”, svarar Lemuel, ”men det finns kunskap att få, och någon kommer att få den, och den som har den har makten, och kommer att regera över dig; kunskap är makt. Varför inte då låta din son, lika väl som andra, få den?”

Om jag har ett budskap att meddela, föredrar jag telegrafen framför skottkärran.

Jan (?), odaterad

Jag håller på kulturen – det är säkert -, inte på masskultur…

Juni, odaterad 1853 (Emerson är 50 år)

Henry (Thoreau) är militärisk. Han framstår som envis och oförsonlig; alltid manlig och vis, men sällan älskvärd och mild. Man kunde säga att han på samma sätt som Webster (d. 24 okt. 52) inte kunde tala utan en motståndare, inte får tillgång till sina krafter utom i opposition. Han behöver en fördom att blotta, en dumhet att ställa vid skampålen, och en liten segerkänsla, en trumvirvel, för att hans krafter skall komma till sin rätt.

Mars (?), odaterad

Realism. Vi kommer att gälla för vad vi är. Var inte rädd att dö för att du inte fullgjort din ditt värv. Närhelst en ädel själ visar sig, finns en publik som väntar. Och han kommer inte att dömas för sitt verk, utan för anden i sitt verk.

April, odaterad

Browning har personligt snille. Tennyson är så att säga mer publik­tillvänd; han rör sig längs ekliptikan, gudars och själars väg, och använder samtidens uttryckssätt. Liksom Burke, eller Mirabeau, säger han vad alla tänker men på ett bättre sätt. Som dessa nöjer han sig med att tala en sorts the King’s speech, och gestaltar de väluppfostrade och framgångsrika människornas, inte de bästas och högstas, syn på tingen. Han är språkrör för den förhärskande meningen, inte för den mening man finner hos stora mäns, den första klassens mening, identisk för alla tidsåldrar

Maj, odaterad

Om Minerva erbjöd mig en gåva och ett val, skulle jag säga: Ge mig kontinuitet. Jag är trött på lappverk. Jag vill inte vara en litterär chiffonjé. Bort med den här traspåsen med tottar av brokad, sammet, och guldtyg. Låt mig tvinna ihop några yards eller miles tjänligt segelgarn, en tråd som leder till en majestätisk sanning, ett rep att binda hälsosamma och varaktiga sanningar med.

Feb., odaterad 1855 (Emerson är 51 år)

Ryktbarhet. Jag litar en hel del, som vi alla måste göra, på vanlig ryktbarhet. Om en människa har bra majs, eller virke, eller bräder, eller grisar att sälja, eller om hon gör bättre stolar eller knivar, deglar eller kyrkorglar än någon annan, kommer det att finnas en bred och upptram­pad väg till hennes hus, låge det så inne i en skog.

Feb., odaterad

Munroe frågade allvarligt vad jag trodde om Jesus och profeterna. Jag sa, som så ofta, att det vore pietetslöst att lyssna på den ena eller andra, när den rena himlen själv ingjuter sig i var och en av oss, på det enkla villkoret att vi lyder. Att lyssna till något andrahandsevangelium innebär att vi fördärvar det första…. Jesus var Jesus för att han vägrade lyssna till någon annan, och lyssnade hemma.

Maj (?), odaterad

Macaulay. Ingen människa har någonsin vetat så mycket som var till så ringa gagn.

Juli, odaterad

(En människa trogen sin glädje, sin erfarenhet (”Guds hemligheter”), som tål att skrattas åt.)

Alcott. Jag slogs av den överlägsenhet han visade mot slutet. Interloku­törerna var alla skarpare än han; A. föreföll barnslig och hjälplös, utan att riktigt förstå och korrekt besvara deras anmärkningar; de däremot hade vapnen i sina händer. Men så småningom, när han råkade en tanke, blev han lik en indian som griper manen på en vildhäst och kastar sig upp på hästryggen, och red över hela bunten, och mästerligt tog han upp Tiden och Naturen som en pojkes spelkulor i handen, som för att rättfärdiga sig själv.

31 dec.

I Rock Island annonseras jag som ”Den metafysiska poeten”, i Davenport som ”Essäisten och poeten”.