LYRIK. Inför helgen presenterar vi två dikter av Tomas Johansson.
Tomas Johansson har skrivit sen i 20-årsåldern. Först poesi, sedan dramatik (han gick en kurs på Biskops Arnö för det), sedan prosa och nu poesi igen.
Johansson gjorde ett hörspel i Sveriges Radio och har publicerats i ett antal tidskrifter. Han studerade litteraturvetenskap och idéhistora men har på senare tid mest arbetat inom vården. Med hans egna ord: “Jag liksom blir uppringd av fraser i somnambult tillstånd numera”.
Nu är vi glada för att få presentera två dikter av Johansson. En av dem bär höstens vemod inom sig, den andra vårens alla löften.
CAROLINA THELIN
Jag går i natten
och natten i mig
går
på konstgräset
tränar ännu ett pojklag
många är kallade
men få är valda
till elitlagen
padelbanorna står lövstinna
och tomma
men starkt upplysta
som om de ber om spel
den kristna folkskolan bredvid
lever väl också på böner och hopp
såg en diakon utanför ett sjukhus
han samtalade med en kvinna
som bar en röd tröja
med akutpsykiatrin skrivet
i vitt på ryggen
han bar jeans
och en grön halskrage
stack fram under hakan
“Man måste kunna bära sorgen
för den kommer alltid
förr eller senare”
ska jag senare läsa
att han sagt
en diakon lär leva i tro
jag avundas honom
även om endast den troende
också kan tvivla
går det att slippa dikotomierna
tro-tvivel, vacker-ful, fel-rätt…
vara ett vattendrag mellan
älvbrinkarna
– förenande
natten i mig går vidare
möter jag en man
vi anar bara varandra
jag hälsar, han stannar
svarar att han har hundar
jag ställer mig åt sidan för att
låta dem passera
de stora hundarna skäller inte ens
det var väl det han inte ville
skulle ske
eller var han rädd för mig
och menade att han
kunde bussa dem på mig
låter det stå öppet
som vattnet mellan brinkarna
* * * * * * *
Innan dagarna öppnas
ryms där en skuggvärld
av möjligheter
ljuset måste silkeslent
vardas mot natten
för att krydda världen
lite av dagen lyser natten
lite av natten sotar dagen
dagarna randas
stegrar sig och
övervinner sin blyghet
varför skulle dagarna
annars randas
om det inte vore för att
skina
när dagarna öppnas
ska kålfjärilarna fånga livstid
i sina välvda vingar
ja, flyktiga som fjärilar
är vi
till och med stenarna
bergen
ska en gång förflyktigas
men just när det dagras
kan du också
som fjärilarnas
slå upp dina vingar
– öppnas
en medskinande
sig dagras
– gryr
info@opulens.se
