SATIR. Cecilia Persson har skrivit en satirisk text i ett stream of consciousness-flöde om den rådande censuren på sociala medier och hur vi numera även i övrig offentlighet förväntas censurera våra egna tankar.
Dom tankar
som drömmer på era hjärnors madrasser
som fetlagda lakejer på flottiga schäslonger
ska jag reta med mitt hjärtas blodiga trasor
och uppkäftigt håna i fräcka smädesånger.
Vladimir Majakovskij
Det är omöjligt att skriva om tillåtet och otillåtet i diskurserna som täcker in all censur och förbjudna ord – det vore en omöjlighet ge en heltäckande rapport från censurens normalisering i den goda och rätta smakens namn. Jag får en rebellisk lust att citera John Lennon ”Woman is the N-ordet of the world” eller någon av rapparen 2Pacs texter eller Astrid Lindgrens ord om en viss sjörövarkung. Jag hejdar mig inför att göra en satirisk ordlista över konstverk och böcker som fått röda varningslappar.
Emellertid kan jag nämna att jag har blivit censurerad av Facebook. Vid elva tillfällen har jag lagt ut egna och andras dikter, konstverk och foton som bedömts som hatpropaganda och sexuell aktivitet (!). Det gör mig så förbannad att jag får lust att skriva N- ordet, Z- ordet, ”hbtq är skit”, Marquis de Sade är en poetisk hjälte, Nabokovs Lolita gör en kåt, skända svenska flaggan och dåna ut en naken Lena Nyman från Nyfiken gul och Marilyn Monroe som pinuppa.
Varenda gång du skriver en text pockar självcensuren på och du är då snuskigt medveten om var gränserna går och vilka ord som kommer att vålla ett ramaskri.
Så givetvis borde fria författare och konstnärer ge fasiken i det och bjuda motstånd, men vi fogar oss och håller käften. Det är inte högt i tak i kulturskymningen och att slå huvudet i väggen är numera vardagsmat.
Du blir lätt en elefant i glashuset om du så bara snubblar på en viss stavelse eller driver ironiskt med vänskapskorruptionen på kultursidorna och parnassen.
Ve och fasa om du inte niger och bockar! Så självfallet borde jag rabbla namnen på de oantastliga, men se, det låter jag faktiskt bli att göra.
Men detta kan jag säga: Fuck regeringen och kungahuset och bränn ner Rosenbad och Trump kan ta sig i arslet och den samtida så kallade arbetarlitteraturen är medelklassblaj!
Censuren finns överallt. Så egentligen borde jag anta rollen som en rasande August Strindberg och vaja med svarta fanor och skrika bränn bibeln och koranen och göra rondellhundar dygnet runt, men jag låter faktiskt bli att göra det.
Så egentligen borde jag skriva att jag gillar SD och att grovporr och droger verkligen är toppen, men jag låter bli. Satiren är otillåten och ironi missuppfattas.
Litteraturkritiken ska vara snäll och lydig och hålla sig inom ramen. Så egentligen borde jag väl kastas i fängelse eller utvisas ur landet eftersom jag ens dristar mig till att skriva som jag gör.
Det handlar om moralism och konformism. Gift dig och gilla inte gruppsex! Karl Marx fattade ju ingenting. Jesus är bög och Buddha hög på brass. Så egentligen borde jag läsa Kulla-Gulla och lära mig psalmboken utantill.
Jag är en oduglig varelse som borde veta hut. Jag är en N-ordet-kvinna i världen och jag trivs med att vara vit mans slav. Så egentligen borde jag inte ha rätten till ett eget liv och göra offentlig avbön från alla mina dikter. Det finns inte längre några böcker värda att läsa. Rembrandt var en oduglig målarkludd och Picasso var taskig mot kvinnor. Så egentligen borde varje konstmuseum stänga.
Egentligen borde jag lobotomeras eftersom jag tänker egna tankar och har ett eget språk. Outtömlig är censurens möjligheter att sänka demokratin och Musk är ett geni! Han äger ju Twitter och Facebook gör helt rätt som markerar om du hatar mänskligheten och har metaforer om ryska futurister som gick och hängde sig. Så egentligen borde Alfons Åberg skjuta sig i huvudet!
Så egentligen är det en skam att du ens blev född med mål i munnen! Skäms och vet hut dumma mamma och pappa som skapade mig! Ve och fasa för franska revolutionen och jämlikhet. Det är mums mums med Marie Antoinettes bakelser till det svältande folket.
Jag borde ha skrivit en lång lista över allt som förbjudet och tabu, men jag lät bli.
cecilia.persson@opulens.se
