NOBELPRISKANDIDATER. Carsten Palmer Schale ger här en introduktion till den ungerske författaren Peter Nádas författarskap.
Ungraren Peter Nádas (1942) fyller (alltså) i år 81 år. En lämplig ålder för en Nobelpristagare tycker jag, Dessutom är ju hans produktion mycket laddad. Han är också, och sålunda, en av författarna som alltid nämns i Nobelprissammanhang.
Nádas slog igenom internationellt med romanen ”Minnesanteckningarnas bok” från 1986 (på svenska, i översättning av Ervin Rosenberg, Bonnier Alba, 1994), som vann Prix du Meilleur Livre Étranger i Frankrike, och som den amerikanska kritikern Susan Sontag kallade för “den största romanen skriven i vår tid, och en av århundradets stora böcker”. Hans opus magnum, “Parallella historier”, kom ut 2005 på ungerska och 2012-13 på svenska.
Förra året utkom ”Illuminerade detaljer 1-2”, i svensk översättning. Det verket handlar (främst) om hur det är att växa upp i en judisk familj under nazism och kommunism.
År 2005 gav han ut en roman i tre volymer (om 1 600 sidor), ”Parallella historier” (i svensk översättning av Maria Ortman, Albert Bonniers förlag, 2012-2013).
Denna roman består av ett flertal oberoende historier som smälts ihop till en berättelse. Det tog Nádas arton år att färdigställa boken. Handlingen är uppbyggd runt två familjers historia: En av familjerna — Lipa-Lehr, är ungersk, den andra familjen — Döhring, är tysk. Dessa två huvudspår länkas ihop genom händelser och personer. Att läsa Péter Nádas ”Parallella historier” är en okonventionell introduktion till ett svindlande tankekosmos för den som inte läst honom tidigare. För inbitna fans är det en guldgruva.
Romanen skapar ett panorama över Europas historia
När de parallella berättelserna publicerades i Ungern 2005 hyllades de som en motsvarighet till ”Krig och fred” i det 21: a århundradet.
År 1989, året för Berlinmurens fall, hittade Döhring, en student, ett lik medan han joggade i Berlins Tiergarten. Romanen börjar med denna kriminella scen, men öppnar samtidigt också upp det omfattande sökandet efter en familjs mörka hemlighet.
Det är historien om familjen och deras vänner, vars personliga öden är kopplade till det ungerska och tyska förflutna. De historiska markörerna är den ungerska revolutionen 1956, den postrevolutionära perioden, den ungerska nationaldagen den 15 mars 1961 och, i efterhand, deportationen av ungerska judar 1944/45 och förkrigstiden på trettiotalet i Berlin.
Romanen skapar ett panorama över Europas historia, i ett överväldigande överflöd av berättelser som ingen realistisk konstruktion skulle kunna kombinera till en berättelse. Romanens enda stora metaberättelse formas dock av berättelserna om kropparna som blir skådeplats för händelserna.
De manliga och kvinnliga kropparna och deras sexualitet formar verkligheten i karaktärernas liv, de är den “glödande magman”, “tändmaterialet som vilar i djupet av deras själ eller ande” som exploderar de parallella berättelserna. På grund av hans analytiska skarpsinne och kraften i hans karakterisering placerar internationell kritik Péter Nádas bredvid Proust.
Med sitt magnum opus romansviten “Parallella historier” höll han alltså på i 18 år.
Péter Nádas har också hävdat att det tagit decennier att förstå saker han hörde och såg i sin barndom
Hur länge han skrivit på självbiografin “Illuminerade detaljer” (i översättning av Daniel Gustafsson och Peter Tóth, Albert Bonniers förlag, 2022) framgår inte men “Minnesanteckningarnas bok” tog 11 år).
I detaljrika minnen och ett magnetiskt flöde beskriver han i ”Illuminerade detaljer” det som ska bli ett skrivande liv i ett Europa präglat av antisemitism och i de stora ideologiernas skugga. ”Man lyckas bättre när man minns något av en tillfällighet, då börjar det, då kommer floden av minnen,” säger Péter Nádas själv.
Idag räknas Péter Nádas, naturligtvis, som en av stora centraleuropeiska författarna. Som i fallet med Imre Kertész ströks hans böcker för ett antal år sedan från Ungerns kulturkanon.
”Minnesblad ur ett författarliv” är undertiteln. Och Péter Nádas går grundligt till väga i sitt livslånga sökande i att om möjligt något förstå sig själv och den kultur och familj som fostrade honom. Och samtidigt finns här två världskrig, Förintelsen och ett århundrade tyngt av ideologier. Och en stad, Budapest. Men han stannar också vid detaljerna, kan beskriva hur mormors söndagssoppa blir till, och hur morfar Tauber efter lunchen slänger upp honom i luften.
Prompt förstår man även hans metod. Hur han repeterar sina minnesfragment, och sin samtid, varpå den ena detaljen efter den andra öppnar sig som ett ostron. Och hur därmed det nya möter det förflutna. Péter Nádas har också hävdat att det tagit decennier att förstå saker han hörde och såg i sin barndom, men att minnet bevarar det man inte förstår sig på; som ett raster, ett nät; ja, en struktur som med erfarenheter och begrepp långsamt under ett liv fylls i.
Carsten Palmer Schale
info@opulens.se
