FÖRVIRRING. “Desinformation, konspirationer och faktaresistens var det som behövdes för att vi skulle hamna sida vid sida med Karl-Oskar och Kristina.” Martin Hägg ser hur samtidens nätpropaganda leder till förvirring liknande den som drabbade Vilhelm Mobergs utvandrare.
I den senaste filmatiseringen av Vilhelm Mobergs Utvandrarna beger sig Karl-Oskar och Kristina än en gång av mot det okända med inte stort mer än ett knyte av livets väsentligheter under armen. Några hade lyckats på andra sidan havet före dem – sades det. Där skulle visst finnas bättre jord än i Småland – om man hade tur. Kyrkans förmynderi skulle man nog också kunna slippa – om bara stjärnorna stod rätt till. Gissningar, lösa rykten och förhoppningar staplades på hög i ett högriskföretag utan dess like. Bara seglatsen över till andra sidan var som att spela roulette med livet som insats. 2023 är som bekant den mesta kunskap bara en googling bort. Några tangentryckningar och allt det dimmiga blir klart som korvspad.
Men inte riktigt så ändå. Samtiden har dessvärre också lärt oss att informationsstörtsfloden inte bara hjälper, assisterar, klargör och täpper till hål utan lika gärna kan skapa nya dimridåer. Framför dataskärmen har vårt förhållande till kunskap blivit intrikat – på ett sätt som allt annat än fjärmar oss från förvirringen hos Karl-Oskar och Kristina.
Vi som har åldern inne inser kvickt att den förnyade aktualiteten i Mobergs berättelse handlar om något mycket mer generellt än att vi plötsligt får se allt i fyrfärg (jag jämför nu alltså med 1970-talets version av storyn med Max von Sydow och Liv Ullman i huvudrollerna). Istället handlar det om en förbannelsens janusansikte där överflödet av kunskap visar sig vara liktydigt med okunskap. När jag skriver detta har IPCC’s senaste klimatrapport nyligen kablats ut. Sunt förnuft säger mig att rapporten borde ha gjort den värsta sjusovaren klarvaken – ändå fortsätter kadern klimatförnekare sött sova vidare. Coronaviruset var för inte så länge sedan både verkligt och dödligt närvarande – utom för de som såg allt som ett hittepå där sprutan var det egentliga hotet.
Var det för övrigt verkligen Putin som startade Ukrainakriget? Är inte Donald Trump trots allt USA’s mest lämpade presidentkandidat? Framför dataskärmen håller all vett och sans, klimathotet, demokratin och rubbet av mänskligt kunnande på att rinna ut med badvattnet mitt framför våra ögon. Med lika dela frejdighet och aningslöshet håller vi på att skrolla oss själva till döds, den som stannar lite extra framför skärmen hittar snart en tråd som fångar upp ens innersta drömmar om en alternativ verklighet hur stollig den än är. Kan inte någon dra ur sladden?
Idén om att historien är en samling cirkelrörelser, att smått och gått ur det förflutna förr eller senare kommer tillbaka i en eller annan form, är allt annat än ny. Narrativet om att vi inget lär av historien (och därför gör samma misstag om och om ingen) är ett sätt att definiera dessa cirklar – vägen till människans förvirring är en annan. Desinformation, konspirationer och faktaresistens var det som behövdes för att vi skulle hamna sida vid sida med Karl-Oskar och Kristina. Vi hade kunnat ge dem en hjälpande hand om vi bara inte hade blivit så förvirrade själva. Vi famlar och gissar precis som de. Vi tog oss bara hit från ett alldeles eget håll.
info@opulens.se
