LYRIK. Idag publicerar vi åter en dikt av Mattias Nyberg. En tänkvärd text i påsktider.
Mattias Nyberg är mångsysslaren som varit cellist, studerat filosofi, arbetat med teater och försörjt sig som lärare i grund- och gymnasieskolor runt om i Stockholms län. På senare år har han skrivit poesi, noveller och artiklar som publicerats i bland annat Nya Argus, Sans, Opus och här i Opulens.
Nu har vi åter nöjet att publicera en dikt av Nyberg – Pappan – en tänkvärd text i påsktider. Altartavlan av Henrik Sørensen hänger i Linköpings domkyrka.
Pappan
Till minne av min far
och min barnatro
Framför en ljuslåga
pappan
med utsträckta armar
Vid jätte-staffliet
Sørensen
med flaggstångspensel
och färgkar
Iförd den mjukaste pyjamas
tar Kristus sitt barfotasteg
stryker pojken över håret
nynnar berättande
mellan lugna andetag
genom susande näsan
Domkyrkorymden
räcker
Vid en frukost säger pappan
Inuti berget i Stockholm
har en jättesal huggits ut
Där ska vi sjunga
Messias
Om Golgata?
Om Golgata
men också om före
långt före
och efter
Grottan som pojken ser för sig
stalaktiter i fuktigt mörker
hundratals sjunger och spelar
tusentals lyssnar
stenen tillbakavältad
så att bilarna inte ska höras
Messias är där
och inte där
Mäster Farncombe slår takten
faller på knä
en lärjunges lärjunge
Händel själv
oändligt gammal
följer saktmodigt med i sin handskrift
Några stunder går förbi
så ett åtta takters ögonblick
före slutmaskineriet
i cellokonserternas cellokonsert
Ynglingen uppfyller hallen
spelar muntert den enkla frasen
på vännen publiken
det uthuggna berget
en lagom stor sten
i handen
Varptråden dyker igen
kommer fram
Pappan bär korset
Efter sista andan
ett stillbildsansikte
milt konverserande
i svalnande höljet
under gotiska valven
Pappan tar saken naturligt
säger till Sørensens Kristus
Vi fick visst kämpa
vi två
Av lättnad
skrattar de en stund
Så lika vi är!
Pojken ynglingen mannen
mittskepps
ser inte varptrådens längd
info@opulens.se
