Helgporträttet: “Att bli polare med både tro och tvivel är en bra väg framåt”

FEMINISM. Sarah Delshad har skrivit en aktuell bok,“Muslimsk feminist? Javisst!”, om hur det är att vara muslimsk kvinna och feminist. Anna Brynhildsen fick ett intressant samtal med henne.

Hur fick du idén till boken? När började du skriva? Hur var själva processen? 

– Jag kände att jag själv hade haft en enorm glädje av en liknande bok som ung kvinna med muslimsk bakgrund i Sverige. Jag såg att det fanns en lucka när det gäller en lättillgänglig, underhållande och peppande bok som avhandlar frågor som rör muslimsk identitet och feminism – så jag insåg att jag själv helt enkelt fick skriva den själv. Så sagt och gjort! Det har varit en lång och smärtsam process med höga toppar och djupa dalar, jag har blivit tvungen att gräva inåt och det har varit obekvämt. Men viktigt för boken.

Hur har mottagandet varit?

– Väldigt positivt. 

Vilka fördomar tror du att muslimska feminister möter idag?

– Att religionen automatiskt förtrycker kvinnor. Religion kan många gånger vara en källa till frid, framåtanda och frihet för kvinnor, och det är viktigt att lyfta fram. Religionen har dock precis som allting annat i världen patriarkala strukturer i sig, det går inte att förneka.

Vad hoppas du att icke-muslimska läsare tar med sig från din bok?

– Ett ögonöppnande för muslimska kvinnors verklighet, historia och frihet. Det är också ett konkret sätt att stötta muslimska kvinnor och få en större förståelse för muslimska kvinnors rättigheter, och en insyn i den muslimska kvinnans sårbarhet, ilska, rädsla, mod och sexualitet.

Jag läste i en intervju att du under skrivandet stundtals känt dig som en ”muslimsk Carrie Bradshaw”. Varför var det viktigt för dig att boken skulle vara lättillgänglig och underhållande? Var det något som uppkom under skrivandet, eller en tanke med boken från första början?

– Jag uppskattar litteratur som är bred och enkel att ta till sig. Jag vill nå tjejer och kvinnor som kanske inte har läsningen som någonting återkommande i livet. Litteratur har betytt väldigt mycket för mig och jag har haft en dröm om att nå icke-läsare: därav ville jag att boken skulle vara lätt att läsa och förstå. Den är underhållande för att jag under skrivandets gång varit bjussig med mina egna tillkortakommanden samt misslyckanden – jag gillar att läsa böcker där författaren inte är rädd för att använda sin egen röst.

Var det en svår avvägning – att göra boken ”lagom lättillgänglig?” 

– Nej, det skulle jag inte säga.

Hur kan man – inte bara som muslim, utan som religiös kvinna – bejaka sin tro utan att låta den inskränka ens frihet? 

– Det finns en enorm frihet i en övertygelse bortom regler och dogmer. Våga ifrågasätta givna sanningar i ditt religiösa sammanhang och skapa din egen sanning utifrån din relation till skaparen. En stunds eftertanke varje dag kan vara ett andligt utövande. 

Har du exempel på böcker du läste när du var yngre som påverkat dig, som du hoppas att din bok ska kunna påverka andra?

– Linda Skugges kaxiga krönikor var en inspirationskälla.

Lärde du dig något under skrivprocessen – stötte du på någonting under ditt skrivande, eller samtal med andra muslimska feminister, som överraskade dig eller som du inte förväntat dig?

– Jag lärde mig att jag är väldigt envis, och det är inte fy skam!

Vad var det svåraste med att skriva boken?

– Självdisciplinen – att hitta tid för skrivandet som småbarnmorsa och heltidsarbetande plus frilansande. Att jag rodde boken i hamn – utifrån mina förutsättningar ser jag som en enorm bedrift. Jag lyckades trots barnafödande, pandemi, byte av jobb, flytt och sömnbrist. Att jag klarade detta innebär att jag klarar allt!

Du är även grundare av plattformen Muslimska feminister. Upplever du att du haft ett ”feministiskt uppvaknande” någon gång under ditt liv – och i så fall när?

– Det började i tonåren.

Har du alltid tänkt mycket på kombinationen, och de eventuella motsättningarna, mellan tro och feminism? 

– Jag har alltid varit en sökande person med ett behov att gräva in i det innersta och jag hoppas det är en egenskap som håller i sig i många år framåt. Även om det är smärtsamt och bitvis obekvämt så är det viktigt att ifrågasätta. Att bli polare med både tro och tvivel är en bra väg framåt.