Helgporträttet: ”En myt att parrelationen är enda vägen till lycka”

SEXOLOG. Sexologen Malena Ivarsson är kritisk till att tvåsamheten ständigt lyfts fram och idealiseras. Jenny Wickberg fick ett samtal om lust, åldrande och vikten av att halvnakna äldre får synas i tv.

SVT:s dejtingprogram för äldre, ”Hotell Romantik,” debatteras utifrån två lägen – ett där man gläds åt att deltagarna verkar så fulla av lust och liv, och ett som tycker att det är pinsamt att se. Vilken kategori tillhör du?

– Det finns argument både för och emot, för min del. Det är bra att tv äntligen gör något som lyfter fram oss äldre och det verkar vara en fin stämning, där de som deltar har kul tillsammans. Det märks att de är mogna människor som lyfter varandra, istället för att konkurrera. Det känns genom tv-rutan att de som är där känner sig ompysslade och mår bra.

Vad är det negativa?

– Serien spär på myten om parrelationen som den enda vägen till kärlek och lycka. Det finns så många andra meningsfulla relationer i våra liv, som vänskap, familjeband och kärlek till djur. Att parrelationen lyfts fram som det enda verkligt viktiga får singlar att känna sig utanför. Det är dessutom oftast en enögd bild som ges, där man bortser från alla de svårigheter som följer med en lång parrelation. Det är dags att vi lyfter på betonglocket och medger att parrelationen inte alltid är en räkmacka, och att det finns så mycket annat att leva för.

Det enda vi inte kan få genom andra relationer är väl erotik?

– Ja, och även där är det enögt att lyfta fram den långvariga parrelationen som det ultimata sättet för att uppleva intimitet. Kortare parrelationer och miniförälskelser kan vara väl så meningsfulla, och det är också möjligt att ha sex på egen hand. Att fokusera så på den tvåsamma parrelationen gör att de singlar som står utanför kan må dåligt, och inte se vilka andra utvecklingsmöjligheter som finns.

Vilka relationer är viktigast för dig?

– Jag prioriterar den eller de som jag för ögonblicket pratar, umgås, arbetar, tränar eller älskar med. Jag försöker alltså leva i nuet och vara närvarande i alla relationer jag har.

En del debattörer skriver att ”Hotell Romantik fått dem att plocka fram skämskudden. Vad tror du är förklaringen till den reaktionen?

– De är ovana vid att se äldre halvnakna människor som paras ihop. I både tv och film går den övre åldersgränsen för vilka som visas på det sättet vid ungefär 45, särskilt för kvinnor. 

Många av dem som sitter bakom skämskuddar är själva en bit uppåt i åldern. Varför är just de så negativa?

– De tänker nog in sig själva i situationen och reagerar utifrån det. Det kan finnas en del avundsjuka bakom kommentarerna, där de som upplever programmet som provocerande kanske istället borde arbeta lite mer med sina egna hämningar. De som deltar är personer som verkar ha insett att man vid 60-70 års ålder inte har de perfekta kropparna, och som känner sig bekväma med det.

De som deltar i serien hoppas hitta kärlek, men det handlar då inte bara om den romantiska delen utan längtan efter hudkontakt och erotik finns också med. Detta är något som både verkar uppröra och förvåna en del tittare?

– Lusten finns kvar hos äldre, även om den inte är lika pockande som hos yngre. Att vara äldre betyder att man har mer erfarenheter och att lusten inte är lika centrerad till bara det genitala. Skillnaden mellan att vara 17 och 75 är att lusten blir mer sublim och kan handla mer om en lust till livet, och där ett intellektuellt plan också vägs in.

Du svarar på frågor om sex och relationer i tidningen Senioren, där läsarna är 65-plus. Vilka ämnen tas upp där?

– Det är en väldigt engagerad läsekrets, där det ofta blir en diskussion kring olika frågor och där andra läsare kan komma med synpunkter och råd. Det är ingen homogen grupp. Där finns många som är aktiva och ger sig ut i dejtingvärlden medan andra tvärtom är nöjda med att den delen av livet är över. Vi tar upp en del fysiska saker, som östrogenbrist och sköra slemhinnor hos kvinnorna och bristande potens hos männen. Men vi diskuterar också annat, som relationer till barn och barnbarn.

Vilka frågor får du från dina läsare där?

– En fråga som dök upp var en kvinna som undrade om man kunde ha sex första kvällen när man gick på dejt. Där kom det ett svar från en man som var 70-plus och som hade åkt runt och dejtat kvinnor i nio städer, och som svarade att det inte var något problem. Det har också varit en diskussion kring att vara mor- och farförälder. Den startades av en farmor som var ledsen över att barnbarnens mormor alltid tog över. En farfar svarade att i den relationstrappan är det alltid han som kommer sist, där mormor och sedan morfar kommer först.

Du har också podden ”Till sängs” tillsammans med journalisten Samanda Ekman. Ni diskuterar sex och samlevnad och hade tidigare radioprogrammet ”Till sängs i kulturen”. Vilka ämnen tar ni upp i er podd?

– Det handlar om sex och samliv och samtalen utgår från frågor som jag och Samanda ställer till varandra. Jag är 73 år och hon är 42, så det finns ett generationsglapp mellan oss där hon ibland ställer frågor jag tänkt på tidigare, och har lyxen att kunna bidra med erfarenheter. Vi vill lyfta kvinnor, men har också en del manliga lyssnare vilket vi är glada för. Precis som i radioprogrammet har vi en del kulturella fenomen som bollplank, men använder också de jungianska begreppen som persona, självet och skuggan, som kan vara mycket användbara.

Vad är temat i det nya poddavsnitt som kommer ut nu i dagarna?

– Där pratar vi om att bli avvisad, både när man blir det av andra men också hur man kan avvisa olika sidor av sig själv. I samtalet använder vi oss av våra egna erfarenheter, men tar också exempel ur Amanda Romares bok ”Halva Malmö består av kilar som har dumpat mig”.

Du är en bit över pensionsålder, men har frågespalter i både Aftonbladet och Senioren, plus att du gör podden. Vad är det som driver dig att fortsätta arbeta?

– Det är olika saker, där podden är spännande eftersom vi aldrig vet vad våra samtal kommer att landa i. En annan drivkraft är där jag med mina frågespalter får känna att jag är behövd och kan bidra med något. Jag har båda mina barn och mina barnbarn i USA. Om de hade bott nära är det möjligt att jag istället hade gått upp i att vara nära dem. Vi människor har ett behov av att få ge och dela med oss av saker, som kan få utlopp på olika sätt. Jag gör det genom mitt arbete.

Äldre personer är piggare idag. Är bilden av åldrandet också på väg att förändras?

– Uttrycket att sjuttio är det nya femtio gäller för många, men inte för alla. Den som får vara frisk kan uppleva det man kallar för den fjärde aktiva åldern under perioden 65-85 år. Men där spelar också socioekonomiska faktorer in. Det kostar att hålla sig frisk, och där kan det bli kämpigt för alla dem som lever med en låg pension.

Den negativa bilden av åldrandet drabbar framför allt kvinnor, där rynkor och grått hår kan ge en man pondus medan en kvinna anses förlora i attraktivitet?

– Där har tv, film och andra medier en stor del i skulden. Vi har ett kulturutbud som fokuserar på yngre och spär på mytbildningen om ungdomen som en viktig tid för allt sådant som kreativitet och entreprenörskap, och missar all den kunskap som äldre kan ge.

Hur ser du på ditt eget åldrande, vad är bra och vad är mindre bra?

– Jag tycker jag är i en jätteskön tid av livet, där jag inte tar mig själv på så stort allvar längre och inte oroar mig för sånt som karriär och relationer.

Är det något som är negativt?

– Det är i så fall det kroppsliga, att jag inte kan springa lika snabbt och är räddare för att trilla. Det motverkar jag genom att styrketräna. Motion är något nytt i mitt liv och jag tycker att det är jättetråkigt, och hade hellre läst en bok eller kopplat av med en film. Men jag gör det för att kunna vara frisk och oberoende så länge som möjligt.