FÅGELPOESI. Bo Bjelvehammar skrev förra julen i Opulens om domherren, men i år är det rödhakens tur att få en lyrisk betraktelse inför den stundande helgen. Njut också av Åsa Blückers fina fågelbilder!
Kapitel 1
Nu är de nära, vårbjörkar och fågelliv, en kort tid av intensitet och kompromisslöshet.
Ljuset
blomningen
den särskilda svalkan
ljusets växlingar
när allt spricker ut och öppnar sig.
Även rödhaken bidrar med egna minnesord.
Snart breder den oändliga sommaren ut sig.
Kapitel 2
Rödhaken är ganska knubbig, det ger särskilt ett sånt uttryck när den burrar upp sig.
Den lille röde har Kristi blod på bröstet och har fört elden till oss människor.
Fågeln är både bestämd och vacker.
Den har smala rätt långa ben, burrar ibland ihop fjäderdräkten, då ser den både rund och kompakt ut, men ser oftare rätt slank ut.
Så hänger den med vingarna en stund, hoppar raskt jämfota på marken, niger till och reser sig igen, sitter stilla och gör en plötslig rörelse. Sitter så stilla igen.
Kapitel 3
Lätet är kort med hårda knäppningar, inte sällan i långa serier.
Tempo och ljudstyrka varierar, allt från dallrande klart till gnissligt filande.
Ingen strof är den andra lik.