KRIMI. Här följer Bengt Erikssons personliga, ja, egensinniga sammanfattning av 2022 års deckar- och krimiutgivningar i Sverige.
Det har under år 2022, enligt Svenska Deckarakademins årliga sammanställning, getts ut 401 svenska och 117 översatta deckare. Hittills, bör tilläggas. Året är ju inte slut ännu och fler deckare är faktiskt på gång, några utgivna saknas dessutom på Deckarakademins lista. Till detta kommer också nyutgåvor. Och inte heller ungdomsdeckarna finns med. Och hur är det med ljuddeckarna (alltså deckare som inte getts ut som pappersböcker utan enbart i ljud- och e-boksformat)?
Pust. Jo, mycket är det. Vem kan hålla koll på det svenska deckaråret 2022? Och vem klarar av att läsa alla dessa deckare? Dubbelsvar: Ingen. Men går det då att sammanfatta deckaråret? Egentligen tveksamt. Alla försök måste bli helt personliga och baseras på egna åsikter som i sin tur baseras på de deckare som var och hen fått ögonen på och hunnit med att läsa. Här följer mitt – observera mitt! – personliga, ja, egensinniga försök till sammanfattning av 2022 års deckar- och krimiutgivningar i Sverige…
Bäst i alla svenska kriminella kategorier
Lina Wolffs våldsamma roman / psykologiska thriller ”Djävulsgreppet” (Albert Bonniers förlag).
Bästa svenska deckare
Jeanette Bergenstavs frilansjournalistamatördeckare ”Nattrov” (Norstedts), Camilla Grebes familj- och samhällsthriller ”Välkommen till Evigheten” (W&W),
Viktoria Höglunds smygande psykologiska ”Den som inget känner mer” (Southside Stories), Malin Persson Giolitos högst samtida förortskildring ”I dina händer” (W&W), Anders Roslunds uthålliga såväl kriminalinspektör Ewert Grens som samhällets kriminalitet, ”100 procent” (Albert Bonniers), Sara Strömbergs likaså (frilans)journalistiska Norrlandsdeckare ”Skred” (Modernista), Malin Thunberg Schunkes europeiska polis- och åklagarthriller ”Blind vrede” (Piratförlaget), Karin Wahlbergs läkar- och polisroman ”En god man” (Albert Bonniers), Christina Wahldéns australiensiska urinvånarthriller och polisroman ”Enbart kvinnor” (Forum), Katarina Wennstams fortsatta kamp för unga kvinnor i ”Dödsbädden” (Albert Bonniers) och Joakim Zanders gangsterroman/privatpolitiska thriller ”Ett ärligt liv” (W&W).
Oj, så många bra svenska deckare/krimi som kom 2022. Åtminstone följande (mer om dem längre ner) kan också placeras under den här rubriken: Sofie Bjarups historiska Londondeckare och Helena Dahlbergs hybriddeckare samt Markus Grönholms, Anders de la Mottes och Ulf Lindströms polisromaner. Och även Ajvide Lindqvists oäkta respektive Karin Smirnoffs äkta Millennium-deckare…
Årets Millennium-sjuor
Inskriven i Millennium-serien som nr 7, Karin Smirnoffs variant med Salander och Blomkvist i Norrbotten, ”Havsörnens skrik” (Polaris), och utskriven ur serien, John Ajvide Lindqvists ”Skriften i vattnet” (Ordfront).
Debutanter (först en definition)
Ska enbart den författare som debuterat som författare och då med just en deckare räknas som deckardebutant eller bör även de författare som tidigare skrivit annat men nu också börjat skriva deckare vara med? På senare år har den bredare definitionen med betoning på deckare blivit allt mer vanlig, till den ansluter jag mig.
2022 år svenska deckardebutanter (enligt mig)
Tänkte välja ut fem (ur också årets lavin av nya deckardebuter) men det blev sex: Charlotte Al-Khalilis mångröstberättade ”Malström” (Norstedts), Lisa Christensens psykologiska minnesthriller ”Sista säkra” (Louise Bäckelin), Markus Grönholms gourmetpolisdebut ”Lelo” (Modernista), Ulf Kvenslers både ödes- och ödedrama ”Sarek” (Albert Bonniers) , Emma Nordlanders småländska landsbygds- och kvinnonoir ”Bränn marken” samt Bim Wikströms familje- och småstadsdeckare ”Dissonans” (Southside Stories).
Det finns ännu så många, många fler upptäckts- och läsvärda deckardebutanter…
Återutgivet svenskt
Med ”Döden i grytan” som min personliga favorit bör nu H-K Rönbloms samtliga deckare ha återutgivits (av Modernista). Också återutgivna under 2022: Ulf Durling, Jan-Olof Ekholm, Ulla Trenter…
Gourmetkrimi
Ulf Lindströms poetiskt egenformulerade polisroman ”Det sista ordet” (Southside Stories) och Helena Dahlgrens ”Skarp” (Forum), som går från litteraturvetenskap och yngre kvinnoroman till, slutligen, en relativt regelrätt deckare.
Skärdgårdsdeckare 1) Tjust
Samuel Karlsson skriver och berättar allt bättre i sin Mörköserie, senaste titeln heter ”Sommarmord” (Lind & Co).
Skärgårdsdeckare 2) Stockholm
Också Louise Björnlund skriver och berättar allt bättre om skärgården utanför Stockholm, hennes senaste heter ”Dödsängeln” (Björnlunds).
Deckaromslagstrend
Den bortåtvända unga Shutterstockkvinnan och ibland -mannen är (tyvärr) långtifrån borta (alltför många exempel, kolla själv och se) men på svenska deckaromslag har hon nu börjat ersättas av fåglar (ofta i rovfågelsstorlek). Exempel: Anders de la Motte / Måns Nilsson, ”Morden på Österlen / Ett fynd att dö för” (Forum), Frida Skybäck, ”Svartfågel” (Polaris), Bim Wikström, ”Dissonans”…
Årets deckaromslag
Det personliga, välgjorda och läslockande omslaget till Lisa Christensens ”Sista säkra”. Signerat: Sara Acedo, givetvis.
Årets svenska krimi-skräck/övernaturligt/fantasy
Anders Fagers skräckberättelsesamling från Lunds skräckfyllda studentliv 1920, ”Bläckfisken och den japanske sjömannen” (Eloso), Orest Lastows apokalypsthriller ”Vårt liv är inte vårt” (Hoi), Henrik Möllers historiskt nutida djävulsthriller ”Bödeln i Malmö” (Vertigo), Sten Rosendahls framtidsdeckare ”Värmevåg” (Futur), Mikael Strömbergs realistiskt mardrömslika ”Pestkung” (LB förlag) och Felix Åbergs likaså dystopiska framtidsthriller ”Kolonin” (Lind & Co).
Mjukast på svenska
Kristina Appelqvist inledde en ny kombinerad landsbygds- och Stockholmsdeckarserie med ”Klänning för korta kvinnor” (Piratförlaget) och Marie H Lundh inledde sin Norrlandsserie med en åklagarroman som knappt ens var en krimi men ändå är det, ”Sarahs lag” (Polaris). Sofia Rutbäck Erikssons (& Mattias Boströms) ”De vackraste mord hon känner” (Lind & Co), uppföljare till fjolårets Arvidsträsk- och ljuddeckarkalender ”Mordnatt råder, tyst det är i husen”, och Katarina Bivalds mjukkokta Christie-deckare i en liten engelsk by, ”Morden i Great Diddling” (Forum), är också mjuka men nästan tuffa, i jämförelse.
Nystart
Frida Skybäck, som gick från feelgood till thriller, har med ”Svartfågel” skrivit sin första polisroman. Också Anna Fredriksson har med ”Minnesförlusten” (Forum) övergått från feelgood till krimi. Cecilia Sahlström fortsätter att skriva polisromaner men byter miljö från Lund till Malmö i ”Irrvägar” (Saga Egmont). Kamilla Oresvärd inleder en ny Göteborgsserie med ”Cirkusprinsessan” (Norstedts), väl snarast en kvinnlig gangsterroman. Caroline Grimwalker startar ett slags rättskaffens gangster- eller Tricksterserie med ”Rekryteringen” (Nona). Efter att haft skoj på Österlen har Anders de la Motte med ”bortbytaren” (Forum) inlett en ny polisserie i Malmö, mitt emellan realism och humor fast på ett annat sätt.
Återstart
Med ”Gökungen” (Forum) återkommer Camilla Läckberg till Fjällbacka.
Svenska dagboksdeckare
Både Jan Guillous ”Den som dödade helvetets änglar” (Piratförlaget) och Kjell Erikssons ”Under ytan” (Polaris) kan beskrivas som att Lars Norén alternativt Ulf Lundell skriver krimi.
Svenskt, historiskt och kriminellt
Både David Nessle och Peter K Andersson skriver noir, pastisch och historiskt i ”Herr Nyman och kröningsstenen” (Kartago) respektive ”Rum med dolda fönster (Lind & Co). År och undergenrer: Stockholm 1920 á la Stieg Trenter och Malmö år 1950 á la Raymond Chandler / Åke Holmberg (Ture Sventon). Medan Sofie Bjarup i ”Skymningsvarelser” (Lind & Co) – minst lika bra som debuten! – än en gång skildrar de två homosexuella journalisterna i de bägge London, ett fattigt och ett rikt. Året är 1889.
Landskapsdeckare (1)
Också i år har det skrivits och getts ut Norrlandsnoir och annan krimi med miljöer från långt och längst upp i Sverige. Som redan nämnda ”Byvägen” (Lava) av Maria Ark & Olof Elgsand, ”De vackraste mord hon känner”av Sofia Rutbäck-Eriksson / Mattias Boström och ”Skred” av Sara Strömberg, liksom ”Kallmyren” (Piratförlaget) av Liza Marklund, ”Syndabarn” (Bazar) av Ulrika Rolfsdotter, ”Än brinner lågan” och ”Än porlar mörka vatten” (Bokfabriken) av Susanne Fellbrink samt ”Nära gränsen” (Storytel) av Daniel Åberg med flera.
Landskapsdeckare (2)
Fast årets deckarlandskap är – Skåne! Från att Skåne för bara några år sen varit ett nästan ödsligt deckarlandskap placerar nu allt fler deckarförfattare sina kriminalintriger i skånska miljöer – från norr till söder, från väst till öst. Mina fem skånska favoriter från i år (utan inbördes ordning): Anders de la Mottes redan nämnda ”bortbytaren”, Johanna Ginstmarks polisroman ”Tät dimma” (Polaris) med Ystad/Österlen som miljöer, Olle Lönnaeus elitsoldatveteranthriller ”Vakthundarna” (Bokfabriken) med miljöer från Österlen/Malmö, Frida Skybäcks ”Svartfågel” (Polaris) om trakten kring Vombsjön och Linda Ståhls ”Elden ska falna” med en ickebinär kriminalchef i Vellinge/Höllviken.
Mer skånskt
Kalle Löfqvists lundadeckare – därtill årets roligaste svenska deckare – ”En djupfryst man i gula byxor” (Word Audio), flera gånger nämnda Anders de la Mottes / Måns Nilssons ”Ett fynd att dö för” är också rätt fyndig, Tomas Akenine-Möllers och André Möllers ”Gamla Kirurgen” (Lava), Peter K Anderssons ”Rum med dolda fönster”, Cecilia Sahlströms ”Irrvägar”, Elisabeth Anderssons polisroman ”Vänner in i döden” (Bokfabriken) med ett lik på Stenshuvud…
Årets deckarformat
Utan tvekan: ljudböcker! Ja, för snart alla, verkar det som, utom jag. Allt fler deckare ges ut enbart som ljud- och e-böcker, alltså inte alls som pappersböcker. Också den här deckarläsaren måste – tydligen – bli en deckarlyssnare, till nästa år…
Deckarljudboksfavorit
Larvigt förtjust i den högst egna, snudd på galna deckarförfattaren Kent Klint Engman som själv läser in sina ljuddeckare på Hälsinglands skiftande dialekter, olika för olika personer. Ja, hans ljuddeckare är snurriga redan som deckarmanus. ”I Dåröns mörker” (Kung Kent) heter tredje titeln i serien om ”Snuten på Dårön”.
Ljuddeckaruppläsare
Utan tvekan Fredde Granberg! Googla namnet på någon bokströmningstjänst och lyssna på några av de författare han läst in: Lotta Lundh, Mikael Ressem, Sofia Rutbäck Eriksson, Anders Sundkvist, Antti Tuomainen, Felix Åberg… Perfekt balansgång mellan läsa högt och skådespeleri.
Årets jul- och ljuddeckare
”Julkrimineller” – som i noveller – av Aino Trosell samt jul- och ljuddeckarkalendern ”Decemberdåd” (bägge Lind & Co) av Felix Åberg. ”Döden i gröten” (Piratenförlaget) är en riktigt udda ljuddeckare av Bengt G Ericksson.
Alla års och åldrars juldeckarklassiker
Åke Holmbergs ”Ture Sventon i Stockholm” (Rabén & Sjögren) från 1954 och för alltid.
2022 års översatta Agatha Christie-diplom
Delas mellan Louise Penny för den trettonde översatta titeln, ”Hus av glas” (Modernista; övers: Carla Wiberg), om polisen Armand Gamache och byn Three Pines i Quebec och Nita Prose för ”Städerskan” (Albert Bonniers; övers: Manne Svensson) om just en städerska på ett litet amerikanskt lyxhotell.
Amerikansk noir-klassiker
Cormac McCarthys klassiker ”Mörkret utanför” (Tristero; övers: Theodore Sorel), denna klassiker från 1968 om människor i Appalachernas mardrömsensliga bergstrakter har äntligen kommit på svenska.
Mer amerikansk noir (i olika nyanser)
Ray Celestins historiska tidskvartett om New Orleans, Chicago, New York och Los Angeles från 1919 till 1967 avslutades nu med ”Djävulsvind” (Southside Stories; övers: Hanna Williamsson). Hur kan Michael Connelly fortfarande skriva på topp? Fast det gör han också i senast översatta noirpolisthrillern ”Mörkare än midnatt” (Norstedts; övers: Patrik Hammarsten) med kvinnliga polisen Ballard och manliga före detta polisen Bosch i L A. Joyce Carol Oates tröstlöst eviga skildring, ”Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna” (Harper Collins; övers: Fredrika Spindler), av USA, dess historia och nutid. Amor Towles road-novel, ”Lincoln Highway” (W&W; övers: Jan Hultman/Annika H Löfvendahl), om tre unga män och en pojke på jakt efter en amerikansk dröm (och eventuellt ett arv). Chris Whitakers skildring, ”Slutet blir vår början” (Natur & Kultur, övers: Maria Lundgren), av den betydelse som en händelse kan ha för resten av livet. Colson Whiteheads dubbelt svarta deckare, ”Harlem Shuffle” (Albert Bonniers; övers: Eva Åsefeldt), om en afro-amerikansk möbelhandlare i New York kring 1960.
Brittiskt
Vet inte varför men det blev inte så många engelska/brittiska deckare för mig under 2022. Fast några har jag ju läst. Som Cara Hunters ”Hela sanningen” (LB; övers: Jan Risheden), G.R. Hallidays ”Nere i mörkret” och M.W. Cravens ”Råttjakten” (båda Modernista; övers: Gabriel Setterborg) – alla tre i den moderna brittiska polisthriller-genren. Elly Griffiths kom med fjortonde titeln, ”Det låsta rummet” (Forum; övers: Carla Wiberg), om rättsarkeologen Ruth Galloway och kriminalinspektör Nelson. Tid: corontän. Val McDermid, en kameleont vad gäller att byta undergenrer, har med ”1979” (Polaris; Sofi Rydell) inlett en ny serie om Allie Burns, journalist, som utspelar sig under titelåret och skrevs som om den varit skriven då.
Årets (översatta) norska deckare
Anne Holts nyaste Hanne Wilhelmsen-krim ”Det elfte manuset” (Piratförlaget; övers: Barbro Lagergren), två gånger polisen William Wisting, ”När det skymmer” och ”Gränslös” (bägge W&W; övers: Marianne Mattsson) av Jørn Lier Horst, och debutanten Ruth Lillegravens kittlande, klösande familje- och samhällsthriller ”Allt är mitt” (Norra; övers: Niklas Darke).
Danskt
Av Sara Blædel – sen länge en av mina danska krimifavoriter – har det under 2022 till och med kommit två nya titlar, ”Flickan undet trädet” och ”Den tigande änkan” (bägge Polaris; övers: Jessica Hallén), i hennes kvinnliga polisromanserie och med ”Upplöst” (alla Polaris; övers: Jessica Hallén) har hon ihop med Mads Peder Nordbo dessutom inlett en ny polisromanserie. Med ”Isola” (Forum; övers: Mia Ruthman) avslutar Katrine Engberg sin polisserie och ”Natriumklorid” (Albert Bonniers; övers: Djordje Zarkovic / Helena Hansson) är den avslutande (eller kanske inte?) titeln i Jussi Adler-Olsens lika realistiska som spejsade polisromanserie. Fast min danska favorit från i år heter ”Damaskus” (Modernista; övers: Kalle Hedström) – en thriller om Syrien vid tiden för den arabiska våren – av debutanten Iben Albinus.
Årets isländska
Arnaldur Indriðasons ”Ondskans ekon” (Norstedts; övers: Ingela Jansson), Ragnar Jónassons ”Utlämnad” (Romanus Selling; övers: Arvid Nordh), Lilja Sigurðardóttirs ”Iskall sol” (Modernista; övers: Sara Lindberg Gombril) och Yrsa Sigurðardóttirs ”Avgrunden” (HarperCollins; övers: Susanne Andersson) är alla – på var sitt sätt – exempel på ”typisk” isländsk noir: väder och vind, ensamhet och vidder, andar och andra spöken. Årets mest intressanta och bästa isländska noir blev dock Thora Hjörleifsdottírs unga, kvinnliga dagbokskrimi ”Magma” (Modernista; övers: Arvid Nordh).
Upptäck deckarlandet Finland!
Följande finska polisromaner/deckare – Elina Backman, ”När spåren försvinner” (Bokfabriken, övers: Marjut Hökfelt), A M (som i Aki och Milla) Ollikainen, ”Lasten” (Bokfabriken; övers: Bo Samuelsson), och Max Seeck, ”Ondskans nätverk” (Albert Bonniers; övers: Bo Samuelsson), samt en finlandsvensk – Nilla Kjellsdotter, ”Flickan i stenparken” (Norstedts) – varierar (för att generalisera krimi från Finland) stämningarna kargt, kantigt och taggigt.
Årets franska
Peter Mays halvfranska/halvskotska/halvitalienska (?) ”Stjärnkocken” (Modernista; övers: Åsa Brolin), afrikansk-franska Marie NDiayes psykologiska kvinno- och advokatthriller ”Min är hämnden” (Natur & Kultur; övers: Ragna Essén), och Olivier Noreks sååå franska polisroman ”Territoriet” (Sekwa; övers: Sebastian Gröndal) om och i en förort till Paris.
Fransk nästan-deckare i gourmetklass
Också ”Chevreuse” (Elisabeth Grate; övers: Anna Säflund-Orstadius) är som författad av en fransk Raymond Chandler, alltså Patrick Modiano: noir men mer filosofiskt och intellektuellt med en aning av kriminalgåta.
Afrikanskt
Deon Meyer, ”Mörk flod” (Weyler; övers: Mia Gahne), fortsätter att som en sydafrikansk Ed McBain skriva polisromaner om polisen Bennie Griessel. Medan Mia Couto (från Moςambique) och José Eduardo Agualusa (Angola) samskrivit de tre afro-deckarnovellerna i samlingen ”Den elegante terroristen och andra historier”. Miljö/stämning: två världar blir en; den verkliga och den andra, människor och andar.
Något att dricka till?
I Kerstin Bergmana & Hans-Olov Öberga ”Swedish Noir Cocktails” (Spritz Lit) finns recept på kriminalförfattardrinkar.
Årets (lite oväntade) deckarförlag
Lava, nu ett kombinerat hybrid- och traditionellt förlag, har under 2022 gett ut flera både egenartade och bra svenska deckare: ”Gamla Kirurgen” av Tomas Akenine-Möller och André Möller (märklig, akademisk lundadeckare), ”Byvägen” av Maria Ark & Olof Elgsand (norrländsk landsbygdsdeckare), ”Mord under augustimånen” av Lena Risberg (trivseldeckare om/på Södermalm i Stockholm) och ”Gourmand” av Peter Westberg (stenhård thriller).
Tecknad spänning
Niklas Natt och Dag har själv, med den italienska kvartetten Gualtieri-Nucci-Dussena-Segala, varit delaktig i att förvandla sin historiska deckare ”1793” till en tecknad serieroman (Forum). Medan Jakob Nilsson, ”Revolver-Harry” (Kartago), skrivit och tecknat ”en biografi i serieform om Harry Söderman” – den svenske kriminolog, brottsbekämpare med mera som skulle bli Leif G W Perssons förebild och idol.
Också krimi
Lena Andersson, ”Koryféerna”, löser Palmemordet i vad som nästan blev en polisroman och Klas Östergren, ”Större trygghet aldrig fanns” (båda Polaris), hade kunnat skriva en regelrätt deckare om han inte flanerat iväg skönlitterärt. Carina Rydberg skriver jämsides med genren psykologisk krimi i sin minnesbok ”Vitt slödder” (Albert Bonniers) och Marjaneh Bakhtiari, ”Oändligt underbart” (Ordfront), skriver nära staden Malmös kriminalitet. Liksom Nicolas Lunabba – dock med ett lyckligt slut – i sin biografiska faktabok, ”Blir du ledsen om jag dör?” (Natur & Kultur), om Elijah, en bråkig unge från basketen i Malmö.
Översatta nästan-deckare
Australiensiskan Charlotte McConaghy, ”När vargarna kom” (Lavender Lit; övers: Carina Jansson) skildrar vad som händer när en naturvårdare kommer till Skottland för att genomföra = genomdriva ett vargprojekt. Mexikanskan Fernanda Melchor, ”Paradais” (Tranan; övers: Hanna Nordenhök), skildrar Mexikos klassamhälle, rika kontra fattiga, ut- och inifrån en gated community med namnet ”Paradiset”.
Årets deckarkritiker:
Kapprakt alias Anders Kapp fortsätter att skriva utförliga, kunniga deckarrecensioner på nätsidan Kapprakt.se
Spänningsdikter
Joyce Carol Oates diktar som hon skriver. Dikterna i ”Amerikansk melankoli” (HarperCollins) kunde vara noveller eller kortromaner: berättande och med lika otäcka ämnen som romanerna.
Årets svenska barn- och ungdomsspänning
Få skildrar förortens ungdomar bättre än Mats Berggren, så också i ”Det är nu det gäller” (Opal). Och få barndeckare är charmigare än serien om LasseMajas detektivbyrå av Martin Widmark (text) och Helena Willis (illustrationer). ”Maskeradmysteriet” (Bonnier Carlsen) har nr 31. Camilla Lagerqvist skriver för yngre ungdom och besitter förmågan att pendla mellan realism, fantasy och lite skräck, som i kalenderboken ”Mörka julnätter” (Bonnier Carlsen). Kristina Ohlsson är också en suverän barnspänningsförfattare med blandningen verkligt/overkligt, till exempel i serien om ”Spökbyrån” med de senaste titlarna ”Fallet med den farliga dimman” och ”Fallet med den stora tågolyckan” (bägge Bonnier Carlsen). ”Blodspakten” (Natur & Kultur) är fjärde titeln i Johan Rundbergs serie med historiska deckare/thrillers/fantasyromaner för halvunga (och även vuxna) om Månvind & Hoff, barnhemsflickan och polisen.
Klassiska ungdomsdeckare
Astrid Lindgrens tre ungdomsdeckare, på flera sätt före sin tid, finns nu samlade i boken ”Mästerdetektiven Blomkvist – Samlade fall” (Rabén & Sjögren).
Fotnot: Trots mängden deckare och annan krimi, som nämns i årsgenomgången, ber jag om ursäkt till den ännu större mängden deckar- och krimiförfattare, som av olika anledningar – också kunde ha nämnts.
info@opulens.se
