RETROKULTUR. Jesper Nordström lyfter fram några exempel på musik som passar fint att lyssna till, när julen närmar sig, och du hör till dem som tröttnat på de traditionella jullåtarna.
Vi vet alla att julmusik är den mobbade kusinen från landet som inte anses fin nog i salongerna. Den skrålar på i köpcentrum med decimetertjockt indraget gråslask och i sin ofta sentimentala sockrighet blir den som billig parfym en dag man inte kunnat duscha.
Eller som en pliktskyldig sliskig prinsesstårta på en papptallrik när någon på kontoret fyller år.
I mina öron har ofta musik som inte flaggar för att just vara julmusik kommit som mest till pass i december.
Nå det finns ju Jussis “O helga natt” som blästrar rent bland sockergarnityren, men det är undantaget.
Sedan handlar det ju om vad för slags känsla man vill framkalla. I detta klimatförändringarnas tidevarv får vi inte längre särskilt ofta sådana gnistrande jular som kunde vara hämtade ur ett Jenny Nyström vykort och då kan Jean-Michel Jarres “Equinoxe 3” komma till väl pass.
Det är den låt som i min hela samling som bäst förmår att framkalla bilder av barndomens pulkafärder och rimfrost. (Jag tycker vi glömmer de plaskvåta och mördande tråkiga bävernylonsoverallerna.)
Enligt mig hade Jarre sin guldålder på 70-talet. Vad han gör för musik nu är mig egalt. Utan att kunna sätta fingret direkt på det har Jarres musik, som jag ser det, en grund i fransk chanson; hans melankoliskt-episkt-vindlande melodier står på Serge Gainsbourgs och Edith Piafs axlar.
Kanske skrinnar Bardot fram i en ishall i de inre bilder som musiken framkallar.
Men vi byter från skridskor vid någon parisisk hockeyrink och tar istället på oss vattenavvisande vandringskängor och beger oss ut i det svenska tomtelandet. Det landskap som Krösa-Maja befolkade med vättar, troll och lyktgubbar som Emil gärna lät sig skrämmas av.
Lyssna till exempel på ”Skogen vaknar” av Ralph Lundsten från hans album ”Johannes och huldran”.
Det är denna mer grönslemmiga granskogsdystra mystik som Ralph Lundsten återkommit till så ofta, och på ”Trolltagen – Nordisk natursymfoni no 5” låter det bubblande och knorrande nästan som Weather Reports fusionjazz.
Fast här är det mer den väderlek där fulsöta troll bubblar fram ur vrår och sprickor. Det är för all del också det väder vi nog får nöja oss med i juletid framöver när snön blir allt ovanligare.
jesper.nordstrom@opulens.se
