LÄTTKRÄNKTHET. “Denna våldsamma maskulinitet antas vara stark i de länder som många av våra invandrare kommer ifrån. Men varför blir inte gängmedlemmar i Tyskland, Frankrike och Danmark kränkta på samma sätt? Gängen där har ofta samma etniska bakgrund som i Sverige”, skriver Lars Thulin.
Varför skjuts det så mycket i Sverige? Varför är de kriminella här mer våldsbenägna än i jämförbara länder? Frågan har ställts otaliga gånger senaste åren. Genomgående tema i svaren är: dålig integration och att affärsuppgörelser i undre världen går snett.
Advokaten och deckarförfattaren Jens Lapidus gav för ett tag sedan i DN en helt annan förklaring och den är ytterst intressant: medlemmarna i gängen är extremt lättkränkta. Hans erfarenhet är att skjutningarna främst handlar om personliga uppgörelser, inte bråk om knarkförsäljning. Kränkande kommentarer, flört med fel tjej, elaka ord på sociala medier kan räcka för att vapen ska osäkras. Det kräver en hämnd värre än första händelsen. Vilket i sin tur leder till ytterligare våldshandlingar.
Bakom lättkränkthet ligger det som kallas hypermaskulinitet, det våldsbenägna drag som finns i mansrollen på ett annat sätt än i kvinnorollen. Denna maskulinitet antas vara stark i de länder som många av våra invandrare kommer ifrån. Men varför blir inte gängmedlemmar i Tyskland, Frankrike och Danmark kränkta på samma sätt? Gängen där har ofta samma etniska bakgrund som i Sverige.
Lapidus slutsats är att detta kan bero på att Sverige är mer jämställt än andra länder. Därför har de dåliga delarna av manligheten till stor del kvästs i vårt samhälle. Lapidus försäkrar att jämställdhetens framgångar i Sverige är bra och välkomna och en välsignelse för nationen. Men frågan som skaver för Lapidus är: beror skjutningarna på att Sverige är världens kanske mest jämställda land?
Jag har bott i 38 år i ett område som klassas som utsatt område, ett samhälle som till viss del präglas av kriminalitet och där de kriminella har viss makt. Jag anser mig kvalificerad att dra en del slutsatser. Viktigast är att kika på skolan, där allt börjar.
70 procent av invånarna i min förort har utländsk bakgrund. Länder runt östra Medelhavet samt Mellanöstern är dominerande. Där finns traditionellt ett annat könsrollsmönster än i Sverige. Mannen är självklart överhuvud i familjen.
I fortsättningen kallar jag deras barn för invandrarpojkar, det blir en svepande benämning, men det får vi offra för kravet på enkelhet i framställningen.
Invandrarpojkarna tar med sig könsrollerna till skolan. De blir tuffa, hävdar sin rätt, mot kompisar och framförallt mot svennar, det svenska samhälle som de kanske inte fullt ut förstår sig på. De blir lite av kungar och attraktiva kompisar samt läckra i vissa flickors ögon. De svenska pojkarna, med andra värderingar och i minoritet i klassen, backar undan. “De här killarna stökar på skolgården och i centrum efter skolan. Svenska grabbarna går hem och spelar tv-spel”, sade en lärare till mig.
En annan anledning till att invandrarpojkarna får hög status är att de kan ha ett speciellt förhållande till sina föräldrar. För det är inte sällan de unga som kan svenska språket och samhället bättre än mamma och pappa. Detta ger dem en maktposition i familjen. Det kan vara en av anledningar till att de så att säga släpps lösa. I debatten om unga kriminella ställs ofta frågan: varför gör föräldrarna inget? Svaret kan vara att de inte har makten! Invandrarpojkarnas hypermaskulintet vägs inte upp av en svensk tydlig maskulinitet.
Men ju äldre dessa invandrarpojkar blir, desto mer hotas deras ställning av ett svenskt, jämställt samhälle. Som de uppfattar som otydligt, kanske ibland föraktar. Kulturkrocken sker då skolgården på högstadiet byts mot högre utbildning och/eller arbetsliv. Och i möten med myndigheter som inte accepterar självbilden från skolgården.
Då hotas hypermaskuliniteten. Då måste den försvaras. Hotet kan komma utifrån, men även inifrån gänget eller ifrån konkurrerande gäng. Automatvapen osäkras.
Bättre skola, bättre socialtjänst, mer förebyggande arbete, en mindre segregerad bostadsmarknad.
Tiotusenkronorsfrågan blir: Var finns botemedlet? Ulf Kristersson lovade på valaffischer att ”få ordning på brotten”. Lät snabbt och enkelt. När Tidölaget kom till makten var tonen en annan: det kommer ta mycket lång tid. Kristersson sade i riksdagen att det kunde bli värre innan det blev bättre.
För lösningen är långsiktig. Att det svenska jämställda samhället blir en del av hela Sverige. Bättre skola, bättre socialtjänst, mer förebyggande arbete, en mindre segregerad bostadsmarknad. Att skapa ett klimat där hypermaskulinitet inte får plats. Åtgärder som är dyra, tar tid och kräver tålamod. Det rymdes inte på Tidölagets valaffischer. Och stämmer inte med SD:s recept: enkelbiljett till Kabul.
Lapidus nämner en quick fix som jag tror på. Lumpen. Här kan toxisk maskulinitet få utlopp under kontrollerade former. Att under bra vägledning hantera ett skjutvapen minskar fascinationen. Men ökar respekten och rädslan för det.
Dessutom förbättras integrationen. I lumpen tvingas unga män, och kvinnor, mötas och samarbeta med individer och grupper de aldrig umgåtts med tidigare. Två flugor i en smäll – bättre försvar och bättre integration.
Som en kompis sa: “Har man suttit bredvid varandra i tiogradig kyla och skitit i samma latringrop, blir man polare på riktigt. Oavsett om man kommer från Djursholm eller Rinkeby.”
lars.thulin@opulens.se
