LIVSFILOSOFI. “Vad som slår mig i antologins beskrivningar från tidigare epoker är att döden inte beskrivs som något transcendentalt. Den är snarare en fysisk plats”, skriver Lis Lovén som läst “Dödens idéhistoria”.
Dödens idéhistoria
Red: Karin Dirke, Andreas Hellerstedt och Martin Wiklund
Appell förlag
Många författare har skrivit om besök i dödsriket. Dante, Homeros, Vergilius, Milton. Boken om Gilgamesh från Mesopotamien beskriver mötet med döden. Ja, även den egyptiska myten om Isis och Osiris har ett dödstema. Det gamla Egypten var ju besatt av döden och hur man skulle förhålla sig till den. De grekisk-romerska kulturerna hade sin förfäderskult. Och så har vi förstås Bibeln med sina förböner…
Vad som slår mig i antologin Dödens idéhistoria är beskrivningarna från tidigare epoker där döden inte betraktas som något transcendentalt. Den är snarare en fysisk plats. Döden var förstås allmängiltig, bland annat för att religiösa föreställningar förr i tiden angick flertalet. Ceremonier kring döden utarbetades för att göra den giltig på ett kulturellt plan. Helt enkelt hitta vägar att införliva den på ett andligt sätt.
Det ogripbara blev hanterbart i och med en rit. Men ändå har döda kroppar alltid varit laddade med mening, även om förhållningssättet till denna slags mening förändrats över tid. Vissa personers död är viktigare än andras. Så även i döden kan man utläsa maktordning och status. Jag tänker då på Jesus död som var och blev en kollektiv mening för samhället i stort. Men jag förstår det även som att den personliga döden inte tillskrevs samma vikt under de kristna epokerna. Man levde kollektivt och man dog kollektivt.
Under antiken och medeltiden förhöll man sig till underjordens geografi, så att den blev närvarande på ett annat sätt än under vår moderna tid.
För att fortleva efter döden krävs ett offer. Tänk på Jesus som lider offerdöden! Och asatrons Oden blickar ner i underjorden för att få visdom. Kanske kan man säga att döden kan bära på ett budskap för de som lever.
Dåtidens begravningspredikningar kan för dagens historiker vara en dokumenterad källa.
Inom filosofi tänker man sig att betraktelsen över döden kan lära människan ett sätt att leva. Och själva smärtan och lidandet i tidigare europeiska traditioner gavs en filosofisk eller religiös mening, olikt våra dagars utsatthet genom den privatisering och individualisering som skett i och med det moderna samhället.
Och när vetenskap och medicin utvecklas behövs döda kroppar för det anatomiska studiet inom biologi. De rika hade ju råd med pampiga och ”viktiga” begravningar och släpper inte iväg sina döda kroppar för att användas inom medicinen. Fattiga, utsatta, prostituerade, brottslingar, sinnesslöa och mentalsjuka var tvungna att betala sin ”skuld” till samhället genom att bidra med sina kroppar till anatomiska studier i det allmännas tjänst. Döda kroppar kunde nu beställas på en marknad där gravplundring kunde bli vanligt eftersom man kunde tjäna pengar hos obducenterna som hade ökat efterfrågan på lik.
Dåtidens begravningspredikningar kan för dagens historiker vara en dokumenterad källa för att undersöka tidigare tiders syn på livet i sig. På ett annat sätt än i våra dagar, åtminstone i Europa, aktualiserades döden genom sjukdomar, svält, självmord, mord, olyckor, pest, krig, drunkning, dueller, dödsstraff och hög barnadödlighet. Idag har döden blivit mer medicinsk och anonym eftersom de flesta dör inom vården på sjukhus.
Ja, det finns mycket att säga om denna bok. Den upprepar sig ibland men överlag är den intressant skriven och man får en inblick i döendet genom tiderna. Även djur, slakt och jakt nämns i förbigående. Och när religionen släpper sitt grepp om människan blir döden en anonym händelse just för att individualiseringen i samhället har ökat. På 1900-talet försöker poeter och tänkare istället leta sig fram till en livsfilosofi bortom religionerna.
Ändå finns här ett arv från slutet av 1800-talet där spiritisterna utvecklar tekniker för att komma i kontakt med döda. Så problemet med döden är nu både tabu och likväl en arena för förnyad fascination. Och med atomenergin blir strålning en ogripbar fara och ett nytt slags kollektivt hot. Detta öppnar upp för nya dimensioner bortom tid och rum. Ett dödens hot som nu är svårt att stå i relation till.
info@opulens.se
