“De säljs till svenska män i huset några gatunummer från ditt. De hålls fångna nära dina barns förskola. De vandrar som spöken i en slags parallell verklighet, totalt skyddslösa, oftast ignorerade även av kvinnorörelsen.” Lisa Bjurwald om varför #metoo-rörelsen börjat skava.
I början av hösten var jag inbjuden att tala vid Internationella minnesdagen för slaveriet och dess avskaffande, vilket måste vara en av de mest hycklande världsdagarna, med tanke på de över 40 miljoner människor på jorden som lever som slavar – om än sällan med synliga kedjor kring anklarna numera.
I mina reportage och böcker om sextrafficking har jag försökt lyfta fram (utöver kvinnornas lidande, naturligtvis) just de chockerande höga siffror det rör sig om, samt de samtida slavarnas osynlighet. Tvångsprostituerade kvinnor lever mitt ibland oss. De säljs till svenska män i huset några gatunummer från ditt. De hålls fångna nära dina barns förskola. De vandrar som spöken i en slags parallell verklighet, totalt skyddslösa, oftast ignorerade även av kvinnorörelsen. Den enda gång de möjligtvis uppmärksammas är om de hittas mördade.
Kanske är det med denna kunskap i ryggen och oräkneliga, plågsamma (för båda parter) djupintervjuer med offer för sexslaveriet i bagaget som jag tycker att #metoo-rörelsen börjat skava – bortom de pressetiska invändningar jag haft redan från början (och den avtrubbning som namnlista på namnlista tyvärr ger läsarna).
Bilden på de senaste 18 kvinnorna som träder fram i DN mot “Kulturmannen” säger allt, liksom de bilder som illustrerat uppropen med hundratals sångerskor, skådespelerskor med mera: det här är den vita medelklasskvinnans revolution. Och det är inte oproblematiskt.
Om exempelvis jag (blond, vit, kan vara vältalig och välklädd) skulle polisanmäla en våldtäkt eller sexuella trakasserier skulle jag sannolikt bli trodd och behandlad väl. Jag säger ingenting om eventuella fällande domar, men baserar det på åratal av myndighetskontakter. Vita medelklasskvinnor besitter en rad privilegier utöver sitt utseende: vokabulär, självförtroende, insikt i hur samhället fungerar, de rätta nätverken.
Om du bryter på ett annat språk, däremot, och har ett dåligt ordförråd, kanske saknar koll på hur rättsväsendet fungerar och inte har någon vän att fråga om råd eller lotsa dig rätt – men ett namn och ett utseende som kan ligga dig i fatet – då är uppförsbacken garanterat kämpigare. Lägg till bristen på en offentlig röst och du förstår vart jag vill komma. Att drabbas av övergrepp är lika hemskt oavsett vem man är eller vilken skola man har gått på, men efterspelet skiljer sig radikalt åt.
För att verkligen innebära en revolution för jämställdheten och inte bara bli en stadsbaserad elitrörelse behövs ett #metoo som inkluderar etniska minoriteter, lågavlönade och alla de kvinnor som har lågstatusyrken. Tyvärr kommer mediernas intresse för dessa kvinnor (upprop sägs vara på gång för till exempel sjukvårdspersonal) att vara betydligt svalare än för Dramatens stjärnskådespelerskor. Trots att en svartjobbande servitris från orten som blir tafsad på av en legendarisk Stureplanschef skulle riskera så mycket mer än de etablerade yrkeskvinnor som hittills talat ut.
lisa.bjurwald@opulens.se
